Orientaliskt bröllop

Hej tjejer. Ber om ursäkt att jag varit borta så länge, kan tänka mig att ni blivit oroliga, hur töntigt det än låter så har jag faktiskt varit i en ganska mörk period nu där det hänt för mycket känslomässigt, allt från hormonella utbrott till kalla fötter, satt bokstavligen och tänkte om jag gjort rätt val. Min fästman har inte haft det lätt, märkt att han också mått dåligt pga allt, därför försökte jag lägga undan allt med bröllopet under ett tag. Försökte hitta mig själv, den glada personen jag en gång var då jag träffat honom.  

Mycket beror på att jag bor i Finland,  saknar min familj och kände att jag missade så mycket där hemma och fick reda på att varken mamma eller pappa måde helt bra. Man hamnade i en situation där man vart så rädd att om något hände familjen och man inte var på plats så skulle jag gå under. Man kan inte bara flytta hur som helst heller. Man är lixom kluven i två olika länder där man inte kan välja. 


Min underbara svärmor lyckades sudda bort allt det där hemska när hon kidnappade mig på jobbet med en av mina bästa vänner, hon lyckades få tag på mina vänner och bekanta och slänga ihop en möhippa. Har aldrig haft så roligt och det lixom väckte mig ur min grav.  Visserligen saknar jag fortfarande hem men är snart påväg till mitt vanliga sociala liv med gamla goa vänner och träffar. Vännerna i Helsinki har alla flyttat bort till olika städer och länder och att bara umgås med fästmannen och hans vänner är inte sååå roligt i längden! Nu klagar jag bara, jisses vilken sur citron jag låter som men mår faktiskt bättre =)

Allt jag behövde var bara en väckning av att man ska njuta av det man har så länge det går, krama och pussa dem man älskar lite mer än vanligt och försöka ta en sak i taget.
Leva i nuet och ta en öl då och då för skojs skull :P (Varit nykter i 2 år fram tills möhippan haha)

Ni är guld värd som bryr er och ber om ursäkt igen, var inte meningen att oroa er. Vet att jag själv skulle varit jätte orolig om ni inte varit inne på ett bra tag. <3

 

Ja Mustikka vi har varit JÄTTE oroliga för dig. Men sååå skönt att du är tillbaka. Och att du lever måste jag säga. många tankar på vad som hänt har gått genom huvudet på alla oss skulle jag tro.

Jag förstår verkligen vad du menar med att inte vara där med familjen och så. nu bor kanske inte jag lika långt bort som du från min familj men ändå vi bor inte på samma plats och man vill verkligen vara där. Så jag vet vad du menar. Ibland känns allt verkligen som att det är i botten och det är nog ändå något som man måste gå igenom för att kunna uppskatta det man faktiskt har. och snart är det bröllop på G och jag tror att när du står där på den dagen så kommer du nog vara helt säker på att allt detta är rätt.

Många kramar till dig. Skönt att ha dig tillbaka.

Hallo tjejer!!

Nu är jag tillbaka igen!
Skönt att att höra från dig Mustikka och jag har full förståelse. Att vara ifrån familjen och sedan veta att allt inte står rätt till där hemma är otroligt jobbigt. Det var en av anledningarna till att jag inte slutförde min utbildning i London. Det kändes helt enkelt inte värt det att vara ifrån familjen ytterligare flera år, och inte veta att man är när om något skulle ske.
Innan jag flyttade till London dock, så blev min morbror (mammas lillebror) sjuk i ALS (vet inte om ni vet vad det är... Goli kanske?) och jag tvekade riktigt mkt på om jag skulle åka. Hela min mammas lycka rasade ihop så fort hon hörde "ALS". Hon visste direkt vilken grym sjukdom det var. Men jag åkte...efter att min morbror själv uppmanat mig och mamma också. Fanns ju inte mkt jag kunde göra ändå. Men det var också hans sjukdom som drog mig hemåt igen... Nu är jag dock långt ifrån familjen igen, nytt jobb och planerar bröllop. Och min morbror blir sämre och sämre... ibland känns det själviskt och egocentrerat att ens planera bröllop under dessa omständigheter. Som du säger man känner sig kluven ibland mellan saker man inte vill välja mellan. MEN, hur jobbigt det än är för oss, så måste våra liv gå vidare... de vet var våra hjärtan är, att våra familjer är med oss i tankar och hjärta oavsett vart vi är. De blir inte lyckliga av att vi inte är lyckliga heller. 
Skönt att höra att du mår bättre nu!

