Hatar bo utomlands.....lååååååångt

Eh, till saken hör ju att hans föräldrar inte gillar mig alls. Eller vi går inte ihop. De är stenrika (hur rika de egentligen är fick jag reda på i förrgår och det var liksom ett slag i magen, men glöm att vi får ta del av det och det skulle inte hjlpa så mycket heller) medan jag växte upp på landet med föräldrar som gick i konkurs, blev vräkta från vårt hem, pappa som dog mitt i alltihop, mamma träffar alkis och sticker osv osv. de har oerhört svårt att förstå att det är nån skillnad på oss, de tror att de är vanliga medelsvenssons typ och kan inte förstå sig på mig och min ovana att umgås i såna miljöer. dessutom är jag vegan och det har varit oerhört mycket gnäll om saken. Ah, lång historia men det skar sig ordentligt mellan hans mamma och mig när min sambo fick psykos förra året för hon ville bara prata om hur jobbigt det hade varit för henne när han fick en psykos när han var 19 år och hon gjorde allt för att förvärra allting medan jag som precis fått reda på att han haft nåt sånt alls, försökte få honom frisk igen utan att behöva spärra in honom. Så at bo hos dem är tyvärr otänkart just nu även om det hade varit bra för de har en underbar sommarstuga och jag hade gärna varit där. Ush, jag tycker inte om att gnälla, jag är så van att bara fortsätta kämpa. Jag bara undrar, vad kämpar jag för egentligen?

Håller med om att levnadstandarden i London är lägre för vad som kan beskrivas som normallöne jobb. Det finns många som har väldigt hög lön här och då går det att leva drägligt eller till och med bra.
Viktigt att bo i ett fint område för att trivas. Vet hur det är i lägenhetssvängen. Allt vi tittat på under 20.000 i månaden var råtthål (zon 2) och i zon ett var vi tvungna att betala över 25.000 i månaden för något vettigt (obs vettigt inte lyxigt).

Söka jobb här är pest pga alla odrägliga rekryteringsagenter som är superdryga. Man får tänka att anledningen till att dom är dryga är för att DE inte kan hitta något riktigt jobb till sig själva ut måste sitta och krånga folk till jobb de inte förstår sig på.

U-land javisst!!!!! Enda skillnaden är att det är 1000 ggr dyrare än andra u-länder. Nej det är kanske dax att ta ett jobb med en tredjedel så hög lön, betala snuskigt mycket mer i skatt och flytta hem till gamla kära Sverige igen

Hej Eddan!

Jag flyttade till England/London i oktober och haller med om att det ar tufft att acklimatisera sig. Jag langtar ocksa bort ofta men vet ej exakt om det ar till Sverige jag vill. Jobbade forst jattelangt fran dar vi bor sa jag slutade nar jag inte orkade pendla langre. Nu har jag hittat jobb inne i London. Ja, det ar ju kul for mig att jag har jobb, kan man tycka, men for den saken skull ar inte allt rosenrott och underbart.

Jag pluggade ocksa i Lund forresten. Vad pluggade du? Har du kollat londonsvenskar.com for svenskrelaterade jobb? Vilka sorts jobb ar du intresserad av?

Vad roligt att du gatt kurser o liknande.Perfekt satt att traffa vanner. Jag har inte haft ork for det utan mest umgatts med min pojkvan och sedan tyckt "synd om mig sjalv" som inte har sa manga vanner har....

Det ar ju ofta sa att nar tillvaron hamnar i en grop, foljer alla mojliga svarigheter med ner i gropen. MAn far val forsoka skriva en prioriteringslista, vad som skall fixas forst for att man skall vara glad! (jag har inte gjort ngn lista, och ar bra pa att tycka att ALLT ar piss o att se ngn losning pa det hela). Men det ar lattare att forsoka ge rad till andra....

Jag hoppas det kommer att ordna sig med jobb och med trevligt boende. Det finns, om man letar, o kanske inte vill bo just inne i London. Vi bor lite utanfor och har en frasch lagenhet om an ganska dyr i svenska matt...(dock utan heltackningsmattor! bra va?)

