Hatar bo utomlands.....lååååååångt

Oj vad många London tjejer vi var som satt och surfade på Bröllopstorget. Som också i olika grad har hemlängtan.

Min man tycker att jag är lite sjuk som tycker att det är mysigt att läsa om dom som har problem med att hitta rätt färg på servetterna till festen i Karlstad. Men det känns så Svenskt och mysigt och sänker min stressnivå enormt. Konstigt det där. Men rätt oskyldig! Är bättre än att jag sveper 4 drinkar för att varva ner från city hetsen och commuten

Jag har bott på olika ställen och London har varit svårare att anpassa sig till än tex Kina. Jag tror att Kina och i viss mån USA är man BEREDD på att det kommer vara kulturskillnader. London känns så nära så det kommer lite som en chock att det är ett "u-land".

Fast när man tänker efter kan man faktiskt komma på saker som är bättre här..... måste bara tänka en stund

jag har precis flyttat tillbaka till Sverige efter 7 år i London. Med mej hit har jag min engelske pojkvän som jag gifter mej med i sommar.

Vi flyttade tillbaka för att jag var så trött på allt som inte fungerade och den otroligt låga levnadsstandarnde. Trots att jag hade ett superbra jobb där men dubbelt så mycket lön som jag har nu i Sthlm, och har många fler kompisar där än här. Vi köpte till slut en lägenhet och det är ju alltid bättre (tills boilern pajja...).

Men bor du så långt utanför stan alltså?
Det finns ju områden som inte är så långt utanför som inte är så hutlöst dyra. Och jobb tyckte jag att det fanns mycket mer av än i Sverige. Har du kontaktat recruitment Agencies? Eller bara skickat brev och CV till de ställen du skulle vilja jobba på?

Jag tror att min brittiske pojkvän var minst lika frustrerad i början när han kom hit. Han kunde inte få arbete, eller ens bank konto för att han inte hade ett person nummer vilket det tar minst 6 månader att få! Fast nu när han fått jobb o kompisar så gillar han sverige. Och det finns så otroligt månag britter här som han tar en Guinnes med på lördageftermiddagarna framför fotbolls skärmen i puben. Du måste nog få både jobb o kompisar för att trivas i ett annat land, speciellt i en stor stad som London.

Om du har några London frågor så kanske jag kan hjälpa dej

e

Är ännu en gång förstummad över hur bra det här forumet är! Är det inte otroligt hur många jättefina svar och goda tips "Eddan" fått på så kort tid! Och de flesta av folk som har liknande erfarenheter. BT är såå bra! Jag tycker att du, Eddan ska (om blott ekonomin tillåter) ta ett långt härligt bad/dusch nu, och hå ut på stan-långt från din sunkiga lägenhet och äta något riktigt gott på tu man hand med din kille om han inte är ijobb ikväll. Hoppas du får en fin helg! Kram!

Precis vad jag tycker Carro! Det är ju helt underbart att läsa om folk som ska gifta sig vid Ale Stenar och har problem att hitta lokal i Umeå och allt vad det är. Men får liksom flashbacks av hur underbart det är i Sverige och även om jag aldrig varit en av dem som ständigt gnällt över de höga skatterna och dylikt så kunde jag omöjligen förstå hur underbart det är att leva i Sverige ändå. Jag kommer tillbedja varenda grässtrå när jag en gång flyttar tillbaka....

Eddan: Bra att du har hittat en trevlig rekryteringsagent!

Dom jag har pratat med är ofta väldigt snorkiga. Det gäller att tänka att DOM har det job dom har (som inte verkar särskilt kul) för att dom inte är tillräckligt bra för att hitta ett riktigt jobb

Vet hur det känns att vara lojal mot sin partner. Jag trivs inte superbra i London men det går upp och ner. Min man har ett jobb han tycker är toppen och det är nog en stor anledning till att han har så mycket lättare att finna sig till rätta. Han säger alltid att vi givetvis flyttar om jag vill och att vi BÅDA måste trivas med livet. Men samtidigt är man ju sådär tjejig och tycker att han ska få chancen att göra det han tycker är riktigt kul ett tag och att jag nog klarar mig ett tag här för hans skull....
Vet också att han inte skulle kunna drömma ens om en tredjedel av lönen i Sverige som han har här, det är ju trist. Men pengar är inte allt. Absolut inte!!

Carro + Erik => Jag har bott i London innan, ingen tvekan om att jag kommer gilla det, dessutom har jag bade familj och mina basta vanner dar, kanns valdigt skont.. Jag kommer forstas att sakna New York, det ar ett sakert o tryggt stalle att bo pa (London ar mkt "farligare"), det ar lattare att hitta pa Manhattan an i London, manniskor ar mkt mer serviceinriktade har an i Uk och Europa (for att inte tala om Sverige - skitland nr 1 nar det galler service..)

Forresten har jag hort att sjukvarden ar battre i UK jamfort med Sverige. Man far komma till doktorn snabbare och blir tagen pa allvar.. jaja.. det finns ju for och nackdelar med allt..

Nar det galler standard pa husen sa leder ju sverige (Skandinavien) overlagset..

Eddan jag ar overtygad om att du kommer trivas battre sa snart det ordnat upp sig lite med jobbsituationen.

