Gifta sig ung

Hejsan!

Spännande att höra hur olika det kan vara beroende på vart man bor och vilka man umgås med. I min vänskapskrets skulle 20år vara otroligt ungt. Jag är först ut att gifta mig, är 25år, och jag känner mig som en ung brud.

Om du och din pojkvän känner er redo är det ingenting jag kan argumentera emot=) det vet ni bäst själva. Personligen är glad att jag inte gifte mig i 20års åldern. Det hände otroligt mycket i mitt liv vid den tidpunkten och jag utvecklades otroligt mycket. Dock kan det säkerligen även hände senare i mitt liv oxå men någon gång får man helt enkelt kasta sig ut för stupet och hoppas att det går vägen. Det känns helt rätt att gifta mig nu och med den person som jag ska gifta med!

Så som jag har förstått det kan man göra pecis hur man vill med ringarna. De kan matcha, inte matcha, man kan ha en ring eller tusen. Huvudsaken är väl att ni har nån ring som prästen kan välsigna när ni väl står i kyrkan. 

Önskar er all lycka och oavsett om det blir giftemål nu eller senare, kom ihåg att lev livet. Det är ju så himlans kul!   

Jag tycker det är roligt att höra att det finns fler. Jag är 20 och min blivande man är 25. Vi har en son och ska gifta oss om två veckor. Fast vi har ju å andra sidan varit tillsammans i över fem år. Men om ni fortfarande är lika kära om två år så GO for it! Tycker det är lite småtråkigt att de flesta gifter sig när de är mycket äldre. Som om de hade lite tråkigt och måste spica upp förhållandet lite och gifter sig det sista de gör. Själklart respekterar jag ju att många gör så. Och självklart ska man känna varann till 100 % innan man gör det, och vara mogen nog att veta vad man har att göra med. Alltså inte bara gifta sig som en kul grej av oförstånd..
Jag kan inte tänka mig att leva en dag utan min blivande man, så why not? :)

Samma här, som ovan, jag och min nyblivna man är först ut att gifta oss bland våra vänner och så vitt vi vet har ingen annan funderingar på att göra det heller. Jag är 24år och min man blir 26år i oktober. Vi ser oss som ganska unga, men inte jätteunga. Vi har varit tillsammans i 6år och har en dotter som är 4,5år, så det kändes som ett naturligt steg för oss.

Hurvida det är rätt för er att gifta er om 2-3år, det kan bara ni veta om 2-3år :) Självklart kan ni drömma och planera så smått redan nu. Hur ni känner för varandra och vad ni vill här i livet kan ju ingen annan veta. Tycker det låter vettigt att ni väntar så pass länge iaf och riktigt lär känna varandra före.

Det med ringarna håller jag också med ovanstående om. Klart att förlovningsringen kan bli vigselring om man bara vill ha en ring. Då kan du bara ta av den innan ni går in i kyrkan, så prästen kan välsigna den, och sedan tar du på dig den igen :) Och ni kan absolut ha ringar i olika material, det är inte så ovanligt. Huvudsaken, tycker jag, är att man själv är nöjd över sin ring :)

Jag är först ut med att gifta mig i min vänskapskrest och alla ser mig som en ung brud. Jag är 25 år . Min blivande man är 23 år. Men i vår umgängeskrets gifter man sig inte ung, man är singel, lever loppan, reser mycket osv. Typ ingen har barn.

Men vet flera stycken som precis som ni ärmer åt det  konservativa hållet, då blir det en helt annan sak. De gifte sig unga för att kunna få vara tillsammans och bilda familj, för det är vad alla deras nära och kära gör

Inget konstigt med det. Är ni förälskade och vill vara med varandra om några år så gift er ♥

Tack för alla fina svar! :) Det är så intressant att se hur olika människor ser på giftemål och bröllop^^ Och lycka till ni som snart ska gifta er, jag hoppas att allt blir underbart för er  Jag försöker att begränsa mig lite, men jag är en stor bröllopsjunkie och nu har jag gjort ett konto här; det är som att släppa lös en knarkare i en cannabisaffär, haha! 

