Augustibrudar 2013 - Här pratar vi om allt inför stundande bröllop!

Nu har min blivande mans morgongåva kommit. Jättefin, tyvärr passade inte asken som följde med. Annars känns det som om det mesta är klart nu. Vi ska tag i festprogrammet efter midsommar tänkte vi. Känns som om jag har lite slut på energi när det gäller allt just nu. 

Precis, jag var tyvärr inte berädd på det :/ Menmen, allt kommer lösa sig på något sätt, men tycker det är lite synd. I min värld ställer man alltid upp för vänner och familj, om det så gäller flytt, bröllop eller vad det nu kan vara

Vad jag har läst så verkar det vara vanligt att man inte får så mycket hjälp som man önskar..

Här är det tvärt om . Framförallt min mamma vill så gärna hjälpa till och vara delaktig. =)
Det är underbart=)
 

Vi har faktiskt också bra stöd från nära och kära.
Får hjälp med all dukning, tårthämtning osv av mina föräldrar, min mormor ska göra 250 snittar till mingelbordet. En kompis ska sjunga, en annan sminka osv. Så det känns toppen och lide lite mer er som av olika anledningar inte har den förmånen.

Jag funderar över fotograf nu.
Min kusin är hobbyfotgraf och hon ska fota hela dagen och kvällen. Men känner att man kanske ändå ska ha en proffisionell för att knäppa porträtt foto.

Vet en tjej som är super duktig och hon vill ha 2700 kr för 1 timmer fotning med 10 behandlade bilder som vi får i svartvitt samt färg. Jag har ingen kolla på detta så är det ett bra pris?

Usch vad jobbigt! Förstår att det känns jobbigt. Jag tycker som du; att det är självklart att man hjälper till vid sådana här aktiviteter! Jag hade ställt upp direkt, och troligtvis erbjudit mig ganska tidigt. 

Jag tycker själv att det är jobbigt att fråga om hjälp. Jag vet att både min och min m2b's familj säkerligen skulle ställa upp med hjälp ifall vi frågade dem, men samtidigt har min m2b velat dra sig från att fråga sin familj om hjälp eftersom han säger att han inte vill att de ska känna sig tvungna att hjälpa till utan lika gärna kunna vara gäster som alla andra. Trots att vi är ganska beroende av att få hjälp av hans familj.
Min familj hade ställt upp med hjälp direkt, men nu ska vi vara hemma hos m2b's familj/släkt så det är svårt för min familj (som inte känner den andra familjen) att hjälpa till rent praktiskt, de har dock ställt upp ekonomiskt och med planeringen.

Det känns jättejobbigt att vi troligtvis kommer behöva massor med hjälp men att det känns som att man begär för mycket om man ber om hjälp. Samtidigt har vi liksom inte råd att hyra in all hjälp, och har svårt att få tag i nån utomstående som kan ställa upp eftersom vi är ute på landet. Plus att jag tycker lite som princip att det är upp till m2b att prata med sin familj, inte upp till mig. . 

För min del har det också varit svackor upp och ner. Vi har också räknat med en del hjälp före och under bröllopsdagen. Dock inte med middagen, men då vi saknar bil behöver det köras lite saker/tårtor/sprit/oss... innan festen kan börja. 

Tråkigt när ingen erbjuder sig att hjälpa till :(

Själv är jag nog lite stressad också. Inatt hade jag åter igen en dröm om ett misslyckat bröllop. Jag är trött på dehär drömmarna där jag går längs med altarlången och kommer på att någon del i planeringen är glömt eller missad. Eller att prästen sen missar hela delen där vi blir gifta.

