Chicita skrev 2013-10-14 20:16:30 följande:
Skillnaden mellan "en släkting med bra kamera" och en amatör som ändå är duktig på porträttfotografering är bra stor.
Släktingen med den bra kameran kanske inte tänker på hur bakgrunden ser ut.
Det är inte så kul att få bilder som ser ut som om det växer ett träd ut ur huvudet eller bara bilder där man blinkar och gör konstiga grimasher...
Skillnaden mellan proffs och amatör är ännu större.
Ett proffs kan både locka fram och dirigera er så att ni får fram era bästa vinklar. Ett proffs kan också förstå hur bilden faktiskt kommer att se ut i slutänden. För det man ser i sökaren och det som hamnar på bilden behöver inte bli exakt samma sak.
Precis vad jag tänker! Visst, mycket går att göra i Photoshop, men det går inte att ändra kamerans placering och vinkel, beskärning, poseringen, ljuset (det går att ändra men är väldigt svårt att få det snyggt och naturligt) osv. Har fotografen skurit av bilden precis ovanför huvudet utan att lämna någon luft går det inte att få in resten av bilden i efterhand, och det är extremt svårt att skapa något slags hittepåbakgrund som ser rimlig ut.
Jag kan faktiskt önska att vi hade lagt ännu mer på fotografen. Det var lite av en kompromiss - för mig är det viktigt både eftersom jag själv är fotointresserad och för att jag såg en chans att för en gångs skull bli snygg på bild
, medan makens inställning var att "vaddå, det är väl alltid någon där som har en kamera". Därför anlitade vi ett halvproffs, kan man säga, som är ganska välkänd på BT, och tar väldigt humana priser. På det sättet slapp vi lägga halva bröllopsbudgeten på fotograf, men fick ändå tillräckligt bra bilder. Men ska jag vara helt ärlig gnager det liiiiite i mig att jag inte fick de artsy foton jag drömde om. Jag var tydlig med att jag ville ha fina porträttbilder med kort skärpedjup och suddig bakgrund, men det är bara några få bilder där bakgrunden är suddig, och ingen med så kort skärpedjup som jag tänkte mig (på vissa bilder förstås, inte alla). Dessutom tyckte jag inte om att hon hela tiden tjatade på oss att vi måste skratta och le på varje bild. Jag hade velat ha några mer allvarliga och innerliga porträtt också (med kort skärpedjup). Resultatet blev att jag på ganska många bilder har ett ilsket ironiskt grin istället för ett leende.... En av mina favoritbilder på maken är desutom beskuren snett och precis intill ansiktet så att den inte går att fixa till. Men det här är lite petitesser, på det stora hela är jag rätt nöjd med bilderna.