Jag bor jättecentralt, i Angel. Men det hjälpte inte för det fanns löss ändå. Vi måste flytta till nåt billigare område, men kommer väl ändå kunna bo hyfsat centralt pga sambons jobb. Jag har sökt jobb på alla möjliga vis och jag kan säkert få nåt, men sanningen var att jag kunde inte jobb apå ett tag pga smärtor jag fick av mitt förra jobb. Och till saken hör också att för ca tre år sen la min kropp av pga all stress jag upplevt sen jag var typ 12 år och jag har ägnat de senaste åren till att försöka bli frisk från allt, men när allt blir så här stressigt och jobbigt så förvärras det ju bara. Jag mår ändå bra nu, får bara problem med att minnet blir väldigt dåligt av allt och det gör ont här och där. Men bara jag får ett jobb så är jag igång igen, jag skickade mejlet för sent idag, men på måndag för jag nog svar från den där rekryteraren om jobbet jag kunde tänka mig.

Carro + Erik => Kom pa en sak till, britter ar ju jattetrevliga, konstigt att ni har sa fa brittiska vanner. Jag har lite problem med amerikanarnas ytlighet och falska smicker.. I Nordeuropa hittar man snabbt akta vanner, har i usa ar det svarare att skilja pa akta o oakta.. Killkompisar har inte varit sa svart att hitta men faktum ar att jag bara har en enda amerikansk tjejkompis (!), och hon ar flickvan till min pojkvans kompis..

Eddan => I canary wharf och dar omkring ska det finnas nyare och moderna bostader, kolla dar kanske?

Haller absolut med SYL, visst tog det ett litet tag mest pga mig sjalv tror jag. I borjan kandes det tryggast att umgas med svenskar och andra "utlanningar". Idag har jag en svenska kompis och flera nara brittiska vanner, dessutom har jag en del australiensiska kompisar (min sambo ar australienare)

SYL:

jag hoppas du kommer fa det jatte bra i London, har sjalv bott och jobbat bade i och utanfor NYC och en massa platser runt om i UK, visst ar det val ok...men ha inte for hoga forvantningar nar du kommer hit, da blir det i stallet glada overraskningar nar nagot bra hander

nu ska jag antligen ta och sticka hem fran detta vidriga kontor! ha det fint allihopa! solen har antligen tittat fram har i manchester sa hoppas det kommer att bli en harlig helg!

Jag tror problemet att man har så få brittiska vänner är att det finns så få britter här! Inte så man träffar dem i alla fall. På den skrivkurs jag går nu är nästan alla britter, men det är första gången jag träffat så många. De finns ju på pubarna, men eftersom jag blivit så superallergisk mot rök sen jag flyttade hit så kan jag inte gå ut. Sen tror jag att det är lite som när jag bodde i Stockholm, det var jättesvårt att hitta vänner för alla stockholmare hade sina sociala liv redan och likadant är det nog med britterna här. Det är alla som inte är britter som man träffar för de söker aktivt efter nya bekantskaper precis som vi.

Skäms verkligen lite inför den där rekryteraren, har tackat nej till flera jobb som han kommit med för att de var för långt ut eller bara helt fel och varje gång har jag typ skrapat med foten och bett tusen gånge rom ursäkt, bara för att han är så jäkla trevlig! (hade han varit ung och snygg så hade sambon fått se upp....) Känner mig så svensk så jag tycker synd om mig själv, nu när jag så försynt frågar om jag kan få söka det där jobbet igen så gör jag ju likadant. Vet ju vad han är ändå, han vill ju bara stoppa in folk i jobb och få pengar, men känner mig ändå så krånglig som vill ha ett jobb helt plötsligt, sen vill jag inte ha det och så vill jag ha det igen och så sa jag ja till ett annat förra veckan, men mejlade sen och sa nej sen (jag trodde fortfarande jag skulle få en intervju för mitt drömjobb). Ush, jag är så velig, vill inte va så svensk, vill va kaxig!

Måste bara säga också att jag tycker ni är så otroligt fina allihop, såg framför mig att ni bara skulle tycka att jag var en patetisk figur och kalla mig troll och tycka att jag hade det jättebra ändå för att sambon ändå har jobb och inte har det dåligt ställt eller nåt. Jag försöker tänka att jag är lyckligt lottad ändå, för han är så fin och vill bara att jag ska vila och han betalar allt, men min självkänsla klarar inte av att gå utan jobb i fler månader och inte ser det bra ut i CVt heller. Men tack allihop, kärlek på er!

SYL

Du har rätt. Mina bästa vänner i USA var faktiskt män tjejer är lite knepigare. Det som är lättare där är att få "polare" att göra saker med. Sticka upp till Tahoe och åka skidor över helgen. Behöver inte alls känna varandra superväl för att bli medbjuden.

carro + erik => sa ratt sa!

Nu har min sambo kommit hem, efter att ha kollat på en lägenhet som var långt ifrån bra, och tröstat mig för mina förstörda böcker. Vi ska glömma jobbig lägenhet ikväll och gå på bio och fira vår 51-månadersdag (vi brukar småfira datumet vi träffades ganska ofta). Känner mig på bättre humör efter all uppmuntran, ska kolla på en massa dyra lägenheter imorron och förhoppningsvis ringer rekryteraren på måndag fast jag är så pinsamt ursäktande och smörande hela tiden.

Vad bra att du kanner dig battre nu. Vi brukar ocksa fira "var dag" o tid och otid...Det satter en guldkant pa tillvaron.

Ha det bra. jag mejlar en rad till din hotmail...

ha en trevlig helg!!!