Livets toppar och dalar

Ego: Mesade ur litet i diskussionen med granntanten, men vi verkar vara överens om att det inte finns någon ursäkt till att ta varandras tvätt-tider, hon lever i illusionen att hon bara tvättar på lördagar (Paaah!) men så länge hon inte börjar ta mina dagar så kan jag leva med det.

(Den här veckan tvättade hon i måndags utan att skriva upp sig på bokningslistan, hon var sedan uppbokad hela onsdagen och torsdagen samt hela dagen idag...)

Nej. Nu lägger jag det där bakom mig. Tar för mycket energi att vara arg på henne. Andas lugnt, förr eller senare är huset klart för inflyttning. (Förhoppningsvis så snart det bara går)

Åååhhh, vill också tråddejta.

Och det påminner mig ju om att Mugglan kommenterat på min FB, ang lunch.
Nu tog jag ikeatrippen i tisdags em, och lät mamma följa med eftersom hon ville det...

Men jag har planer på en gbg-tripp till inom en snar framtid, och då vill jag def. hinna med en lunch!

Nej, det är absolut inte så att vi vill att forumet ska vara stängt!!! Det är mest det att innan vi vill att det ska gå att koppla ihop våra ansikten och riktiga namn, med allt personligt vi lämnar ut här, så vill vi tycka att vi "känner" personen som får tillgång till galleriet.

Och galleriet är alltså det som Telis administrerar... Annars är alla som vill välkomna i tråden.

De som inte blir så långvariga känner väl antingen att de inte passar in, eller att de inte hinner med tråden och tempot i den.

Men du kanske kan förstå att även om det är en sak att läsa om ganska personliga grejer här, litet avpersonifierat, så finns det för många av oss en liten spärr kring att folk lätt som en plätt ska kunna sätta namn och ansikte på oss. Vilket man hyfsat lätt kan göra genom galleriet...

Vi vet ju att vi inte är jätteanonyma, men vi vill försöka hålla ett visst mått av anonymitet ett tag gentemot nya.

Och som Vickan sa så har frågan varit uppe till diskussion förut! Och vi har funderat på att flytta hela diskussionen till någon form av stängt forum. Men det har inte blivit av, för då hade vi ju inte fått in nya trevliga personer, som t.ex. du, i tråden...

BS: Jobbigt för din mamma, att din pappa är så krävande. Det där med temperament känner jag igen från min pappa, även om jag nu efter skilsmässan insett att mamma till stor del bidragit till pappas dåliga humör... För han är mycket lugnare och mer harmonisk nu, inte lika kort stubin...

Tycker ju att det vore fullt rimligt att din mamma har arbetstider, och då ska hon ju kunna ta emot samtal m.m. Om din pappa är så dålig att han inte klarar att hjälpa till i vardagslivet kanske det går att få någon hjälp från hemtjänst och liknande? Eller kan han egentligen, fast han inte riktigt vill?

Åååhhh, sånt där är svårt. När man ser vad som är fel men inte kan ändra på det. Man kan inte ens ge råd, för det är ju ens föräldrar det gäller! Inte en väninna eller så...

Oj, vilken eminent sammanfattning, PB!

NÄR ska du påbörja din författarkarriär, det tar ju ett litet tag innan det är klart för utgivning, så det dröjer ju litet innan du håvar in storkovan på det hela... Men det måste ju vara ett lämpligt karriärval?

Du kanske kan få använda valda delar av tråden om du har problem att komma på vad du ska skriva om.. Eller kanske bara ta kontakt med Cicci och börja skriva hennes memoarer...?

Kikki: Stackare!!!

Vickan: Glömde ju svara på det du skrev igår. Kul att Trollet gillar bitringen, det var ju förhoppningen Och haklapparna är snygga, tycker de känns litet mer som en del av klädseln än vad många andra gör.

I matfrågan så äter lillkillen 1 portion gröt till frukost, därefter får han litet smörgåsbitar att pilla med medan jag äter frukost. (Började vi med vid sju månaders ålder, eller så, innan dess ville han mest leka med dem...). Sedan en flaska ersättning till mellanmål. 1 barnmatsburk, eller motsvarande mängd i hemlagad mat plus drygt 1/2 dl fruktpure till lunch. Mellanmål blir turkisk youghurt + fruktpuré (favoriten är med äppelpuré och kanel i) eller någon färdig burk med litet mer är bara frukt i. (Sådana som säljs i fyrpack, med något ris, fullkorn eller liknande i). Någon enstaka gång när jag är ambitiös kan det bli äggröra eller mosad avocado. Vid åtta månader la vi till middag - likadant som lunchen. Då fick vi skippa em-mellanmålet i typ två veckor innan han vant sig vid den nya matmängden Och på kvällen blir det välling. Det var gröt fram tills han slutade amma vid 6,5 mån ålder. Då åt han ju bröstmjölk innan han somnade, nu ville vi ge på flaska för att ha ett "mys-mål" (som dessutom kan ges när han är på väg att somna).

Och några majskrokar per dag brukar det kunna bli också, utöver det

Hemliga beundrare - spännande

Nähä, om man skulle ta på sig litet kläder och bege sig upp till huset...

AM: Jaa du, när det är inflyttningsklart vet jag inte. På tråddejten så trodde nog både jag (och kanske även maken) att det inte var så långt kvar. Men när jag (för sjuttonde gången, minst) talade om för maken exakt vad som skulle vara klart för att huset skulle vara inflyttningsbart i mina ögon, så skulle det visst ta litet längre tid

Men det borde han väl kunnat räkna ut med lillfingret, att vi inte kan flytta upp till huset med ett krypande barn, om han inte kan krypa på alla ytor som vi inte kan stänga till... Och att det måste finnas en ordentlig trappa (inte bara en temporär, brant sak gjord i grova bräder) trodde jag var så självklart att det inte ens behövdes nämnas...! (Men det behövdes visst).

Så just nu är trappan den stora "boven" i dramat. Den dröjer ett tag till. Och då har maken inte brådskat så mycket med det andra invändiga arbetet utan satsat litet mer på utearbete när det är väder och temperatur för det...

Önskar minst en gång per dag att maken inte var så extremt "det fixar jag själv"-ig (hittar inget bättre ord). Och när jag väl fått honom att gå med på att vi ska leja bort något arbete, så kan det trots bra kontakter vara stört omöjligt att få tag på någon... T.ex. skulle vi leja bort putsning av fasaden. Men vi hittade ingen som hann ta det jobbet inom rimlig tid så då började maken med det själv, och nu är det ju ingen idé längre. Så där rinner arbetstid motsvarande den tid han hinner lägga på 4-5 månader iväg... Suck.

Men men, någonstans så har jag ju faktiskt inte tagit diskussionen med honom. Så det är bara att leva med situationen (även om jag gnäller en del...)