Förlovning/Frieri?

Jag är otroligt kär i min flickvän, jag ser helt klart en framtid med henne. Jag vet att jag vill gifta mig med henne, fast det lär inte gå än på några år då jag ska fylla 18 nästa år och hon skall fylla 16.

Jag tänkte förlova mig med henne då hon fyller 16, då har vi varit tillsammans 1 år.

Jag undrar om förlovning är samma sak som frieri? Jag har alltid trott att om man förlovar sig, så kan man fria några år efter när man vet att bröllop närmar sig.

Finns det någon åldersgräns på hur gammal man måste vara för att förlova sig?

Ska jag överraska henne med en ring, eller ska vi välja ut tillsammans?

Tacksam för svar!

Frieri är själva frågan om den andra vill gifta sig, efter det är man förlovad (kanske annorlunda om man inte avser gifta sig för att man tidigare förlovat sig).

Ingen åldersgräns på förlovning. Välj ringar tillsammans, hon vill nog ha ett ord med i laget med tanke på att hon ska ha ringen varje dag resten av sitt liv (om hon svarar ja).

Frieri; nar den ena fragat den andra om 'handen i giftemal'. Forlovning; tiden mellan frieriet och sjalva giftemalet...

Hmm.. har jag fattat rätt om jag säger:

Man friar, och sedan tiden tills man gifter sig, så är man förlovade?

Alltså, när man förlovar sig så friar man? Går ner på knä och ger en ring t.ex.?

När man friar så ska det ju vara en överaskning, t.ex. ta henne till en fin resturang och fria där, då kan man ju inte välja ringen tillsammans..?

Precis, att fria och få ja är startskottet för förlovningen.

Överraskning där killen redan köpt ringar känns ganska USA. Jag tror det är vanligast i Sverige att man bestämmer tillsammans att gifta sig. Men å andra sidan kan man ju bestämma att man tänker förlova sig i framtiden, men inte när det ska bli av, och då kan tjejen eller killen överraska med frieri ändå. Och det går ju att använda andra ringar vid själva frieriet, vet en kille som gav tjejen en Fantomen-ring tills de hunnit köpa riktiga. Jättekul tycker jag :D. Däremot vill hon nog vara med och bestämma vad hon ska ha på fingret resten av livet.

Gå ner på knä verkar vara trendigt, själv skulle jag inte buga/bocka/niga/knäböja för någon alls (möjligen under hot om fängelse i något feodalt land), jag tycker att jag är likvärdig med alla andra människor och i synnerhet med min kille, vi ska vara helt jämställda. Men om andra tycker det är fint så gör de ju som de vill.

hmm..

tack för alla tips=)

Jag har talat med min flickvän och vi ska vänta minst 1 år innan förlovning. Vi har snart varit tillsammans 4 månader, så de får bli någon gång år 2007, tidigast. Då ska jag själv välja ut ringar och sedan överraska henne på något helst ovanligt medn ändå fint sätt. Sedan när vi varit förlovade några år och när det börjar vankas för bröllop, då ska jag fråga om hon vill gifta sig med mig. Fast då blir det ju ingen ring såklart, hon kan ju inte ha 3 ringar:P

Tänkte kanske förlova mig med henne nästa nyårsafton.. Kanske är ganska vanligt?
Sedan tänkte jag också på en grej.. På bröllopet, är de bara kvinnan som får en ring, eller är de både mannen och kvinnan som får det?

Har en liten fundering. Tycker många resonerar så gammalmodigt vad gäller det här med förlovning och frieri. Alltså att man förlovar sig och att det är detsamma som ett frieri. Man kan alltså inte "bara" vara förlovad? Då undrar jag, tänker man lika gammalmodigt vad det gäller att tex bo ihop eller ha s*x före bröllopet?

Amy1: Det var precis vad jag tänkte skriva!
Det verkar ju vara väldigt viktigt med tradition när det gäller frieri för en del här inne men samtidigt rekommenderar de att man ska bo ihop ett bra tag innan. Enligt tradition är det ju fel att göra så.

Jag tycker, både när det gäller frieri, förlovning, giftemål, bo ihop eller ej samt s*x före äktenskapet att det är helt upp till var och en att bestämma. Jag försöker respektera alla åsikter.

Gammal och död tråd men skriver ändå lite.
Läst massor av inlägg nu och anser väll att många tankar krockar med varandra.

