Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Sweet. Oj, NU såg jag det du skrev efter det till Hattis!
BRA skrivet.

En av mina vänner-en av de där jag sällan träffar, men alltid har nära-pratar om att hon slutat vara en ständigt jagande Human doing och blivit det hon alltid varit ämnad till: en Human Beeing.

Det tycker jag passar som en sammanfattning på även det du menar och uttrycker.
och på det jag själv menar, när jag försöker vara mitt mesta jag och helt och fullt sann som person.
DET är i själva verket hela utmaningen.

Tror jag.

HJÄLP!!! Herregud! 
 

">



Nog för att jag är kattvänligt inställd, men Snaily, ska man låta sådana där monster leva???

Ojoj, har inte läst så mycket, men såg att jag blivit utmanad, fick direkt lite prestationsångest.. Ska fundera lite på om jag vågar eller inte..

Hej hopp! Ingen bebis än! Trodde kanske det var på g igår då jag hade mensvärk till och från hela dagen, från det att jag vaknade tills jag somnade, men icke Istället fick jag sex timmars sömn som varade i en timme åt gången, idag är jag inte pigg...

Idag har vi hämtat ut barnvagnen och alla tillbehör, känns jättekonstigt...Men den lill* kommer få åka ståndsmässigt iaf

Märks att bebisen har det trångt för det är inte jätteskönt när den spänner och trycker. Jag har förklarat för den att det finns en lösning på problemet och den är inte att trycka sig ut genom magen, men bebisen verkar lite trög...

Porchez - Usch sånt där är inte roligt, jag har också känt mig i total osynk med hela världen flera gånger. Först var jag singel när ingen annan var det, skräp rent ut sagt...Sen när jag träffade maken så höll alla på att skaffa barn, osynk igen....Det är svårt och det är ju känsligt att diskutera med sina vänner om det också, för ingen vill ju egentligen erkänna att man ändrat sig fast man sagt att man aaaaaldrig skulle göra det Kram på dig och hoppas verkligen det löser sig och att ni får en jätterolig och trevlig semester!

Hattis - Usch, nu får det vara slut på eländet! *kraaaaam*

Apropå vikt och storleksdiskussionerna som pågått så inser jag att jag har ungefär 35 kg som ska bort från min kropp för att vara i matchvikt igen, gaaah. Inte bra att bli gravid och ha extrakilon från början. Men jag tror det kommer bli enklare att ta tag i det nu när jag ska vara hemma och verkligen kan ta mig tiden att gå ut och gå. Hoppas en del försvinner vid förlossningen, hur mycket har ni andra blivit av med vid förlossningen?

Snorkis - bra m rapport! Hejar på att bebisen ska skutta ut lite smidigt!

Vikt - jag är tillbaka på min invägningsvikt nu. Dvs den vikt jag hade i v12, har jag nu när Trollet är 5 mån. Och jag har nog aldrig ätit så mycket kakor som nu.. fyyyyy

ore - Attans då, tänkte just att du var den sista som jag skulle tro var storleksfixerad.

sweet - SJÄLVKÄNSLA heter det, tjejen, och så härligt att läsa att du har så bra sådan!! Det är ju så viktigt och precis det som alla pratar om att man ska lära sina barn genom att inte säga "vad fint du ritar" utan "vilka fina färger du använder" osv. Jag och sambon hade en lång diskussion om det idag eftersom han inte förstår skillnaden mellan det och självförtroende. Jag vet men kan inte förklara, ska ta upp det du skrev som exempel.

Han och jag är fö inte alls på samma våglängd just nu. Undrar om det är en kombination av gammalt groll, sömnbrist, missnöje med min kropp och för lite egentid, men jag känner mig skitnere just nu. Som flera andra i tråden, kanske något i luften?
Conny gnäller dessutom från morgon till kväll känns det som, och jag har inget tålamod (märker jätteskillnad på hur han reagerar de gånger jag orkar försöka vara pedagogisk...).

snorkis - Med första barnet gick det plättlätt för mig att komma tillbaka till ursprungsformen (och kläderna), men jag har å andra sidan alltid haft bra ämnesomsättning osv. Den här gången är allt annorlunda och jag ska i morgon lämna in alla mina gamla jeans till återvinning (det ska sys barnjeans av dem på www.yorrik.se). Jag hoppas att det ska bli lite symboliskt positivt för mig.

