Kommer ni att bjuda någon du helst inte vill ha med?

Jag och min man bestämde oss för att vi inte skulle bjuda någon som vi inte ville ha där.
Min svärfar blev alltså inte bjuden. Han har med tiden gjort sig ovän med alla vänner och släktingar och dessutom genom sin oärlighet kostat oss 700 000 på ett sätt som tyvärr inte gick att komma ifrån juridiskt. Och då är har rik som ett troll själv.

Min farmor blev heller inte bjuden. Hon har varit totalt ointresserad av mig under hela mitt liv och mitt första minne av henne var att hon råkade dyka upp på samma släktträff som jag när jag var 14. Inte ens när jag därefter började umgås med min jämnåriga halvfaster fick jag mer än en förströdd blick när jag var hemma hos dem.

Ingen så mycket som andades kritik angående vårt val av gäster. :)

Vi ska ha ett litet bröllop med bara våra närmaste familjemedlemmar och våra närmsta vänner vilket känns helt rätt. Dock så var det en person som låg precis på gränsen mellan "närmsta vänner" och bara "vänner" när vi bestämde gästlistan. Min blivande tyckte hen skulle få komma så hen fick ett save the date-kort. Nu har den här "vännen" dock betett sig rätt oschysst mot mig på sistone och jag skulle inte vilja att hen kommer egentligen. Men har en person fått save the date så måste man väl bjuda den personen? Vi har inte skickat de riktiga inbjudningskorten än.

Nej, man är inte tvungen att bjuda någon bara för att de fått Save the date. Däremot får man vara beredd på att få frågan om varför man inte fått inbjudan, och då är raka rör alltid att föredra. Eller så kanske personen själv har märkt sitt sätt att bete sig och räknat ut att det inte kommer någon inbjudan på grund av det.

Det är väl egentligen ingen som vi absolut inte vill ha med som är bjuden, men jag har bjudit några som gärna får stanna hemma. Jag har många kusiner, och vissa av dem har jag mer gemensamt med är andra, men jag kände att jag inte kunde bjuda tre syskon och inte det fjärde till exempel, så det slutade med att jag bjöd allihop. Samma sak med några vänner, jag tyckte inte att jag kunde bjuda alla utom en i ett kompisgäng bara för att jag inte står lika nära den personen.
När det gäller så nära relationer som föräldrar ska man nog tänka sig för mer än en gång innan man låter bli att bjuda. Om ni inte bjuder kan ni räkna med att det leder till väldigt frostiga relationer framöver, så om ni inte är beredda att klippa  banden helt är det nog bara att stå ut. Gör som någon föreslog, be din blivande att förklara för sin mor att om hon vill komma får hon uppföra sig, annars kan hon stanna hemma. Att placera henne vid ett annat bord än ert kan också hjälpa, så att ni slipper prata med henne. Strunta i henne helt enkelt, och be någon annan i förväg att ta eventuella konflikter. 
Lycka till!

Hahaha, det har jag testat tidigare - att skrika alltså - men det blev ingen höjdare. :) Tyvärr är hon änka, så hon har ingen som kan hålla henne i schack eller som ger henne insikt i hur hon beter sig. Pratade precis med min fästman om detta. Han vill förstås ha henne med, trots att hon redan nu enbart är negativ om allt som rör bröllopet. :( Jag tror att han hoppas att hon mirakulöst kommer vakna och vara trevlig och glad för honom den morgonen. Jag blir arg, för hon gör honom så ledsen.Jättebra tips, tack! Fästmannen vill inte "säga åt henne hur hon ska bete sig" - jag tror att han fortfarande drömmer om en snäll och glad mamma, men jag ska nog prata med hans bror, som står mamman mycket närmare (och som gillar mig som tur är). Tack! Ja, eftersom hon är som hon är har vi redan skrotat idén med honnörsbord och bordsplacering helt och hållet. Hon får stå och ruttna i ett hörn medan alla andra minglar runt om det är det hon känner för. Usch, att det skulle vara hans mamma av alla personer som är så hemsk. Alla hans syskon och vänner är underbara och har välkomnat mig med öppna armar. Det hade varit så mycket lättare om någon av dem hade muppat i stället. 

Förstår verkligen att detta är jätte jobbigt men hur det än är så är detta hans mamma. Och tyvärr är det bara så att för din killes skull så får du tyvärr bara bita i hop och se glad.