Främst är det väll den grejen med att bo ihop innan man gifter sig bara för att "se hur den andre är".
Hela grejen med att gifta sig handlar ju om att inte gå på känslor utan på ett beslut.
"i nöd och lust tills döden skiljer oss åt" vet inte om någon av er känner igen orden ;) hehe
Och följfrågan är då: "What are words if u dont really mean them when u say them"

Klart att alla har en fri vilja och det är väll upp till var och en hur man lever.
inte upp till oss andra att döma på ett sätt.
Men jag förstår inte logiken med att vara ologisk liksom.

Om man ska gifta sig så är väll hela poängen med att gifta sig att man just gifter sig.
Och att gifta sig innebär ju i nöd och lust. tror många tar väldigt lätt på giftermål och bara går på känslor.

Stor skillnad på åtrå och kärlek. men vi benämner båda två som kärlek. vilket gör att allt bygger på känslor.
I alla fall i de flesta relationer.

-------

Sen för att bara lägga in min syn på förlovningen lite snabbt så handlar ju hela grejen om en fråga.
"Vill du gifta dig med mig?"
Och det är att fria, att fråga om kvinnan vill dela hela sitt liv med en i nöd och i lust? (vilket betyder oavsett känslor) (man vill gå på ett beslut, livskamraten att dela livet med, hur livet än "slår ut")
Om svaret blir ja så har man ju sagt att vi ska gifta oss och man är då förlovad. det är ett löfte om att man ska lova något. ett slags "För-löfte"  

Sen kommer giftermålet och vigsel och allt.
Och efter det så är man inte längre 2, utan 1. och man delar allt gemensamt.
Och oavsett vad så kommer man stå där tillsammans, pga att man lovat varandra det.
Man har även lovat att älska varandra och vara trogna.

Tråkigt att det är så dålig respekt för bröllop och löften.
Men väldigt nice när det håller och blir en stabil grund för framtida familj mm. (Y)  

Jag håller med om att när man förlovar sig är det ett frieri, trots allt frågar man den andre om den vill gifta sig :) Däremot att gifta sig inom ett år kan nog för många vara svårt. Jag tog "chansen" och friade till min blivande på skottdagen men bröllopet blir nog först om 1,5 år eftersom vi vill ha ett sommar alt höstbröllop. Men som vissa skrivit att först förlova sig för att sen fria om bröllop tycker jag känns väldigt bakvänt, men det är min åsikt :)

många anser ju att frieri ("vill du gifta dig med mig) innebär att man förlovar sig först och därmed börjar planera bröllop. min gubbe sa "vill du FÖRLOVA dig med mig" istället för "gifta". så tekniskt sett har han bara friat till förlovning och inte giftemål :P men den biten sköter jag hehe

Min sambo Friade till mig vilket för oss innebär att vi nu är förlovade och ska gifta oss inom ett år från själva frieriet. Det är för mig inte "gammalmodigt" utan mer tradition. Frieri = förlovning = bröllop.

Vi har varit förlovade i 5 år nu. När vi förlovade oss så visste vi att vi en dag skulle gifta oss. Ingen friadepå något traditionellt sätt utan vi bestämde mer att vi ville gifta oss en dag och vi valde ringar tillsammans. Så man kan säga att båda friade kanske? Vid själva förlovningen så gick vi till en utvald, fin plats och sa några fina ord till varandra och bytte ringar. Alltså var det ingen som friade. Ändå kom det en massa frågor om frieriet nu när vi avslöjade att vi ska gifta oss. Alltså verkar det som att släkt och vänner inte såg vår förlovning som ett frieri men det gjorde ju vi.

Men jag förstår inte riktigt de fall där man är förlovade och planerar bröllop men där någon (oftast tjtjen) väntar på ett frieri.  Vad innebär frieriet i det fallet? Jag trodde att fireriet innebar att en av parterna frågar den andre om denne vill gifta sig med personen i fråga. Men om man är överens och planerar bröllop tillsammans så förstår jag inte vad man väntar på mer? Någon som kan förklara?

Jag förstår inte heller poängen med ett frieri när man redan är förlovad.

det känns lite som att detta uppstått ur ett ökat kontrollbehov (nu spekulerar jag bara).

Tjejerna vill ha koll, vara med och bestämma ringar osv., men ändå få det romantiska frieriet. Bli överraskade under kontrollerade former... :D Det är väl inget större fel i det, men lite tråkigt tycker jag.

Min fästman friade utan att jag anade något och vi skulle ha gift oss inom ett år om jag inte hade varit med barn, men bröllopet blir iaf 16 månader efter frieriet. Vid frieriet hade han en enkel silverring, sen köpte vi våra ringar tillsammans och min silverring sparar jag som ett fint minne. :)