• queenelin

    50 bästa sätten att fria! Fyll på.

    Vi har varit överens om att vi ska gifta oss, att det är nästa steg i vårt förhållande men jag har alltid sagt till min kära M2B att han måste fri. Jag har drömt om massor av frierier (inte så mycket om bröllop, mer om frierierna...). Men sedan tänkte jag till, det är han som har tagit alla vitala stegi vår relation, han som först sa att han älskade mig, som ville flytta ihop först, som har varit mest drivande hela tiden. Själv har jag varit dålig på att visa känslor och talat om vad jag vill och hur jag känner (goes way back). Jag tror att han ibland har känt sig osäker på mig och mina känslor p.g.a. detta och jag har haft dålig samvete flera gånger.

    Därför valde jag, i största hemlighet, att låna två ringar från en guldaffär, slog in dem i en kartong med hjärtmönstrat papper. När vi på alla hjärtans dag 2010 satt efter maten och var mätta och belåtna och jag redan hade fått ett paket med en hjärtberlock på, hämtade jag mitt paket. Jag förklarade för honom det han redan visste, att jag är dålig på att visa känslor men att jag har dem, att de finns där inom mig, även om de kanske inte alltid kommer ut. Att jag är oerhört tacksam för att han finns för mig och lockar ur mig ur mitt skal. Jag sa att det var viktigt för mig att ge honom innehållet i paketet och att jag ville vara den som tog vårt förhållande till nästa nivå. Han var lite förvirrad av allt prat och när han öppnade paketet tittade han förvånat på mig och frågade varför han fick två ringar...

    Det var så härligt att se honom så glad och förvånad! Och jag blir lika varm i kroppen nu när jag skriver det här som den där dagen. Jag hoppas att det kommer att bli lika härligt den 8 oktober när vi gifter oss!

  • queenelin
    Aniara4 skrev 2011-07-04 18:15:30 följande:
    Samma här!

    Det närmaste vi kommit ett frieri var första gången saken kom på tal. Han övervägde att ta ett jobb i ett annat land, som skulle medföra stora fördelar men förstås också uppenbara nackdelar. Under de diskussionerna kom vi in på att om vi skulle flytta dit skulle vi vara tvungna att gifta oss för att få bo tillsammans.  Han mumlade då att "det skulle jag iofs kunna tänka mig ändå". Själv hade jag inte haft en tanke åt det hållet utan tyckte det var alldeles för tidigt att ens tänka på det.

    Det här med den eventuella flytten blev vår hittills största kris, men till slut kom jag fram till att om han absolut måste flytta för sin karriär så skulle jag följa med och lägga min egen på is några år. Och när jag blivit klar över att jag kände så insåg jag att det betydde att jag nog var redo att gifta mig ändå! Men sen dröjde det ytterligare ett år innan vi började prata om förlovning. Och då först genom att jag tittade menande på honom när vi gick förbi en guldsmedsaffär. Han fräste då, mycket romantiskt "det där har vi inte tid med idag". Men till slut så!

    Och tack och lov fick han ett bra jobb i Sverige sen. Jag hade verkligen inte velat bo i det andra landet, ärligt talat.
    Gud så roligt, så extremt oromatiskt! Ha, ha! Men jag älskar det! Att du berättar om det med sån värme! Han ville gifta sig, inte du, ni tänkte göra det av praktiska skäl, men gjorde det inte. Sen när du är redo så har han "inte tid"! Och så roligt att han förstod vad du menade när du bara tittade på guldsmedsaffären.

    Det här är kärlek när den är som bäst! Vardagskärlek! Jag blir helt varm!
  • queenelin

    Gud vilka fina historier! Det verkar vara populärast med gemensamma beslut (eller att tjejen friar, till min stora glädje!). Men det väl typiskt svenskt, är det inte? Att man tar ett gemensamt beslut? Vi går ju, tradionellet sett även in i kyrkan samtidigt och blir inte överlämnade av våra pappor. Jag tycker det är bra!