Tack för feedback ang fråga-om-jobb.

porchez - Hoppas på positiv semester-upplevelse för dig trots det som hänt. Kram!

hattis - Kram, kram, kram, och skärpning till kroppen din!

nenne - Så fort sambon får ändan ur och ringer vår kompis som köpt sommarstuga i krokarna kring nenneville ska vi bestämma när vi ska åka, men det lutar preliminärt åt on-fr nästa vecka.

ÅÅÅÅH, det var ju massor mer jag skulle kommentera, men det är som bortblåst, som vanligt!

mäh, nåt mer kunde jag väl skriva till dig snorkis... Hoppas bebisen bestämmer sig för att titta ut snart, och helst inte genom naveln förstås.
Du låter trots allt som att du är vid hyfsat gott mod (under omständigheterna)?

Och sen såg jag nu att frågan eg var hur mycket man förlorat i samband med själva förlossningen, och det vet jag faktiskt inte med något av mina barn. Det dröjde länge innan jag ställde mig på vågen efter båda förlossningarna. Men man säger väl att 10-15kg är bebis, moderkaka, vatten och det extra fett man behöver. Har jag för mig.

Innan jag glömmer - Snorkis vad spännande att det närmar sig, då har den nog kommit en trådbebis till världen när jag är tillbaka från semestern. Jag ska ta med mig datorn men är inte säker på att jag kommer få någon BT tid. Skulle bli så svårt att förklara för vännerna vad JAG av alla människor hänger här för

Tack återigen alla för era snälla ord! Blir alldeles tårögd.. Har varit hemma hos mamma och pratat ut idag, och kommt fram till följande: att vi inte är på samma väglängd längre. och jag måste acceptera det, och så måste jag sluta se det som att jag "halkar efter" bara för att det är de som har gått vidare och jag som står kvar. Om ni förstår vad jag menar? Vem vet, en dag kanske de är singlar igen? eller nåt annat? Snorkis - osynk med vännerna är ett uttryck jag verkligen gillade. Tror jag kan använda det under semestern, låter lite bättre än säga att vi glidit ifrån varandra..

Summan av allt är att jag nog kommer få en bra semeset trotts allt. Ska bara inte vänta mig att det är som våra vanliga semestrar, som faktiskt varit helt galna och ska definitivt vara glada att vi fortfarande åker på semester tillsammans varje år. Vem vet, nästa år kanske de bara ska åka på familjesemestrar och inte har tid över för kompisresa..

Jag tror att vi alltid kommer vara vänner, men som ni klokt har sagt, inte umgås lika mycket och lika tajta under perioder i livet när man är osynkade, gör nog bara extra int eftersom jag inte har någon annan vän att vara synkad med

Och Vickan TACK jag träffas gärna

Ni är så underbara här inne! Tack tack tack för era uppmuntrande, peppande och otroligt kloka ord.

Porchez - alla har som vanligt redan sagt & skrivit en massa kloka saker härinne, så jag nöjer mig med att säga att jag känner igen det jätteväl, har varit med om det jag med, flera ggr.  Hoppas att resan blir bra trots "osynk". Får man fråga vart ni ska?

PB & Sweet - ni är så kloka & välformulerade i era tankar

Koko, trist med osynk/olika våglängd med sambon, hoppas det blir bättre snart. Mkt slit & massa sömnbrist tär ju på den bäste. ...och tålamodsprövande barn gör inte saken bättre heller.  Senaste dagarna har Amanda varit på hyfsat jämnt humör, men de två veckorna innan har periodvis varit minst sagt stökiga. VET ju att det är åldern & en fas hon ska igenom, men när man själv är trött så är det ju skitjobbigt ändå & man är ju inte värsting-konstruktiv själv i alla lägen precis... Kram

Hälsade på en kompis & hennes familj i Enköping i förra veckan & hon konstaterade att hon inte funderar på om det är "bra dagar" längre, utan försöker ta vara på "bra stunder" istället. För en hel bra dag med två barn finns så himla sällan, men däremot kan en dag innehålla flera bra stunder & då försöker hon fokusera på dem. Kändes trösterikt just då att höra, för oss Typ, en tanke att plocka fram vid behov (när/om jag kommer ihåg det )

Snorkis - det är nog snart dags, gissar jag

Jag är väldigt smickrad av att ha blivit tillfrågad ang ts, och om ni inte har för höga förväntningar på mig så ska jag nog våga mig på ett försök.. Det är på söndag va? Godnatt kramar till alla!