Jag och min sambo har levt ihop i 15år och hans mamma har jag inga vackra saker att säga om :( hon har under dessa år sagt så mycket dumma saker som sårat något enormt. Allt detta slutade ju bara med att jag och min sambo bråkade om henne och hon fick precis som hon ville, hon skapade problem mellan oss.

Min sambo vill ha sin mamma i sitt liv och hur hon än beter sig så är hon hans mamma (men han står också upp för mig och stöttar alltid mig vid konflikter) och jag måste även respektera honom. Så hans mamma är bjuden på vårat bröllop för det är ju bådas bröllop inte bara mitt där jag får bestämma vem som är bjuden. Och jag behöver ju inte umgås med henne det finns ju så många andra att va med.

Att din blivande inte vill säga åt sin mamma när hon beter sig ohyfsat kanske är en del av problemet? En del människor gör allt de kommer undan med. Förhoppningsvis har hans bror en mer realistisk syn på saken.

Jag har en komplicerad relation med min egen mamma och har av den anledningen bestämt mig för ett bröllop med endast två vittnen och ingen stor fest. Vi gifter oss dessutom hemligt för att inte få kritik innan bröllopet. Vilka reaktioner det blir efteråt återstår att se.
Lite tråkigt, men det känns ändå bättre än att få må dåligt och skämmas över sin egen mamma på bröllopsdagen.

Nej. På fästmannens sida har vi inga problem med familj och så utan det är faktiskt två ur min egen familj jag valt att inte inkludera (trots att min mor försöker övertyga mig om att jag borde) och det är min moster samt morbror. 
Saken är att de båda är ganska kraftiga alkoholister. Min morbror kan uppföra sig vid sociala tillställningar men jag har väldigt lite kontakt med honom och ser ingen anledning till att inkludera honom. Min moster... Ja, hon är en annan historia. Hon kan sällan uppföra sig och har en tendens att bli så stupfull så hon däckar av på en stol någonstans. Det är ingenting jag vill ha på min stora dag så jag har helt enkelt valt att inte bjuda dem. 

Men det var ju egentligen ett ganska enkelt val för fästmannen har inget emot det heller. Den enda man får jobba lite med är min mor men hon har samtidigt förståelse för varför jag valt att inte inkludera dem. 

Jag och min sambo gifter oss i hemlighet i USA, när vi kommit hem har vi tänkt ha en fest för de närmaste. Jag är sjukt kluven om min mamma ska få en inbjudan eller inte, hon är alkoholist också som många andra redan nämt och hon kommer inte alls överens med min far som jag har en jätte bra relation med. Min sambo tycker verkligen inte att vi ska bjuda henne, men jag känner samtidigt som att jag måste det?

Jag gjorde en ganska omfattande operation i hjärnan förra året, och i samband med det så bröt jag kontakten med min mamma. För hon gjorde som hela grejen till om henne, jag bor 60 mil från min familj så jag förstår att det kanske inte var det lättaste för dem att vara här för mig, men hon betedde sig verkligen super dåligt. Hon ville bland annat att jag skulle låna ut pengar åt henne när jag själv var sjukskriven och det var väldigt oklart om försäkringskassan skulle betala ut pengar eller inte.  Så efter det bröt jag kontakten, och har bara utbytit ett par mail med henne de senate året,

Sedan har vi en gemensam arbetskamrat som vi umgåtts mycket med de senaste åren. Hon har genom åren gjort klart för oss att hon behöver mycket uppmärksamhet, och när hon dricker alkohol så blir hon väldigt flirtig och flirtar med allt som rör sig. Hon inledde då en "affär" med min chef som också är en av mina bästa kompisars sambo, och hon svor för mig en månad tidgare att hon inte alls var intresserad och att hon aldrig skulle kunna göra en sådan sak mot en annan tjej, och att hon själv är i ett lyckligt förhållande. Men ändå hände detta, så jag kände mig sjukt sviken, dels för att hon tittat mig i ögonen och sagt att inget kommer hända och sedan så gör hon så här så öppet inför en hel grupp så alla kan se vad som försigår. Självklart fick min bästa kompis reda på det, och detta satte ju mig i en jäkligt obekväm sits eftersom jag försäkrat henne om att de bara var kompisar. Min sambo villl jätte gärna att denna person ska komma på festen, men min bästa kompis och hennes sambo som nu försöker reda ut saker kommer ju också vara där. Jag vill inte ha värsta dramtiken på vår dag... Eller är jag självisk?