Om du har lust sa hor garna av dig for en pratstund.

lycka till o grattis i forskott pa 25-arsdagen

Kram
J

Forlat, jag kunde inte lata bli att skratta nar jag laste ditt inlagg Det later som att du ar nere i en skitperiod just nu, jag vet hur det kanns, jag har svurit mkt over "skrap-landet" usa. har ar problemet motsatt, jag far jobb men sen tar det stopp nar de inser att visumprocessen tar flera manader. sa snart flyttar jag till london, och det ska faktiskt bli kul att borja om pa ny kula, ar bombsaker pa att jag kommer hitta jobb snabbt!

vad har du for utbildning? har du registrerat dig med en eller ett par bra employment agencies? anvander du dig av internet axa att soka jobb? tyvarr ar det sa nar man inte har sa mkt erfarenhet att man far ta nat av de mindre fashionabla jobben Men om du tanker efter, kan du inte ta ett "pendla 3 timmar" jobb, for ett tag, for erfarenheten? 6-12 manader ar ju inte saaaa lang tid anda. Om ett tag kommer du kunna se tillbaka pa det har och skratta at elandet!

Eddan::: Ta ett djupt andetag!!!

Har bott i UK senaste 5 aren, och jag har varit med om nastan allt som du raknade upp nar det galler "life in britain", woodllice, mogel, junkies, knarkare, har just nu tva prostituerade som jobbar pa gatan utanfor min lagenhet... men pa ett sjukt satt sa lar man sig sanka sina standards hur sjukt det an later...
pluggade forst och fick sa "dromjobbet" i slutet av forra aret en vecka innan graduation...och jag kan saga att det ar inte guld allt som glimmar... en kompis sa till mig att "what doesn't kill you makes you stronger" och det e ett mantra som jag rabblar varje morgon det e en sak som e saker, passar kanske for alla blivande brudar har inne ocksa ;o)

hursomhelst, blev sa lessen nar jag laste din insandare, fan sa jobbigt du har haft det, hoppas verkligen det vander for dig snart! om du behover nagon att prata med sa mejla mig nett@oland.com

ta hand om dig, Nett x

forressten, glomde ju....

min syrra flog alltid med ryan air nar hon bodde i london dom e billiga och tar dig till stockholm, goteborg och jag tror aven malmo...och sen har du ju sas "billighetsflyg" pa www.flysnowflake.com bara en tanke....

SYL: Hoppas du kommer gilla London!
Jag trivdes såååååå mycket bättre i USA än vad jag gör i London. Hade trevligare vänner där. Amerikanerna är lättare att umgås med än engelsmännen. Alla våra vänner här i London är antingen Sydafrikaner, Amrisar eller Aussies. Någon enstaka Britt som oftast hänger med för att han/hon råkar vara gift eller sambo med någon av våra vänner.

Fast det som är bättre med London är att det är mycket närmare hem. Inget strul med tidszoner när man ska ringa hem (västkusten i USA) och det är lätta att flyga hem en helg om man tex ska på bröllop eller bara vill strosa på stan i kära Stockholm.

Bostad är pest här. Såååå dyrt för att få något vettigt. Vårat lilla Viktorianska hus är i och för sig jättesött men det tog tid att hitta något med trägolv, diskmaskin och dubbelglas fönster. Engelsmännen tycker att jag och min man bor jättestort och vi har många rum på oss två (3 sovrum, 2 vardagsrum och ett glas conservatory som matrum) men hajja detta är inklämt i ett tvåvåningshus som jag skulle uppskatat till inte mycket mer än ca 100 kvadratmeter Herregud!!!

Såg ett inredningsprogram på TV (typ MArtin Timell) där "experterna" helt seriöst föreslog att om man hade problem med fukt kunde man ställa in en låda med kattsand i rummet som skulle absorbera fukten och den dåliga lukten. Men hallåååååå ventilation!!! Svensk byggstandard är i verklig toppklass.

