Förlovning och frieri..?

Nää, nuförtiden ska vi vara jämnställda vetdu aurum

Jag och gubben har gemensamt kommit överrens om förlovning (efter tio års förhållande) och giftemål (efter sex års förlovning)
Givetvis hade det varit mycket mer romantiskt om han friade men nix, där var han seg!

Är man förlovade så kan man inte enligt mig fria. Det har man ju redan gjort iom förlovningen oavsett hur den gick till!

Jag hade nog absolut kunnat fria men är väldigt glad att min fästman ville ta det.

Men det var spännande att se hur ni tänkt. Och det var skönt att veta att jag inte var helt ensam om att tycka att när man är förlovad så behövs det inte ett till frieri. Även om det passar för vissa så klart.

Nu ska jag ta och kyssa min kära fästman som lagat "7månader sen förlovningen middag!" Känner mig väldigt bortskämd 

Jag tänker såhär:
Förlovad betyder att man är För lovad. Man är bortlovad att gifta sig. Dagen man friar eller bestämmer datum för giftemål blir dagen då man blir förlovad. Jag anser att man ska gifta sig inom ett år men följer inte själv det då det går 1,5 år :/ pengarna räckte inte riktigt till då jag läser på universitet..

Jag vet det är "modernt" att förlova sig nu mer för att man vill ha en ring som bekräftelse. Jag vill vara förlovad en gång för att sedan vara gift en gång. att bryta förlovning är som att skiljas för mig. :) men bara min åsikt. 

Vi hade inte varit tillsammans länge förrän det stod klart att vi skulle gifta oss med varandra. Det kändes helt enkelt rätt. M2b presenterade mig som sin blivande fru inför bekanta och vänner. Dock var frågan bara när..

En kväll pratade vi om äktenskap och helt plötsligt hade vi bestämt datum, dagen efter bokades kyrkan.. Det gjorde vi lite mer än ett år innan själva bröllopet. Sedan bestämde vi oss för att förlova oss, vilket vi gjorde tre månader efter vi hade bestämt datum för bröllopet. Fjorton dagar efter vi förlovat oss så gick min blivande man ner på knä och friade till mig. Det var även då som våra bröllops planer blev officiella.

Helt fel ordning.. det är min åsikt är att förlovning är ett löfte om äktenskap.. och det "bör" komma i rätt ordning. Men för mig är själva frieriet inte ett måste.. visst romantiskt men varför kan man inte "komma överens" om något som man verkligen vill göra för att man älskar varandra så mycket. Jag tycker vår lilla historia är ganska söt och för oss så var det egentligen bara en formalitet med förlovningen ..som vi nästan "hoppade över" för äktenskapet när vi lovar varandra evig tro och kärlek inför vår familj o vänner det är vårt stora mål dagen vi längtar till.Min m2b frieri var helt enkelt bara en känsloyttring..en kärleksgest..allt var ju redan bestämt. Tycker faktiskt synd om dom stackars karlar ev kvinnor som friar och får ett nej.. ve o fasa...

Det hör till saken att vi faktiskt träffades första gången när vi var tretton år och var tillsammans då...........och tjugonio år senare korsas våra vägar...och kärlek uppstår..Nu ett och ett halvt år efter mötet så har vi bara två månader kvar..längtan är enorm.

Både jag och min sambo är relativt traditionella av oss och för honom var det viktigt att få fria till mig och inte tvärs om. För mig gjorde det desamma, det viktiga för mig var att förlovning=frieri och då är tanken att man ska gifta sig. Vi hade varit tillsammans i 4år när vi började prata lite löst om förlovning, frieri och bröllop. Vi kollade på lite ringar i allmännhet och jag sa vad för ring jag var ute efter. Vi hade skämtat om 11.11.11 och jag kunde tänka mig att det skulle hända där ikring. Men när min sambo väl gick ner på knä under världens mest romantiska dag 09.10.11 så hade jag ingen aning. Jag blev som i chock och fick inte fram ett svar först... Där stod han och friade och hade köpt den mest perfekta ring som jag någonsin skulle kunna tänka mig! Tillslut så började han skruva på sig där han stod på ett knä och då drog jag upp honom och sa ett självklart JAA!! Men jag tror inte man förstår hur stora orden "du gör mig till världens lyckligaste, jag vill spendera resten av mitt liv med dig, vill du gifta dig med mig?" är om man inte har varit i den situationen. Det är ett ganska så stort löfte som kräver betänksamhet! :p
Jag tyckte i allafall att frieriet och hela den dagen som min blivande planerat var helt perfekt och nu planerar vi bröllop! Vi hade tänkt oss inom ett år men insåg att vi behöver lite längre tid på oss att spara pengar och jag tar dessutom examen till sommaren och kommer behöva lägga all fokus på att söka jobb så just nu ser det ut som sommaren 2013! 

