Hur lång tid tog det för er innan ni träffade er pojkväns föräldrar? Vems förslag var det? Hur "stor" sak tycker ni att det är?
Jag ska träffa min killes familj ikväll första gången, lite nervöst men väldigt roligt att han ville det, det var hans förslag.
Min man träffade min mamma & hela släkten på den sida efter bara några dagar (dock i samband med att jag fyllde år). Hans föräldrar träffade jag några veckor senare.
Det där är nog väldigt individuellt. Jag var himla nervös båda gångerna och det var nog han med. Men det kändes ändå rätt och självklart. För mig betyder familjen himla mycket så det var både en stor sak men ändå självklart, hmm, svårt att förklara.
Hej!
Han träffade mina föräldrar efter någon månad och samma sak med hans föräldrar.
Var nog mest av praktiska skäl att det tog sån tid, vi var båda studerande och bodde en bit ifrån föräldrarna.
Konstigt att man ska vara nervös och att det tar så lång tid innan det släpper.
Själv känner jag att man vill att de ska tycka att man är bra för deras son (fast att det inte ska ha betydelse).
Nu först efter tre år så känner jag mig helt avslappnad, på grund av avstånd har jag inte träffat hans familj så mycket men det är ändå inte förrän nu som det känns lugnt och avslappnat. Kanske också för att jag är nyaste tillskottet och fortfarande hänger lite löst.....
...hans syskon som är äldre är redan gifta med barn, han är lite sladdis.
Nååja, det är bara att slappna av så gott som du kan. Dom flesta föräldrar vill väl dock bara att deras barn ska vara lycklig med den han/hon hittat.
Det här kommer bli en sån där typisk grej som kommer nämnas i samband med bröllop.. Iaf vårt.. Jag träffade min pojkes föräldrar dagen efter vi hade träffats.. Anledningen till det, var att han var hemma i sin hemstad under helgen, och då passade vi på att träffas i Sthlm. Jag hade för tillfället ingen egen lgh, utan bodde hos en väns föräldrar, så det var lixom inte ett alternativ. Däremot, skulle vi sovit hos en kompis, men, det sket sig när vi väl kom ut, och alla försvinner till höger och vänster. Så. Där stod vi, utan någonstans att sova, och efter mkt tvekan, och promenad från Söder till Centralen, så fick jag följa med honom hem till hans föräldrar... Det var ruskigt pinsamt att träffa mamma, pappa och syster sådär direkt. Inte minst för att man kan tänka sig vad de tänkte att jag var för en... Det gick ju såklart bra, och det var inga problem, men, tja.. Man kände sig rätt så fånig. Nu är det bättre, vi träffas ju heller inte så ofta, och jag är åxå ett nytillskott i familjen, trots att min pojkvän är äldst av syskonen (men, även de kan ju ha kraschade förhållanden bakom sig...) Nu har det som tur är, kommit till en liten bebis, så jag slipper känna mig nyast, och kan slappna av. Men, det är lite olika det där.. Iaf, kan man ju se det positivt, och tänka, att det iaf var över ganska fort, jag hann lixom inte fundera så mkt över det, och bli nervös i flera veckor i förväg..
Men, som sagt, roligt minne, och absolut något man får höra på bröllop, kan man tänka sig...
För min del var det aldrig några konstigheter eftersom vi båda var 18 år och bodde hemma hos föräldrarna. Träffade hans pappa och mamma redan några dagar efter att vi träffats och sa typ hej och så. Blev ju aldrig några formella middagar eller nåt, utan man växte in i varandras familjer på nåt vis iom att man sov över, åt mat hos varandra osv. Det tycker jag var rätt skönt eftersom jag är väldans nervös av mig och rätt blyg också. Men nu när det gått 4 år (vi flyttade hemifrån för lite mer än 3 år sen) har man lärt känna hans familj helt okej, så det känns skönt. (det tog sin lilla tid)
Jag träffade hans föräldrar (som bor här i stan) efter en dryg månad, han träffade mina två-tre månader efter att vi blev tillsammans. Det har aldrig varit några problem, men visst tar det sin lilla tid innan allt ter sig naturligt.
Jag har redan från första stund varit som en dotter för min svärmor (enligt henne), medan min pappa som är hemskt speciell först nu för givande samtal med min sambo (vilket jag ännu inte kan med min pappa).
Det vi fruktar är föräldrarnas första träff med varandra. Den skjuter vi upp så länge som möjligt...
Jag träffade hans föräldrar på hans födelsedag ungefär en månad efter att vi blivit tillsammans.
Han träffade min familj och hela släkten efter ca. 3 veckor, i samband med min brors examensfest..
