Särbo för att hitta kärleken igen????

Kanske ni har kalla fötter bara. Tänk efter hur snabbt efter förlovning/frieri kom dessa känslor?

Har ingen erfarenhet av särboskap. Bara av kalla fötter.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att flytta isär, men nära vänner till mig har gjort så. Det har slutat i separation. Jag tyckte att det var ett sätt för tjejen i det förhållandet att ta sig från killen. Så kanske det inte är för er.

I vilket fall tycker jag att om ni båda verkligen vill hitta tillbaka och inte hitta till nya livsval så borde familjerådgivning vara ett första steg, inte att flytta från varandra. Men det är så svårt att uttala sig om någons relation via ett inlägg här på bt. Ta mitt råd för vad det är.

Av de i min omkrets som har flyttat isär med tanke på att försöka på nytt har det slutat med att förhållandet tog slut. Jag tror tyvärr att det är ett sätt för båda att befinna sig i ett slags mellanting. Man har inte gjort slut, för det är ett så stort och definitivt beslut, men man är heller inte helt tillsammans. Jag tror att det är samma sak med "att träffa andra ett tag", det är att dra ut eller skjuta upp på något man inte vill verkställa. Det är ju så fruktansvärt svårt att känna att det inte är bra med den man bor ihop med.
Däremot säger jag inte att det är så för alla. Jag har hört att folk bor lyckligt särbo, men jag får uppfattningen att det beror mera på deras personlighet, att de vill bo själv.
Om det är så att ni bara går och retar er på varann, kanske det skulle vara bra att vara ifrån varandra ett tag. Då märker ni kanske hur mkt ni saknar ert förhållande. Risken är ju bara att den ena går vidare medans den andra vill tillbaka. Usch vad svårt.
Känn efter i hjärtat, det e nog det enda rådet man kan ge. Hoppas ni löser det.

Tack för era kloka inlägg. Jag är verkligen rädd för att det skulle ta slut om vi flyttade isär! Vi har ju haft det så bra tidigare!

Jag skulle nog kunna tänka mig att gå på familjerådgivning men jag är tveksam till att han skulle vilja det. Vi kommer från väldigt olika familjeförhållanden och han är van vid att hålla inne med saker. Det är lite det som är problemet. Vi har egentligen aldrig kunnat uttrycka vår kärlek på nå't bra sätt och nu när det krisar är jag rädd att han inte säger det han känner utan vad han han tror att jag vill höra eller det han tror skulle vara bäst för mig. Han har tidigare sagt att han inte tycker han har förtjänat att ha det så bra som han har det. Vet inte vad jag ska göra åt det...

Manana: Fixade det sig för er till slut?

jag och min blivande var särbor för ett par år sedan. Vi hamnade i vardagen och lyckades inte komma ur den nedåtgående spiralen. Vi hittade tillbaka till varandra och är ny lyckligare än någonsin, mitt i bröllopsplaneringen!

Soon to be:

Så det kan alltså fungera! Hur länge var ni särbo, bodde ni långt ifrån varann, hur var ert förhållande under tiden?

Grattis förresten!

Alla kan ha kriser i sitt förhållande och det är ingenting som säger att ni inte skulle kunna ta er ur det här. Däremot så skulle även jag vilja avråda från "uppehåll" i förhållandet. Har egen erfarenhet av det i ett längre förhållande och det slutade som för de flesta andra med att det tog slut. Så här i efterhand kan jag se att det för vår (eller rättare sagt min) del var ett lite fegt sätt att ta ett stort och jobbigt beslut med en gång. Om jag skulle ge ngt råd är det att istället försöka kommunicera MER med varandra! Kan vara svårt, som du skrev, men SÅ viktigt om det är lite krisigt och jobbigt! Sätt er ner i lugn och ro och försök prata (utan att anklaga, fösvara sig eller gräla). Fokusera på att lyssna på varandra för att komma fram till vad som gått snett. Lycka till!

Zoey.

Ja det går!

Vi var särbo i 2,5 år. Bodde i samma stad men träffades inte speciellt mycket.

Om det är meningen så tar kärleken överhanden till slut helt enkelt!

Soon to be:

Det var lång tid... När ni flyttade ifrån varann, hade ni som målsättning att ni skulle fixa det, eller var det helt slut och det bara blev så att det blev ni igen?

Tror att man skulle kunna flytta isär ett tag för att sedan hitta tillbaka. Jag tror dock att det är viktigt att man under den tiden som man är särbo aktivt jobbar med förhållandet och att hitta tillbaka till varandra så att det inte bara blir ett första steg att göra slut. Jag tror att det är viktigt att ni försöker ta reda på varför ni har hamnat i en nedåtgående spriral och försöker lösa hur ni ska komma igenom det hela. Gå till familjerådgivningen låter som ett bra förslag. Båda måste satsa helhjärtat annars blir det nog inte någon förbättring.