Denna helg har bestått av familjebesök. Min familj var här, vi har varit på bröllop och hälsat på mina svärföräldrar och haft mysigt. Snacka om att man kollade in varenda detalj nu på bröllopet haha... Stackars min kära fästman, som fick höra stup i kvarten "Så där ska vi INTE ha! Det där såg bra ut, glöm inte att vi kan tänka på det också! Vi MÅSTE prata med Afram om serveringspersonal. Det är VIKTIGT att de i vår servering håller koll på det, och det, och det och DET!" osv... haha... 
Men det var trevligt, hursomhelst. 

Skulle egentligen gått för att prova min klänningen igen också i helgen. Men INGEN hade ork på lördagen när vi vaknade efter bröllopet. Vi hann helt enkelt inte dit så jag får ta de någon annan helg.

Måste ta tag i fästmannens kläder också... Har ju bestämt vad han ska ha men kanske börjar bli dags att prova ut de. Goli den är superfin och jag tror också att han kommer tycka den är värd det i slutändan. Men vad betalar han? Har nog missat de, om du sagt det? Jag har för mig att i den butik där jag köpt min klänning så sa hon att för uthyrning så betalar man typ 2500-3000kr men att köpa kostar 6000kr... TROR att hon sa så, men kan minnas fel. Jag tycker inte 6000 kr är mkt alls för en kostym. Och som du sa så kan man använda den efter också, utan kravatten ju. Har också sagt till min fästman att han borde köpa sin. 

Hur gick det på tentan Goli?

Nu ska jag leta inspo för inbjudningskortet, text då... Citat har jag ett som jag vill ha men vet inte om det är för långt...
Funderar på vad jag ska göra med informationskortet som tillkommer inbjudningskortet... känner inte att vi direkt behöver någon specifik information att ge gästerna, eller tänker jag fel?
Om jag har kontaktat något specifikt hotell eller så för rabattkod så kan ju det stå så klart... Men jag tror jag kommer boka hotellrummen åt våra vänner och som jag påtalat tidigare så kvittar rabattkoder eller ej, min släkt kommer vilja bo där de vill bo helt enkelt... de är ganska petiga.
Men ja, vad kan jag annars ha infokortet till? Alla vet ju var kyrkan/lokalen är...utom utlands folket, men till dem kommer vi hyra en buss som tar dem fram och tillbaka... tja, idéer??  

Mustikka!!! Vad skönt att ha dig  tillbaka! Jag har seriöst varit jätteorolig för dig, precis som Pagnie säger så utspelade sig hemska scener upp i mina tankar... är supernojig, vet det! Men ååååh vad skönt att höra ifrån dig! Jag är hemskt ledsen att höra hur jobbigt du har haft det och jag kan verkligen relatera till det. Jag och min fästman har varit borta från våra familjer i 6 år nu då vi har pluggat i Polen, innan dess pluggade jag i en annan stad i ytterligare 3 år och nu när vi äntligen ska tillbaka till Sverige igen så kommer vi hamna i en annan stad och kommer jobba så mycket så det blir inte så många tillfällen att hälsa på hos familjen. Men samtidigt ska vi starta en egen familj, precis som ni. Och hur jobbigt det än känns så kommer man så småningom till den punkten i livet då man måste gå sin egen väg och släppa taget om sin familj. Lite iaf! Jag har oxå haft många många stunder då jag undrat om jag har gjort rätt val ang utbildning och om det är värt all de tid man missar med familjen. Och gång på gång blir jag påmind om att det är det. Mina föräldrar har alltid stöttat mig i allt jag har gjort men nu känns det som att de är otroligt lättade över att jag har en utbildning och är på rätt väg i livet. Den möjligheten hade jag aldrig fått i Sverige. Sen hade jag aldrig träffat min själsfrände heller om inte jag flyttat hit... vill inte ens tänka mig hur mitt liv hade sett ut idag. Så jag vet att det kan vara otroligt jobbigt ibland men det är bara att kämpa på, tjejen! Och här kan du ventilera när och hur som helst!

