Jag behöver råd!

Vilken soppa du verkar ha hamnat i!

Jag tycker inte att det verkar som att problemet egentligen är klänningen, utan snarare att du vill bestämma över detaljer som t ex dopklänningen, medan din barn-svärmor anser att hon har veto.

Självklart kan du inte skapa traditioner, som ngon här påpekade, men det kan inte hon heller. Är det verkligen klänningen det hela handlar om för hennes del, eller är det något annat?

Jag vet inte vad du ska göra, men om hon bara är osäker tycker jag att du kan överväga att vara storsint och låta barn-svärmor få sin vilja genom, så kanske hon lugnar ned sig. Om du däremot tror att sådana här situationer kommer att dyka upp vid fler tillfällen gör du nog bäst i att säga ifrån på en gång - vänligt men bestämt. Du vill ju inte att hon ska anmärka på gardinerna och ingå som smygchef i er familj?

Jag hoppas att det löser sig

Jag tycker att ni ska förklara för er svärmor att ni inte tycker att en dopklänning med rosa detaljer passar för er son. Jag tycker inte att färger behöver vara så könsbundna, men just rosa på en liten bebis ser ju väldigt flickigt ut. Jag har själv en mamma som tidigare har gråtit sig till det mesta, för man böjer sig lätt för hennes vilja när man får dåligt samvete. Så senaste året har jag inte haft någon kontakt med henne, eftersom hon inte har kunnat acceptera att hennes vilja inte alltid är den viktigaste. Hade jag sagt ifrån tidigare hade det inte behövt gå så långt.

Jag tycker att du och din m2b ska ha den dopklänning som NI vill ha, inte den som svärmor prackar på er.

Tack alla kloka, det är så bra att få vara anonym och få ärliga svar av er alla!

Dop? Nej, inte för mina barn... Kan du inte sätta på marinblåa attiraljer eller någor som en kompromiss. Själva klänningen är väl vit?

Hihi... dessa äldre människor :) klokhet behöver inte komma med åren, till vissa kommer de inte alls. Och vad har starka rötter med en dopklänning att göra? Tala om för henne att ni har fått en son och att han inte blivit bög än, därför inte ska döpas i rosa. Har hon svårt att acceptera det, får hon jobba på det för som jag ser det är det inte ni som har problemet liggande, utan hon. Ni är föräldrar nu, inte hon.

åh, gråtande svärmödrar är inte det roligaste.

Å ena sidan så förstår jag om ni viker er för henne och har hennes klänning för att få lugn och ro, å andra sidan så kanske det kommer att fortsätta att gråtas för allt möjligt om ni nu lyder henne och hon ser att hon på så sätt kan få sin vilja genom. Hon har satt er på pottkanten tycker jag, en svår sits. Min spontana tanke är att ni ska ta den klänningen ni själva valt och lugnt och stillsamnt förklara för svärmor att ni inte vill döpa er son i en flickklänning, men om ni skulle få en dotter någon gång så skulle ni kunna tänka er det. jag tror inte att er son skulle lida av att döpas i en klänning med rosa detaljer, men att ni skulle störa er på att svärmor tvingat till sig att bestämma det.

Man undrar vad svärföräldrarna tänker på om de köper en dopkläning som inte är unisex. Själv är jag döpt i samma som mina systrar, man jag fick blå rosett och det rosa. Klänning vit. Jag tror inte det har påverkat mina sexuella preferenser.

Tack allla ni som svarat.

Så här har det gått för oss:

Min blivande ringde till sin mor och sa så här: om du vill att vår son ska döpas i denna klänning så går vi med på det för vi visste inte hur mycket det skulle såra dig att vi valde en annan klänning. Vips (det tog inte mer en en timme) så var tanten hos oss för att visa upp klänningen, som vi redan visste hur den såg ut. Nu skulle hon byta ut alla rosa detaljer mot blå och frågade mig om vilke blå nyans jag ville ha på klänningen. Jag orkade inte ens svara eftersom hon redan gråtit sig till att vi skulle använda hennes klänning och inte vår.

Så nu sitter jag i en situation där svärmor är mycket nöjd och fixar och donar med ändringarna på dopklänningen. Och jag tycker att det känns helt fel att vi inte fick göra som vi ville (jag kommer inte som det är nu att ha en dopkjlänning att erbjuda mina barn eftersom dom är särkulle) utan blev tvingade att välja. Tycker inte att man ska tvinga människor till ett beslut. Det kommer inte jag göra med mina barn när dom kommer i den åldern, dom får välja precis som dom vill.

