I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Piggelin, tack för en jättefin presentation Härligt ni verkar ha det du o din familj. Att vara föräldralediga tillsammans-det är lyx. När min äldsta föddes var maken arbetslös, gick på SFI två dar i veckan, då var vi ju hemma samtidigt båda två. Det var verkligen lyxigt!! Och tur för mig, för jag mådde så dåligt o hade ont första månaden pga infektioner i stygnen där jag spruckit.

Fru E: Hoppas Humle o Dumle håller sig på plats ♥

Oh Humle och Dumle  nu stannar ni där ni är!!!
*försöker stänga av Fru Es hjärna från alla "dumma" funderingar* (men vet av erfarenhet att den där avstängningsknappen oftast går sönder och inte fungerar)

Piggelin välkommen. Trevligt med fler som bor i denna stad.

Ja vilken fin presentation Piggelin! Min "bebis" är en flicka och hennes personnummer är 10-11-13, ganska enkelt det med Båda mina tjejer kom före utsatt tid, M 11 dagar och E 5 dagar. Var helt övertygad om att M skulle komma på min födelsedag, BF var 7 dagar innan jag fyllde, men hon hade den goda smaken att komma lite tidigare. Nu skiljer det hela 18 dagar emellan oss

Mugglan du kan få bestämma var du helst träffas. Det är du som har flest barn att släpa på. Jag bor förresten i Mölndal som svar på din fråga.

Ledsen att det tagit så lång tid att svara.

Nu skall jag gå tillbaka till min gnälliga bubbla igen. Jag känner att jag gör bäst i att inte sprida detta humör runt mig. Har ont ont ont. Var hos BM igår som konstaterade att barnen nu ligger neråt (vilket den gjort det sista) och fixerad. Oh yeah! Det känner jag. Känns som den skall trycka sig ut när jag går, känns som den skall ta sig ut genom ändtarmen när jag sitter. Huvudet nedåt verkar också innebära rumpan eller någon annan del med högt tryck rakt på lungorna.  Ja så bra gick det när jag inte skulle gnälla. Jaghar ju själv valt detta och skulle LÄTT göra det igen så det är bara att knipa käft och härda ut.

Ja, det verkar vara väldigt många barn söm föds i november.. Kanske är det bara inbillning..? Men känns helt plötsligt som att "alla" fyller i november.. Fick inte alls samma vibbar med A som är född i augusti..

Har läst lite här och där bakåt nu (ist för att skriva hemtenta... ) Snappade upp att det har diskuterats nattningar, och ni har väl kanske redan lämnat det men vi kör varannan-kvälls-nattning, och vi läser då bok och i bland gör vi någon massagesaga eller sjunger sång, eller "pratar om killen" (vilket betyder att man ska prata om vad A har gjort under dagen typ), sen ligger vi kvar där inne tills han somnar och sedan kommer han i princip in till oss varje natt när han vaknar till och sover resten av natten inne hos oss (ibland kommer han vid 23-tiden, och ibland kanske inte förrän kl 6).. Han har i perioder varit jätteduktig på att somna själv på kvällen, (och har egentligen somnat i eget rum hela tiden sedan han föddes) men sen i mellan åt har det krånglats till och han har blivit ledsen när vi skulle gå ut, den senaste gången det började krångla och han blev så ledsen, så ledsen när vi gick ut så kom jag fram till att det förmodligen är en sak som man kommer sakna när han blir stor och man inte får ligga kvar och gosa, så då struntade vi i försöken att få honom att somna själv igen!

Denna bebis kommer dock att få sova i spjälsäng jämte vår säng,  och sedan så småning om dela rum med A innan det blir utbyggnad av huset så att det finns egna sovrum för alla...

Usch, vilken sömnig och grå dag det är idag. Det känns fortfarande som att det är tidigt, tidigt på morgonen för att det är så möööörkt ute. Höstdeppigheten knackar på, och även om jag försöker anamma fästmannens kloka ord om att man kan mysa inomhus med tända ljus och gott vin eller gå romantiska promenader under paraplyet, så funkar det inte riktigt...  

Förlåt för att det första jag spyr ur mig på flera dagar bara är negativt! Jag har läst och försökt hänga med så gott jag kan, men övningen tar upp mycket tid just nu och så har jag haft en underbar helg med bl. a. ett par timmars gos med lillprinsessan.  