Lavelii, så tråkigt att höra om din morbror. Ja, jag har stött på ALS väldigt mycket och har sett att det verkligen påverkar alla runtomkring och att det inte är lätt. Kan dock inte ens föreställa mig hur det känns för dig. Men som du säger så måste livet gå vidare. Ingen hade mått bättre av att du också stannat upp i ditt liv och gett upp allt pga hans sjukdom. Dessutom så är det nog inget som din morbror skulle vilja heller. Jag är säker på att han är överlycklig över att du har hittat ditt livs kärlek och att ni planerar för en gemensam framtid. Att se dig lycklig är nog mycket viktigare för honom och jag tror inte alls att han tycker du är självisk på något sätt! Så fortsätt planera och lev ditt liv, han vet nog hur mycket du bryr dig och håller av honom! Finns ju inget som hindrar dig från att säga det till honom så ofta du kan, eller hur? Det är en hemsk sjukdom han har drabbats av och det är fruktansvärt orättvist men samtidigt har du tur som har en morbror som älskar dig så mycket och som du älskar tillbaka. Har själv en fullt frisk morbror som jag kanske har träffat totalt 4 ggr under hela mitt vuxna liv och som jag har noll kontakt med. Tänk så olika det kan vara! Hoppas du får tillfälle att spendera en del tid med din morbror trots att ni bor en bit ifrån varann! Styrkekramar till er båda!

Lavelii, när det gäller brudgummens kläder så tycker jag inte alls att 6000 kr är mycket, speciellt nu när jag har sett hur det ser ut på honom. Så himla stilig! Och jag är säker på att ni kommer känna likadant! Om det passar er budget så säger jag bara go for it! Och tentan gick bra, tack för att du frågar! Nu är det bara en sista tenta kvar...

Först och främst, Mustikka! 
Vad skönt att få livstecken från dig. Som du märker så har vi varit oroliga för dig. Jag har tänkt att du och fästmannen kanske brytit upp och att du inte orkar vara aktiv på BT då, eller att du har råkat illa ut på något sätt, eller att någon i din familj blivit akut sjuk. Ja, många tankar har snurrat runt i huvudet! 
Det är lite lustigt, för jag känner inte dig men ändå så har jag tänkt mycket på dig medan du varit frånvarande! Du är ju bara ett alias egentligen och jag har ingen aning om vem som döljer sig bakom det, men det känns ändå som att vi har blivit ett litet kompisgäng här på tråden!  

Hur går det för er med allt?

goli & Lavelii,
Min fästman ska också ha kravatt, men han ska ha jaquette för att sticka ut från mängden och hans bestmans (hans bror & min bror) ska ha kostym med väst till och antingen slips eller kravatt! Han resonerade som så att han alltid kan ha kostym, men jaquette kan man typ bara ha när man gifter sig och då vill han känna sig speciell och extra uppklädd! 
Både brudgummen & bestmännen (ja, jag kallar det för bestmän ) ska ha aprikosfärgade kravatter/slipsar och näsdukar som jag har hittat på www.sweeties.se! 
Såhär kommer han se ut typ: 

Det som ger mig mest huvudbry just nu är att hitta ett par fina skor till bröllopet. Jag har gett upp hoppet om att hitta ett par aprikosfärgade, så jag letar just nu efter ett par gräddvita. Men det är inte lätt, antingen är dom fula, eller så är dom fina men lite väl dyra, eller så är dom fina med någon ful detalj som förstör! Ja, ni hör vilket i-landsproblem jag har nu. 

Goli vad skönt att det gick bra på tentan och lycka till på nästa! :) 
Hur har det gått med att handla möbler etc? Visst är det svårt att köpa möbler utan att ha varit i lägenheten? Vi har samma problem, eftersom lägenheten inte är färdigbyggd ännu.  

Har någon av er koll på vad slöjor kostar ungefär? Vad kostade din slöja, Pagnie? 
goli, har du köpt slöja ännu? 

