Hej alla augustibrudar/brudgummar!
Plötsligt har ytterligare en vecka gått och nu börjar stressen komma krypandes. Jag hade en bild av att det mesta skulle vara spikat och klart när vi hade två månader kvar för att vi skulle kunna pilla med alla smågrejer som logistik-schema, träffa hela brudföljet samlat och gå igenom vad som behövs göras och känna av hur mycket jobb de kan tänka sig att göra samt peppa lite :), göra dekorationer, göra vinetiketter, planera dukning, fila på bordsplacering, osv.
Nu är vi snart två månader ifrån och vi har fortfarande inte riktigt klart för oss vad vi ska äta (hemmagjord buffé eller catering-buffé), vi har fått in bara fyra (!) OSA (sista datumet är den 1 juli), vi har inga tärnklänningar, ingen to do-lista, frissa är inte fixat, smink är inte fixat, hotell är inte fixat, transport är inte fixat osv.
Vi har visserligen klart några av de större punkterna som solist, kyrka, kläder till brudparet, blommor, alkohol, partytält, bord, stolar, porslin, glas.
Men jag känner mig överväldigad. Jag jobbar heltid hela sommaren fram tills bröllopsveckan. Sambon jobbar heltid fram till augusti. Jag måste hinna åka upp till mormor (malmö-gbg) som inte kan resa till bröllopet och är svårt sjuk och jag måste åka till pappa (malmö-sthlm) för att kunna få de pengar han sedan långt tillbaka har utlovat till bröllopet.
Och sambon är inte särskilt engagerad. Han pratar aldrig om bröllopet såvida inte jag tar upp något. Han har noll koll på vad som behövs göras, och tar inte reda på det heller.
På lördag ska vi på bröllop och jag hoppas att det ger honom lite eld i baken. Jag är så sjukt trött på att det känns som att allt hänger på mig.
Hoppas inte att ni känner igen er utan att ni har mer koll på läget än mig..