Ninnis, apropå det med barn - du trampar absolut inte på några tår. Vi längtar båda två (fästmannen lite lagom och jag absurt mycket) efter att få tillvaron att gå ihop så att vi kan försöka få barn, men för tillfället knaprar jag vidare på mina p-piller.  Fästmannen har femte och sista året kvar på musikhögskolan efter att ha haft ett års uppehåll för att frilansa, och jag är ju nyutexaminerad sedan i våras. Ingen av oss har några ambitioner om extrem trygghet à båda har fast jobb, 50 000 på sparkontot enbart för barnet och nyrenoverat tjusigt hus på landet - för isåfall blir det nog aldrig några barn med vårt yrkesval. Fasta jobb finns i väldigt liten utsträckning och med oerhört tuff konkurrens om de som kommer upp. Men vi vill veta i ungefär vilken del av Skandinavien vi kommer att befinna oss, och känna oss någorlunda väletablerade på marknaden så att man har en trygghet i att inkomsterna visserligen är oregelbundna, men att de iallafall kommer att komma. 

Jag har verkligen valt mitt yrke med hjärtat, och dessutom haft förmånen att faktiskt få möjligheten att utbilda mig till det, vilket jag är så lycklig och tacksam över. Men ibland blir jag avundsjuk på alla med vanliga jobb och önskar att jag också, precis som vänner och bekanta, kunde säga att "I den här orten/byn/staden vill jag bo" och så finns det jobb att söka och ett konstant vikariebehov i närheten! Ja, jag vet att det är en tuff arbetsmarknad överhuvudtaget just nu, men det är en stor skillnad ändå. Suck. - Det här blev ju inte så mycket muntrare heller...

Hursomhelst, nu försöker jag att fokusera på övning och att komma ut på arbetsmarknaden, och gläds förstås mycket över vårt kommande bröllop.  Dessutom gosar jag mer än gärna med lillprinsessan, och stickar just nu sockar åt dottern till en god familjevän, ett nio månader gammalt charmtroll. Det hjälper inte så bra mot barnlängtan, dock! Och så hoppas vi på att ha en stabil tillvaro inom ett par år för barn.

Oj vad långt det blev! 

Fru E, åh jag håller alla mina tummar och tår för Humle & Dumle!!! Jag tycker att Ninnis hade en fin tanke om att de gosar in sig lite extra nu på årsdagen av hennes plus!  

Piggelin, hej! Vilken trevlig presentation! Jag gillar idén med "veckans värsting"...

Blomman, stor dubbelkram! Både för nattliga filosofier under stjärnhimlen och för krånglande mage. Är den bättre nu? Spännande tips med rapsolja, men hu så äckligt det låter. Vad gäller sorgsna tankar under stjärnorna har du fått så många fina kommentarer, och jag kan bara instämma i dem alla. Blompojken kommer ju alltid ha "ensamrätt" på er och dessutom finner man alltid vänner runtomkring sig som betyder mycket. Bara för att man har syskon är det ju ingen garanti för lycka och vänskap livet ut. Jag har två småsystrar - den äldsta har jag obefintlig kontakt med. Jag har försökt och försökt i flera år, på alla sätt jag kan komma på, men det är inget som hjälper - jag kommer inte åt henne alls. Däremot har jag två fantastiska vänner som följt mig sedan lågstadiet och de har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer förlora kontakten med. Summa summarum: vänner kan vara minst lika mycket värda som syskon!

Flamman   Så underbart med omtanke och kärlek på alla sätt och vis från musikern!
Apropå Halloween så har jag faktiskt ingen aning när det "firas". Jag tycker bara att man absolut INTE ska låta barnen springa runt och "Bus eller godis"-a på själva Allhelgonahelgen, den helgen tycker jag man ska skänka tankar och tända ljus för sina bortgångna anhöriga. Enda gången som jag märkte av Halloween när jag var yngre var när det var fortfarande väldigt nytt - vi hade varit och tänt ljus på min farfars grav och när vi kom hem på kvällen hade det kastats massor av ägg på både ytterdörr och uppfart. Vi hade ju inte varit hemma för att lämna godis och då "straffades" vi. Däremot kan ju Halloween-fester vara roliga, men jag tycker att alla tillfällen för att samla människor för trevligheter såhär i höstmörkret bör uppmuntras!  

Klockarbol, fy f*n vilken situation du har hamnat i! Lider så med dig och hoppas att det löser sig med någon bank som kan vara schyst!

Ingis, vad bra att ni ska iväg på familjerådgivning. Hoppas att det kan lösa upp lite knutar och ordna allt bra för en förhoppningsvis ny bebis

Villemoa, jag håller med övriga om att det är väl klart att du ska fortsätta skriva en massa! 

Lanovia, så jobbigt att du har så ont.  Hoppas du kan orka lite trevliga saker ändå, och så är det ju inte lång tid kvar! Heja, heja!

Inte så lite fräckt, tycker jag! Lovar man så lovar man, eller hur? Jag hoppas att det snart blir bättre med sömnen igen för tjejerna! 

MSW, visst är det inte så långt kvar till BF för dig?