Kan man bara bjuda vissa barn?

Vad jag menade är att jag tycker att det är okej att bjuda vissa barn och inte alla, som i TS fall bjuda syskonbarn men inte kompisars barn, om man har en relation till sina syskonbarn men inte kompisars barn.

Jag tycker att det är jäkla dåligt att komma och säga att "barnen förstår inte varför de inte får komma". Antingen har man väldigt korkade barn (och det tror jag inte) eller så har man inte bemödat sig med att förklara det för barnen för att de vuxna inte fattar varför deras avkomma inte får vara med. Våra barn vill helst följa med på ALLT. Det får de inte. Det brukar inte vara något problem för dem att förstå. Det finns fester för barn och så finns det fester som är för vuxna.

Trådar som handlar om gäster som vill krångla med sina barn finns det så många av, låt oss inte gå den vägen (igen) 

Jag skulle aldrig försöka bjuda in mitt barn heller på en barnfri tillställning, men jag skulle inte försöka få med min mamma/moster/lillebror heller. Och det senare tror jag är otänkbart för de flesta men inte det första, det är ganska spännande.

Ni bestämmer precis hur ni vill ha ert bröllop. Ni kan absolut bjuda in vissa barn (speciellt om det är era syskonbarn). Frågan är om de kommer ha det så kul plus om föräldrarna hade haft det roligare om de varit barnfria en kväll. Vi hade barn och syskonbarn med på vigsel och mingel och det var perfekt! Om jag var bjuden på ett barnfritt bröllop och det sedan visade sig att det fanns barn där skulle jag inte bry mig ett dugg (men vissa verkar ta illa upp eller har väldigt svårt att skaffa barnvakt). 

Jag tycker nog inte att det är riktigt okej. Det beror väl på av vilken anledning man vill ha barnfritt medan andra barn är bjudna. Jag tänker att brudparet vill vara utan barnspring och stoj och därför ha barnfritt samtidigt som det ändå blir stoj när t.ex syskonbarnen kommer. Sedan tycker jag att det är helt annat att barn som inte får någon barnvakt får följa med för då har brudparet valt att hellre ha med hela familjen än ingen.

Tack för alla tips! Jag och sambon ska sätta oss och klura på vad som blir bäst i slutändan. Det lutar åt att vi bjuder syskonbarnen så att de får vara med på vigseln men inte själva festen.

Men nu är det ju brudparet själva som ställer frågan.

Men, om man ser barnet som en egen person-och alltså därmed en egen, personligt inbjuden gäst, istället för någon som en annan gäst får eller inte får ha med sig, så borde man väl rimligen inte kunna bli stött? Istället för att "jaha, de sa minsann barnfritt men nog fan är Evas ungar här"så får man väl konstatera att ens egna barn inte var bjudna eller att andra valt att ta sina med sig av okända skäl-vad spelar det för roll?
Jag menar, varför tänker man i termerna av "barnfritt" eller "barntillåtet" alls? Det är det jag tycker blir så skevt-som om det vore husdjur på något vis.

Jag har aldrig ens varit i närheten av tanken att bli sur på någon inför en fest för att min son inte är bjuden på samma fest-och jag har väl på festen naturligtvis ibland sett andra barn där-inte fasen har jag då tänkt "jaha men då borde väl jag fått ta med mig mitt barn"-varför? Varför borde isåfall jag också fått det? Varför ser vi barn som en enhet när de är individer?
Jag tänker inte på barn på det sättet helt enkelt. är de där så är de väl gäster och vad är det med det? Då står de väl nära, eller är varmt välkomna för att arrangören känner så eller vad?

Nä, jag tycker det verkar finnas ett grundproblem i hur vi betraktar oss indelade i åldersgrupper och att det skapar sådant här för att vi inte längre ser individer (fast i är så galet individfixerade numera). Samtidigt verkar föräldrar se barn som en direkt förlängning av sig själva och ha svårt att andras hela värld inte snurrar runt mitt barn.

Det är värt att fundera lite på hur det kan ha blivit så att detta är en så laddad fråga-jag tror inte den har varit det bakåt i tiden.

Fast visst blir det just i det här fallet lite knepigt att trixa sig ur smidigt, eftersom det redan gått ut en inbjudan som säger "barnfritt"-det är klart att då kan ju andra undra "vaddå barnfritt", om det nu verkat viktigt just ur aspekten att barn av någon orsak inte bör vara där.
Då ska man nog akta sig för att hitta på bortförklaringar och motiv som kanske bara låter ihåliga, utan säga precis som det är: vi har insett att vi inte ill vara utan syskonbarnen, då de trots allt står oss väldigt nära och vi tror festen kan få vuxenfokus ändå. Och sedan får folk faktiskt förhålla sig till den saken.

Du har väl en poäng, samtidigt så har jag nog sällan upplevt människor så lättstötta som nu eller människor så nervösa för att trampa folk på tårna.

Ja det är så dubbelt-för å ena sidan har väl egospåret aldrig varit starkare (jag gör precis som jag vill med allt i mitt liv så det så), samtidigt som vi lever i de lättkränktas land och faktiskt på riktigt använder ett så starkt ord som "kränkt" nästan så fort något öht går en emot. Folk blir nästan personligt kränkta av vädret numera.
samtidigt så är vi ängsliga och det tror jag beror till stor del på att om det inte finns så tydliga normer längre för hur "man" gör (och därmed punkt), så blir ju valen svårare. Och om man då någonstans faktiskt vill att alla ska vara nöjda och glada, så är det svårare än förut att åstadkomma. Men, då kommer också frågan om varför man vill det?
Är det verkligen av omsorg om andras känslor, eller blir även andras känslor inför ens egna val en ego-grej. dvs du är skyldig mig att vara glad, ärad och tacksam, annars blir det ju tråkigt för mig och jag har rättigheten att hela tiden vara fullt ut tillfredsställd.
Jag tycker ibland folk verkar mer ledsna över att "fan nu fick ju inte jag full utdelning på min egen lysande idé" än att man är så vidare bekymrad över att man skulle gjort något fel.
För, ibland kanske man får inse att idén man själv hade om sitte get party, inte blev helt lyckad för den som skulle komma.
Det finns ju kanske också i viss mån en anledninga att somliga "regler" för en lyckad fest går att hitta och återanvända. försöker man uppfinna ett helt nytt och superunikt koncept bara ör att inte behöva göra som alal andr, kanske man riskerar en del fällor.

för att nu dra iväg lite OT här från grundfrågan...

Huvudet på spiken, tror jag.

Jag tror de flesta skulle må bättre av att ta sitt bröllop (och kanske sitt liv) på lite mindre allvar. 

Vet du, det håller jag fullständigt med om!

Vi ska bara ha våra egna och min brors barn med på vårt bröllop,det bestämmer man ju själv. :) Det är ju bara att säga att ni valde att ta med syskon barnen men inga andra. Det är er dag och ni ska ha det som ni vill:)

Jag valde att enbart bjuda syskonbarnen och en kusin som är 8 alla andra barn ombeds lämnas hemma tyckeratt de har någon nytta av ett bröllop men jag vill ha hela familjen med