När man låtit sig förfalla..

Pixelina: jag känner igen mig lite. sedan jag träffade min sambo har jag inte tränat och ätit en massa god mat och myst. det syns.. =/ har aldrig varit sån här förut.. utom möjligen en kortare period i början av tonåren när jag gillade microkola.

men lösningen kan ju inte vara att bli extrem, precis som du säger. jag tror att lösningen är att hitta en realistisk livsstil som man sedan försöker hålla "för evigt". d v s inte bantning, utan en vardagsrutin..

min egen plan är att jag ska promenera när jag kan (till föreläsningar, till affären, till kompisar, i trappor), börja träna två gånger i veckan (måste hitta rätt gym), inte äta godis utan anledning (fest är fest, myskväll nån gång ibland etc) och försöka välja rätter som är nyttiga framför de uppenbart onyttiga.. och så ingen snabbmat förstås.

jojo-bantning är säkert varken kul eller hälsosamt.. personligen är jag mot bantning över huvud taget.

nej, en hel livsstil är nog lösningen. vad tror du?

Hej,

efter semestern kände mig också onyttig och ur form. Sen bestämde jag att nu är semestern slut och nu ska jag ta hand om mig (inte äta godis, röra på mig och äta rätt sorts mat).

Jag har levt nyttigt sen tonåren, då något mer än nu, och hållt detta (med undantag för semestertiden). Det är en livsstil för mig. För mycket socker gör mig illamående och missar jag att träna blir jag på dåligt humör.

Det jag vill säga är att det går att bryta onyttiga vanor och när det är gjort är det lätt att fortsätta!

Om ni har en kille/man som gärna äter chips och pizza, be att han stöttar er och gärna är med på att äta nyttigt han också. Det skadar inte att ha lite support hemifrån...

En liten tanke... Många "förfaller" när de träffar någon, slutar träna och äter onyttigt.

Borde man inte istället anstränga sig för att BEHÅLLA sin partner??

:? Är det bara det (utseendet) som spelar in så kan man nog gärna slippa partnern eller :?

Jag håller med Ellte! Träna och äta sunt för man främst göra för att må bra, sekundärt för att bli "snygg".

Själv känner jag mig ganska säker på att min partner inte skulle lämna mig bara för att jag gick upp i vikt - det krävs betydligt mer för att skrämma bort honom .

Jo jag kan hålla med Ellte - MEN jag tycker bättre om mig själv då JAg känner mig ok!

Vi var bååda förtjusta i att träna då vi träffades (3 ggr/vecka) och nu gör vi det tillsammans.

Eftersom han är 30 cm längre än jag med allt vad det innebär i längre ben så håller vi olika tempo då vi tex springer (annars blev jag stressad) men vi går ut tillsammans och så väntar han på mig på någon lämplig bänk för att sedan gå hem ihop. Annars går vi på spinning ihop eller kanske att han tränar tyngder och jag går ett pass, eller.... vad jag försöker säga är att man göör det enkelt för sig om man skyller på att man slutar träna pga en relation.

Vi äteroftas "vanlig" mat (och mycket sallad och annat grönt) men han äter mycket större mängder än jag.

Det här funkar för oss och det lkänns som något vi kan "göra hela livet" - ingen uppoffring - det är bara sskönt.

Och framför allt - jag tycker om mig själv bättre då jag tivs med mitt yttre och då mår jag bättre. Samma funkar för honom...

Det är verkligen kanon att kunna träna tillsammans, det gör jag och min sambo! Om den ena är lite låg eller seg så kan den andre "sparka igång" och det ÄR ju faktiskt så att när man väl kommer igång med träningen så är man tacksam för den sparken i baken man fick!
Vi cyklar, tränar styrke, skidgång i backe, promenerar..ja allt möjligt och ser till att äta en bra och balanserad kost. Men vi lyxar ju till det ibland och käkar godis på helgerna så detta är inget tillfälligt utan det känns bra att leva så och känner att vi kan fortsätta!

Så ta hjälp av varandra för att komma igång!!

tvillingsjäl - känner igen mig på det där på helgerna frossar vi i vad vi kan hitta i saluhalarna + goda viner (vi är båda förtjuta båe i mat och vin), men gör man detta någon gång i veckan och lever sunt för övrigt så tycks det inte ge några synbart negativa resultat. Känns som att man har hittat något hållbart....

Precis! I det stora hela spelar det ingen roll om man har en "Ätardag" i veckan, snarare underlättar det att leva nyttigt under resten av veckan eftersom man aldrig behöver känna att man måste avstå från något gott! Vi känner verkligen att det funkar bra, på jobbet har jag alltid med mig frukt oxå så att det finns något att stoppa i munnen och hålla blodsockret i balans..då är man heller inte helt slutkörd när man kommer hem utan då sticker vi å tränar direkt och käkar middag när vi kommer hem!

Idag blir det tex skidgång uppför en slalombacke..oj oj så jobbigt det är!!! Men effektivt!

Ellte mfl.

Vad jag menar är att man bör anstränga sig och inte ta en relation för givet.

Attraktion och att se bra ut inför sin partner ÄR viktigt!

Fall inte ned i "ligga på soffan varje helg med chips" för det gör ingen glad i längden.