Jag måste säga att jag trivts min tid i London, även om jag råkat ut för heskt jobb, möglig lägenhet, läckande tak, prostituerade i huset !!!! Och massa annat!

Men det är väl det som är grejen med att bo utomlands - borta bra med hemma bäst!

Har självklart haft down perioder med hemlängtan - min sambo har oxå haft det bitvis. Men man får dra upp varandra!

Och vi hade siktet inställt på 2-3 år redan från början. Det kanske är lättare då? Än om man är där på "obestämd framtid"

Vi håller på att planera för en hemflytt inom snart framtid! Känns underbart skönt med oxå lite ledsamt att lämna London bakom oss!

Mitt råd - ta ett Admin jobb någonstans - så att du får UK experience och kommer ut och träffar rolk - det ena leder till det andra! Jag hittade mitt drömjobb här, men det tog ca 6 månader!

Lycka till!
Och blir hemlängtan stark kan du ju åka till Svenska kyrkan och äta en kanelbulle ! de är mumms!

Jag bor sjalv i London och har bott har i 8 ar. I borjan var det tufft men har aldrig haft nagra problem att hitta jobb. Hotell jobb eller receptions jobb i city brukar vara latta att hitta precis som affars jobb. Visst ar det dyrt att bo men standarden pa lagenheterna ar betydligt battre nu an den var for 5-6ar sen och bra omraden att leta pa ar tex Wandsworth.
London har sa mycket att erbjuda om man bara vill och visst kan det vara svart att hitta vanner, men som nagon sa innan kurser etc ar jattebra och manga svenskar haller till pa svenska kyrkan eller puben mittemot Harcourt Arms dar de visar svensk sport etc.
Hoppas allt loser sig for er.

Oh, vad fina ni är alliohp! Jag har kollat in londonsvenskar massa gånger, har träffat alla svenskar jag känner därifrån. Jag har pluggat en massa, svenska, etnologi, filosofi och så medie och kommunikationsvetenskap som huvudämne. Jag ska definitivvt ta ett pendla tre timmar om dan-jobb om jag får ett. Skrev precis till en rekryterare som ringde mig en massa om jobb när jag hade ett och som fixade en intervju till mig till ett jobb som var bra betalt men jag fick lite känslan av att det skulle vara som att jobba som kronofogde typ (jag har skräck för dem pga mjna föärldrars ekonomiska problem) och allt var så stressigt för jag åkte min enda resa hem tills verige precis när de höll intervjuer så jag tackade nej och tog ett annat jobb istället som visade sig vara hemskt dåligt. Men jag ångrade mig sen så jag skrev nu och undrade om jag kunde försöka igen. Han är oerhört trevlig (även om jag vet att han egentligen bara är så fruktansvärt bra säljare och vill tjäna pengar) så det kan ju gå. Jag vill bli event co-ordinator, ett jobb med så hård konkurrens att man blir mörkrädd. Så jag tänkte bara på nåt sätt jobba mig upp till det. Jag har träffat så nya fina människor på en skrivkurs nyligen,men jag bara sitter där varje vecka och deppar ihop för att mitt liv ser värre ut för varje lektion som går och jag klarar inte av att vara mitt vanliga jag. Känns synd, även om jag fick en tjejs telefonnummer igår ändå. Om jag bara kan få nåt jäkla jobb NU så att jag kan dra mig uppåt igen. Jag är så van vid motgånger så det krävs inte mycket för att jag ska tycka att mitt liv är fantastisk för det jag har. Vad har du för e-mail Dzess? Ni kan ju få min, även om jag är nervös för att vi på nåt sätt känner varandra redan för det är så med alla svenskar i den här stan, alla känner mig i alla fall för jag har fixat ett antal kompisgäng här som har picnincar och dylikt. Hade varit jättekul att träffa några par. Jag drömmer ju om romantiska saker hela tiden mitt i eländet. idaeriksdotter@hotmail.com