Vi ska gifta oss nästa år, jag kommer att fylla 21 i samma veva och han fyller 21 i januari. Vi är inte först i bekantskapskretsen med att gifta oss, däremot var vi nog först med att bestämma oss - men vi höll det hemligt tills för någon månad sen för att vi inte ville att det skulle bli för långt mellan förlovning och giftermål :P Nu verkar vissa personer i omgivningen dock tro att vi gör det bara för att våra vänner gör det. Jag har skrattat åt det många gånger.

I alla fall - jag tror att det är vanligare i kretsar där man är troende etc. med att gifta sig tidigare. Många av mina gifta vänner tror jag gifte sig för att de kände sig hyffsat säkra och för dem så innebar äktenskapet att man kunde bo ihop, ha sex etc. Jag hade aldrig vågat gifta mig utan att ha bott ihop innan eftersom jag tror att man lär sig mycket om varandra på det.

Nu svamlar jag massor, men jag har ett par saker som jag vill få fram. Först och främst! Creds till er som inte har sex innan bröllopet - grymt starkt gjort. Sen tycker jag inte att man ska bry sig så mycket om hur andra gör, men det kanske du inte gör - du kanske bara är nyfiken och det är ju bra :D

Jag är en gammal räv, som varit gift tidigare!   Jag gifte mig riktigt ung, var inte ens arton år. Jag är nog lite gammaldags av mig, i vissa frågor. Jag tycker inte att det är fel att gifta sig ung, ingen annan kan bestämma en sådan sak. Den som gifter sig senare, har inga garantier för att deras äktenskap skulle bli lyckligare eller bättre av det. Däremot har jag svårt att förstå att de som vet att de vill gifta sig någon gång, kan skaffa barn med någon, men ändå inte veta om de vill gifta sig med barnets andra förälder? Det är en sak, om man vet eller tror att man vet att man inte vill gifta sig, men om man vet att man vill det...varför skaffa barn med någon man inte vet om man vill gifta sig med? Förstår ni hur jag tänker? Ett äktenskap som blir "fel", kan man göra något åt, man skiljer sig och sedan behöver man inte ha med varandra att göra mer. Men om man har barn, är man bundna till den andre resten av livet, vare sig man lever tillsammans eller går ifrån varandra. Jag hamnade utanför ämnet här, men förstår ni hur jag menar? 

Jag är 23 och min sambo 30.

Personligen tycker jag inte att det har jättemycket med åldern att göra, även om jag tror att det är få människor som är tillräckligt mogna vid 19 (det finns naturligtvis undantag).

Det jag tycker är mycket optimistiskt är att inte bo tillsammans innan man gifter sig eftersom det är då man verkligen lär känna den andra människan. Man får uppleva hur vardag tillsammans känns och även se den andres alla "dåliga" sidor (Alla har vi sådana :P). Jag har bott på internatskola och senare delat lägenheter med diverse rumskompisar, bor nu med min fästman(och första riktiga pojkvän). Efter att ha bott tillsammans med olika människor så kan jag säga att man får en helt annan insyn i någons personlighet när man bor ihop.

Jag förstår inte heller varför de som säger att de inte vill ha sex innan de gifter sig, automatiskt utesluter att bo ihop innan. Det finns inget tvång på att ha sex bara för att man bor ihop.

Jag skulle personligen aldrig gifta mig med någon jag aldrig haft sex med, eftersom jag av erfarenhet vet att det inte alltid funkar på det sexuella planet även om det är någon man tycker mycket om.

Det är ju upp till var och en hur viktigt man tycker detta är men det är ju tråkigt att få det som en kalldusch om man byggt upp stora förväntningar. Sex och samboende innan äktenskapet är ju ett val men detta är mina erfarenheter.