  • queenelin
    Mirjami skrev 2011-07-08 09:16:01 följande:
    Jag bestämde mig i februari i fjol. SÅ medan gubben jobbade ordnade jag bröllopskonto, bestämde datum, bokade kyrka och präst och så. Sen skickade jag ett sms till gubben:

    "Den sjätte augusti nästa år  ska vi gifta oss, bara så du vet. Kyrka och så är bokat. Vi pratar mer om det när du kommer hem. Älskar dig, puss"

    Han trodde jag fått fnatt totalt. När han kom hem kramade han mig och sa: -"Vad har du nu hittat på knäppis?"

    Och så var det klart! Romantik på högre nivå går ej att finna va?  ;)
    Fantastiskt! Klappat och klart!
  • queenelin
    Hon sa ja skrev 2011-07-08 22:47:38 följande:
    Jag tror att alla frierier är fantastiska, eftersom de innebär att de inblandade har bestämt sig. Då blir det vackert, oavsett.

    I vårt fall gick det till så här: 

    Vi hade pratat om äktenskap och att vi ville leva ihop. Kring den biten visste jag var vi stod. Men vi hade bara varit tillsammans en kort tid (vi var vänner innan dess, men ändå).
    Jag trodde att hon skulle kunna svara ja, men var absolut inte säker. Duktigt nervös!!!

    Jag började 10-09-08 (ett bra nedräkningsdatum) med ett kuvert att öppna klockan 10.09. Där var ett schiffer som jag hittat på själv (gjorde nya tecken för bokstäverna och "skrev" med dem istället). Det fanns inget facit. Det är väl ingen sport ;)  

    Där stod iaf att  hon skulle minnas dagens datum, eftersom det var hennes kod. Sen på kvällen fick hon öppna en försluten presentpåse med kombinations-hänglås på. Däri låg ett foto på oss med en rebus på baksidan. Den ledde till en utflykt nästa kväll, där buss- och tunnelbanenummer blev nästa dags kod. Ny påse, ny dag. Då var det ett pussel att lägga. Det var mycket pyssel och fix under veckan, men det var sjukt kul att hålla henne på halster och se hur hon klurade. Jag hade gjort ett pussel av att plasta in ett a4 med bilder på oss och ett kärleksbrev. Där skrev jag att hon skulle packa en väska och göra sig redo för att åka ut till "vår ö" nästa dag. På kvällen träffade vi några kompisar som hittade på ett sidospår och grävde ner ytterligare ledtrådar i en park mitt i STHLM som hon fick leta efter mitt i natten under en utekväll. Lite roligt, eftersom de inte visste att det var ett frieri som låg bakom, utan trodde att det bara var ett av mina upptåg. 

    Vi åkte ut till ön på lördagen, och hon trodde att det var det som var skatten. Men när vi haft picknick på våra klippor så fick hon en skattkista med ett övre lager plast-guld-smycken. Under låg en ask med ett hals-smycke jag låtit gravera med texten "Vill du bli min fru?".
    Mitt hjärta stod still.
    Hon tittade ner och läste och svarade ja utan att jag hunnit ställa frågan i ord. För säkerhets skull gick jag ner på knä och frågade en extra gång. Hon sa ja då också.
    Sen drack vi champagne i min mormors gamla glas som jag smugglat med mig.

    Ringarna ville jag att vi skulle bestämma tillsammans sen, så jag hade hennes "vanliga" ring som tillfällig och hon hade halssmycket som "råkade" vara en ring också. Sen åt vi middag på värdshuset och satt emellan två gnäll-par som vi inte märkte något av. Vi sov på hotell och vaknade i skärgården som förlovade. Det var en fantastisk kväll och helg. 

    Jag vet att hon älskar mig och vill leva med mig, men det fanns en stor risk att hon skulle tycka att det gick för fort. Men när jag vet, så vet jag. Det finns ingen bättre för mig. Ingen annan som får mig att vara den bästa versionen av mig själv. Som får mig att tänka att ett liv tillsammans är för kort. Jag vill ha mer...  
    Den 23 juli gifter vi oss på våran ö. Hon vill bli min fru. Hon sa ja.
    Sååå fint! Jag sitter nu här på jobbet med tårar i ögonen! Schysst...

    Vilket jobb du la ner, jag förstod inte alla turer men grinade ändå. Hoppas att ni får ett fantastiskt bröllop som håller hela långa livet ut (and then some)!
Svar på tråden 50 bästa sätten att fria! Fyll på.