Känner mig väldigt ledsen just nu, men vad gör det om hundra år!

det är ju för trist att ni inte fick som ni ville.. men jag måste ändå säga att svärmor trots allt är lite gullig som iaf vill ändra detaljer på klänningen till er son..

Ja tanken är god men mer är det inte det känns riktigt trist!

"den daaag.. då jag dränkte svärmor i
Volgasjön!"

man kanske skulle lära sig av sånt här och inte ge svärmor så stor plats i ens förhållande när det bär iväg?

Precis jag har lärt mig en dyrköpt läxa, nästa gång är jag rädd för att hon kommer att få minimalt utrymme tyvärr.

Jag måste säga att hon har uppfört sig otroligt naivt! Jag blir alldeles paff när jag läser dina inlägg. Förlåt om jag är rak nu, men om jag vore du skulle jag aldrig ha givit med mig. Fast i verkligheten är det alltid en annan sak, så vad har jag egentligen att säga?
Det kan ju däremot bli så, nu när ni fått er ett smakprov på hur barnslig hon är, att hon fungerar som en unge som grinar så fort som hon inte får som hon vill. Nu vet hon ju att det går, eller hur? Det är er son, din son, din sons dop, alla andra ska rätta sig efter er! Du har ju för sjutton krystat fram honom, inte hon, hon har ingen talan! Med nya tider kommer nya traditioner. Man måste utvecklas.
Jag, jag är upprörd :) jag är faktiskt arg på det här. Det är så fel att hon tvingade er på det sättet, hon har uppfört sig så illa!

Hmmm... man kanske kan manipulera lite... Sätt på linneklänningen UNDER svärmorsklänningen... så kan ni ju ändå ha en klänning som era särkullsbarn kan ha till sina barn, säg att det är symboliskt - att det betyder att båda familjerna förs samman. I princip skulle ni kanske kunna sy på en blå rosett från svärmorsklänningen på linneklänningen efter dopet, för att på det viset symbolisera både tillhörighet till "svärmorfamiljen" och tillhörighet till er nya familj med särkullsbarn och allt. Detta hade ju inneburit att ert GEMENSAMMA barn som nu skall döpas kommer att ha TVÅ klänningar att välja på - tänk vad bra om han får tvillingar!!! :)

Alltså jag måste nog gå lite emot strömmen här och tycka att det är du som är lite barslig... Varför är det så himla viktigt att just du får din vilja genom? Är det inte bättre att ta hänsyn till andras känslor en gång ibland om det nu betyder så hemskt mycket för dem? Så lenge det inte är något viktigare än en klänning, och inte händer upprepade gånger tycker jag faktisk man kan försöka mötas på halvvägen som hon nu försöker med att fixa till färgerna så ni ska tycka om den.. Att sura och inte svara när hon ställer fråger tycker jag är fruktansvärt dårligt, ni kanske befinner er på samma nivå? Kanske du kan gråta till dig linnekjolen igen så är ni lika goda båda två?

Förlåt om jag förnärmar någon nu....

det känns aldrig roligt att bli tvingad att göra något, eftersom man annars har för dåligt samvete.

Om svärmor hade varit resonlig och trevlig från början, kanske det hade gått bättre att kompromissa med henne. Nu förstår jag att det har blivit dålig eftersmak.

Kom ihåg att glädjas på dopdagen i alla fall! Det är ju inte dopklänningen som är huvudsaken :)

Silje 21: Tack för ditt inlägg, du frågar varför det är så viktigt att just jag får min vilja igenom, jo för det är mitt liv jag lever inte hennes, det är mitt/vårt barn, våra traditioner.

Jag har ju tagit hänsyn till svärmors klänning/känslor det är just därför jag nu sitter här och ångrar mig nu, var för snabb tog fel beslut för att inte såra svärmor, men nu efteråt så känner jag att jag gjort fel tyvärr.
Jag har ju gått mer än halvägs hon har ju fått sin vilja igenom helt och hållet.

Det är klar att jag svarar när hon frågar men jag är inte mitt vanliga entusiastiska jag just för att jag vill att hon ska känna att det inte känns rätt och att jag tycker att hon gjort fel, tycker du att det är fel?!

Nej jag är inte den som gråter mig till något överhuvudtaget, men jag kan för den delen ha åsikter.

Kickit: du är för skön i mina värsta stunder har jag tänkt precis så som du skrivit, ja det är ju jag som krystat fram min lilla prins. brudkronan: Ja kanske jag ska ta vara på din idé hi hi