Förlovning/Frieri?

det är väl ändå knappast ett måste? eller?

Jag är definitivt old-school.

Min m2b friade till mig som överraskning på vår 1-årsdag. Han hade köpt ringar som vi hade rätt att byta. De var inte graverade ännu alltså. Efteråt bytte vi storlek men inte modell. De ringar han valt var underbara. Ett par veckor efter frieriet (jag sade förresten 'ja!' ) bestämde vi datumet till drygt ett år efter frieriet.

Jag är sååå lycklig och vi håller på att planera bröllopet nu!

Jag har förstått att många väljer att förlova sig "istället för" att gifta sig. Det är ju upp till var och en. Men jag kan rekommendera old-school, för det känns väldigt romantiskt och härligt!!!

Efter ca 1,5 år tillsammans (ett år som sambo) är vi i princip nykära fortfarande!

Förr skiljde man på trolovning och förlovning, där trolovning var mer i stil med "vi är ihop och kommer kanske att förlova oss nån dag" och förlovning var ett (juridiskt bindande?) löfte om att man skulle gifta sig. Att bryta en förlovning utan orsak var allvarliga saker men fortfarande inte lika krångligt och "förbjudet" som att skilja sig.

Vi körde på varianten att förlovning innebär frieri.

Sweet saint:

>

Jag förlovade mig med min sambo efter 1,5 månad. Vi har båda samma syn på förlovningen: Att det är något man gör när man vill gifta sig. Vi tar m.a.o. oerhört seriöst på förlovningen, har t.o.m. satt bröllopsdatum ett år från förlovningen, och planerar nu för fullt.

>

Jo, så tänkte vi. Den tiden man varit ihop är bara ett fysiskt mått på hur länge man känt varandra, inte hur väl man känner varandra.

Dauwlburg: Naturligtvis är det inte ett måste. Men för det flesta så blir det annorlunda när man flyttar ihop. Istället för att träffas när man har vill och har tid så sen man nu hela tiden. Det är då som det tyvärr kan uppstå problem i många förhållanden. Då uppdagas saker man inte riktigt kände till innan. Då prata jag inte om hemligheter eller så, bara att man lär känna personen på ett nytt och bättre sätt.

Med detta menar jag dock inte att det blir fel när man flyttar ihop. Jag har bott ihop med min sambo i snart två år och ångrar det inte. Vårt förhållande är bättre än någonsin. Men jag tror inte jag hade kännt henne på samma sätt om vi "bara" hade varit ihop och bott på varsitt håll.
Så jag tror det är en bra idé att pröva att bo ihop innan.

När vi förlovar oss så kommer det antagligen vara för att jag friar. Har funderat på det, men vi har inte råd att gifta oss. Har egentligen inte ens råd att köpa förlovningsring...
Så det kommer att dröja ett tag till.
Men jag kommer inte att forlova mig för att sedan fria. För mig är det samma sak.

digital--- det var pecis tvärt om med trolovning och förlovning. Förlovningen har aldrig varit juridiskt bindande.

okej tack för svar, Archangel! det ligger säkert mycket i det du säger, det låter vettigt.

man får väl förlova sig och planera inför sitt bröllop i princip hur man vill. enligt svensk tradition så är det väl så att man förlovar sig och då tittar ut ringar tillsammans osv och sen friar mannen (enligt traditionerna då) till kvinnan. och sen planerar dom bröllop tillsammans.

frieriet ska då vara lite av en överraskning som mannen planerar. men jag har en lite annan åsikt om hur jag tycker att man kan göra, eller rättare sagt så som jag skulle vilja göra eller ha det. alltså när man blir tillsammans så har man varandra, men det har ju inte getts något formellt löfte om något. därför ha förlovningen som en sak som mannen planerar och överraskar med och går ner på knä och frågar osv, för att sen planera bröllop tillsammans längre fram.

för har man förlovat sig, så har man ju i princip enligt traditionerna redan lovat varandra att man ska gifta sig, är det inte så?

Jag tror inte det är gammal tradition att skilja mellan förlovning och frieri. Traditionen är att man är förlovad efter frieriet.

Har en känsla av att "överenskommelser" alltid varit vanligare än överraskningsfrierier i Sverige, men kan ha fel på den punkten. Nån som vet?

okej, jo det stämmer nog.