För mig så hängen förlovning och giftemål ihop och jag kan bli upprörd på trenden där tonåringar förlovar sig bara efter någon månad med inga planer alls på att leva tillsammans resten av livet. Varför inte bara visa sin kärlek på något annat sätt? köp ett halsband! :p haha 

För mig innebär förlovning att man är förlovad att gifta sig. Helst inom ett år, men för oss kommer det bli ett år och fyra månader eftersom vi vill ha ett sommarbröllop

Vi gick och valde ut ringar tillsammans när han hade friat. Jag tror att eftersom det finns så stort urval av ringar är det vanligare att man väljer tillsammans (förr var det ju bara en enkel guldring så det är klart att det var vanligast att mannen köpte den innan, var ju liksom inget att välja på för vanliga människor iaf). Själv var jag glad att han inte friade med en dyr ring och riskera att den inte passade perfekt i stil och storlek. Ska ju trots allt bära den hela livet.

Jag har varit "förlovad" tidigt i livet där handlade det mest om att visa att vi hörde ihop och vi var unga och brydde oss inte direkt om vad det egentligen handlade om.

När jag blev lite äldra och betydligt klokare så blev förlovningen ett förstadium till giftemål utan tvekan för mig. Precis som den faktiska tanken är.
Så vi blev förlovade när min blivande friade, han hade en önskan om att det skulle ske på det sättet så då fick det bli så.

Vi följer dock inte ett år gränsen men vi gifter oss heller inte i kyrkan så det är inte mycket som blir som det "skall" :) men gifta blir vi nog ändå.

Jag håller med om att förlovade som väntar på ett frieri är en konstig företeelse.

Jag och min sambo har gått och köpt ringar. Så jag vet att vi kommer byta ringar i nästa vecka! (jisses, först nu insåg jag hur snart det är!

Dock vet jag inte om han har planer på att gå ner på knä och fria eller hur han har tänkt sig det hela. Det jag vet är att vi ska gå ut på restaurang och äta på kvällen. Sen har vi skojat om att lägga ringen i vinglaset eller liknande och att jag då skulle svälja den, så nåt sånt blir det nog inte. :) (vette sjutton om jag skulle vilja dricka vin som en ring legat i heller). Restaurangen vi ska äta på ligger på en pir, och havet har en stor betydelse för oss båda, så blir kanske att vi förlovar oss på piren innan eller efter maten. Ingen aning som sagt.

Dock har vi, utan att vara förlovade, redan hunnit bestämma datum och boka lokal för bröllopet och festen. Vi kommer gifta oss exakt ett år efter förlovningen, så den traditionen håller vi på i alla fall, även om vi inte är traditionella i något annat avseende.

Oavsett om han går ner på knä eller om vi 'bara' byter ringar på middagen så kommer jag efter det se mig som förlovad och kan då officiellt gå ut med att vi planerar bröllop.

lordoz Se till att få med er ringarna! Våra låg kvar hemma på byrån när vi gick ut oh åt förlovningsmiddag

Green: Ja, det ska jag verkligen se till. Framförallt med tanke på att middagen kommer hållas 35 mil hemifrån... :)

Vi var förlovade då jag friade.
Visst, förlovningen i sig är ett frieri...men då man inte bestämmer NÄR man ska gifta sig just när man förlovar sig utan bara bestämmer att "inom ett par år".
Då kan det ju inte vara fel att återuppväcka frågan "giftemål" med ett frieri trots att man redan är förlovad.