Vi har otroligt mycket att duka upp så sån tur var så ffår vi nyckeln redan på torsdagen..
Det blir vi, min mamma och svärmor som kommer hjälpa till med att få iordning i lokalen innan lördagen.
Sen blir jag inte förvånad om tärnorna och marskalkerna kommer att hjälpa till också.

nu är det fokus på att få klart festprogramet. Inte alls mycket kvar där.
Sen skall jag  dela på dukarna och sy lite =)

Ny i denna tråd men hoppas att jag får haka på :) när ja såg denna tråd för snart 1 års sen tänkte ja att det är lååångt kvar inte behöver ja gå med i nån tråd än men sen sa det typ poff och nu är det ju snart dags, gifter oss den 3 augusti :) Sen kan ja väl erkänna att mycket planerande inför dagen har inte vart min stora grej, jag gillar att planera men har alltid tänkt att jag ska ha ett enkelt bröllop! Det ska inte vara för mycket planerande som gör det jobbigt för oss och jag vill göra det mesta själv, från mat till smink, en toastmaster kändes bara onödigt eftersom det ska va som vilken fest som helst, bordplacering kändes drygt och skulle ta för mycket av min tid sen gillar ja inte tanken på att bli placerad där man kanske inte vill bli placerad och hur ska vi veta vart alla vill sitta?:).  Ja så tänkte jag för ett år sen :P  Nu har det som sgat gått ett år, från en början skulle ja inte ens ha en brudklänning men det är nu fixat :P dock en billig sådan för 1000kr, helt pltösligt ska ja även gå till frissan och fixa håret samt smink(enkel sminkning eftersom ja fortfarande vill vara mig själv, och jag använder mestadels mascara), fixa naglarna har ja bokat tid för och potatisgratängen kände ja att ja inte orkade göra själv så d har ja bokat via catering, tårta tänkte ja göra själv men nu har ja skickat den uppgiften till en kompis :)  Även en toastmadame är utsedd, va vi kräver av henne vet ja dock inte riktigt eftersom ja inte har vanan inne på att planera bröllop :P men hon ska väl åtminstone hälsa alla välkomna, vill nån hålla tal el dyl har väl hon koll på det, känns väl mest som en trygghet att man har nån under kvällen som man vet kan stötta en med diverse saker. Bordsplacering säger ja fortfarande nej till, vi vet att de flesta av våra vänner tycker att det kan vara ett nervöst moment och varför ska ja lägga ner ett antal timmar på att välja vart folk ska sitta? Folket får helt enkelt sätta sig där dom trivs för det viktigaste för mig denna kväll är att dom ska få en lika rolig och trevlig kväll som vi förhoppningsvis ska få :) Men som sagt allt blev inte så simpelt som från första början, men det känns ändå skönt att ha bollat vidare några uppgifter så vi slipper tänka på det, det är ju fortfarande mycket som ska fixas! Håruppsättningen blir antagligen enkel men det känns ändå kul att få bli lite upppiffad, och känna sig lite extra omhändertagen denna dag, man gifter väl sig bara en gång eller?:)Det är en person som har tackat nej till bröllopet av ca 60 pers! och det är min barndomskompis sambo pga att dom inte hade någon barnvakt så d känns inte hela världen eftersom det inte är nån vi umgås med. men ja måste då säga att bara tanken på att i stort sett alla vi bjudit kommer på bröllopet gör mig lycklig! Tänk att så många vill dela denna dag med oss!jag har säkerligen hundratals frågor att ställa men detta inlägg är redan för långt så det känns som ja avslutar här och kanske kommer med frågor och tankar sen :)         

Mpta : välkommen hit! Som du sa så ska man väll bara gifta sig en gång så då tycker jag att det kan få kosta lite och vara lite extra lyxigt mot vad vardagarna är.

Mpta: välkommen! Jag är också relativt ny i tråden, men har fått ett sånt fint välkomnande av alla :) Kul när man kan hjälpas åt och peppa varandra!

Sen har jag en fråga till alla ni som har lite mindre bröllop, dvs <60 gäster, hur många har osat? alt. hur många osade i sista sekunden? Våra inbjudningar kom fram sista veckan i maj, vi har osa 1 juli och än så länge har typ 4 personer med sina respektive svarat. I övrigt har ingen annan svarat. Våra föräldrar vet vi ju kommer, men det känns lite trist att så få har svarat. här stressar man med inbjudningarna och sen sitter man och rullar tummar.. en del vet man ju kommer att komma, men man vill ju ändå få det bekräftat, plus ifall de ska ha alkoholfritt, specialkost, allergier, osv.