I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ikväll, när barnen badade i badkaret, fick Fälga för sig att hon skulle ligga ner. Jag erbjöd mig henne att vila sitt huvud i min hand och uppmanade henne att lägga sig "som när du ska vila". Hon fick plötsligt en så förundrad min och jag kände att hon började flyta i det grunda badvattnet. Kanske övertolkade jag alldeles hennes ansiktsuttryck, men när jag skulle säga åt henne att det var dags att kliva upp kändes det verkligen som om jag klampade in och avbröt en väldigt speciell upplevelse för henne (nej, parvlarna har inte babysimmat). Måste låta henne utforska det där mer. Lilla Fälga, som för några dagar sedan satte ner händerna i sina sandaler och tryckte sulorna mot kinderna och klev omkring i köket och sade "Jag fjäril." Det tog ett ögonblick innan jag såg det hon såg: sandalerna hade blivit fjärilsvingar. Tänk om man hade den fantasin!

Käraste Flamman, jag beklagar. Mina tankar är med dig. *många kramar till tröst och styrka till dig och de dina*

Flamman: kramar i massor.
Så kul för T med tävlingen. Vi vill förresten gärna träffa er snart.

Jag har två och en halv vecka kvar till semestern. För att ha en chans (och det är verkligen en pytteliten, ytterst teoretisk chans) att hinna allt som jag måste hinna kommer jag att jobba heltid under den vecka jag annars skulle jobba halvtid, för parvlarna får snart semester från förskolan.
Det känns inte jätteroligt att jobba heltid den veckan, för jag vet att maken kommer att få slita. Det har de senaste månaderna varit något mer utmanande att vara parvelförälder än tidigare. Antar att det är åldern. För en liten pojke är saker, som vi tycker verkar små, väldigt väldigt viktiga, som vem som sitter var när de äter kvällsmat och vilken färg hans haklapp är och för en liten flicka är det så att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet även om uppmärksamheten i fråga består av gap och skrik från häxmartyrmamman. 
Gårdagens gulligaste ord: kycklin-pyjanisen (en pyjamas med badankor på).

På jobbet, en och en halv timme tidigare än vad som egentligen är schemalagt.

Ville bara kika in och önska god morgon till er alla.

Och så en massa extra kramar till Flamman.

Käraste Flamman: så hemskt att din pappa blivit så dålig! Hoppas verkligen att han får må bättre snart. Skönt att höra att det gick bra med begravningen. Det låter som att det blev väldigt fint. *många kramar*

September: skönt att höra av dig. Jag tänkte på dig i början av veckan och undrade hur det går. *fortsätter hålla tummarna*

Blommis: det är verkligen roligt att få höra om förberedelserna inför hönornas ankomst! Så spännande det ska bli. Jag tror också att hönorna kommer att uppskatta att få leva med blomfamiljen.  

Lanovia: 50%! Förstår att stämningen inte är på topp...

Jag har en vecka kvar till semestern. Nu har jag varit stenhård med att inte boka in någonting nytt, för jag kommer att behöva hela nästa vecka (egentligen lite till) för att knyta ihop säcken med alla lösa halvfärdiga prylar och få iväg dem dit de gör nytta. Semesterplaner har vi inga konkreta. En sprucken relation i vår närhet gör att vi nog måste ändra det som påminde litegrann om en semesterplan. För att roa parvlarna krävs inte så mycket, för det finns ett vägarbete en knapp mil bort där det grävs med spännande grävmaskiner och det finns fina platser där man kan titta på får och kor. Och så gungorna på skolgården ett stenkast från oss. Men jag skulle vilja komma mig iväg. Jag känner obehag vid tanken på att dagarna ska flyta in i varandra under hela semestern utan något att hänga upp det på. Att vi ska ägna hela semestern åt att göra varken vad vi vill eller borde. Det är dags, verkligen dags, att börja skissa på någonting.