Goli, tack så mkt för dina ord! Det är verkligen en hemsk sjukdom, och just nu kan han inte kommunicera heller. Han som alltid varit supersocial, athlete och dessutom ung!! Var typ 36 år när han fick diagnos... veckan efter hans dotter föddes. Så himla orättvist!! Men som du sa, han hade inte varit lyckligare av att alla i hans omgivning slutade leva. Det vet vi. Vi försöker träffa honom så mkt det går... dessvärre kommer det perioder när man inte träffat honom på flera månader (som nu...). Det äter upp en inifrån, när man tillåter sig tänka på det! Speciellt när jag tänker på hans små barn. Han vet hur mkt vi älskar honom, alla. Han var och är centerpunkten i familjen. Har alltid varit det. Allas favorit. Iaf... Tack för dina stöttande ord!

Ang brudgummens kläder. Håller med dig 6000kr är inte alls mkt och det tycker inte min fästman heller. Anledningen till att han tvekar är för att han har gjort upp en bild i huvudet av att det inte passar honom. Jag har förklarat tusen ggr att man kan ha kravatt till olika typer av "kostymer" (Jaquette, frack osv...) men att han ska ha en som den på bilden ovanför. Han hade kravatt på sin systers bröllop. Han hatade varenda sekund av de...men jag förstår ju honom. Passformen var INTE bra med den kostymen... Men det jag hittat kommer passa honom! (Har jobbat i herrbutik tidigare så jag vill gärna tro att lite av ens öga för sånt sitter kvar haha)... så när han har det på sig kommer han förstå vad jag menar och säkert hålla med mig om att det är användbart även efter Kitkät, håller med. Jaquette kan man i regel inte ha någon annan dag än sin bröllopsdag, såvida man inte är kunglig och går på bal på slottet stup i kvarten haha... Och jag håller med i att männen också ska sticka ut!! Men hade jag föreslagit jacquette/frack så hade han nog ställt in bröllopet hahaha... Nej, men han hade haft ångest hela dagen och man vill ju att de ska känna sig bekväma. Dessutom är han för kort för att ha de... Men annars tycker jag det är så stiligt

Och ang slöja... den jag provade i Malmö, en lång från La Sposa, kostade ca 2000kr... Den korta jag provade kollade jag aldrig pris på... 

och Goli fan vad sköööönt!!! Minns känslan när sista tentan var skriven och framförallt när masters uppsatsen var inlämnad och klar!!! SÅN LÄTTNAD!!! Heja dig!!! Inte mkt kvar nu

min kostade 1295 :- men det bror ju på vad du ska ha för slöja. vill du ha en med eller utan spets till exempel?

Kitkät, låter väldigt jobbigt med skorna. Vet att du har letat bra länge nu, tråkigt att du inte hittar något som du tycker om. Själv e jag väldigt chill när det gäller skorna. Tänker att de ändå inte kommer att synas och det viktigaste av allt är att de är bekväma. I värsta fall så tar jag bara av mig dem och får stå ut med att jag blir lite kortare, men får kompensera för det genom att rocka loss på dansgolvet haha! Men än så länge har du fortfarande tid på dig så ge inte upp riktigt än. Håller tummarna för att du hittar ett par perfekta skor!

Möbelinköpet gick bra, gick tyvärr inte att beställa allt via nätet men vi fick med oss det mesta. Bara smågrejer kvar men problemet är att det blir en massa smågrejer! Vi har inte ens hunnit tänka så mycket på vad för typ av bil vi ska köpa, så vi kanske kan låna en bil från jobbet någon lördag oc åka iväg för att inhandla resten. Hoppas vi, iallafall! Sen får vi också hoppas på att det vi har köpt passar bra i lägenheten. Väldigt svårt det där när man inte ens varit där själv. Men det bästa man kan göra är att försöka köpa möbler som matchar varandra och så får man inreda utifrån det. Vi har inte köpt gardiner, sängöverdrag mm än eftersom det inte är akut just nu, så då kan vi alltid komplettera med lite färger när vi fått ordning på allt. När ska ni flytta in i er nya lägenhet? Spännande, va?

Slöjpriser har jag tyvärr ingen koll på. Har egentligen två. Fick en ganska kort först men ångrade mig sen och har nu en lite längre som jag faktiskt inte har provat än, så jag hoppas på att den kommer att passa. Fick båda som presenter från Iran så jag vet tyvärr inte hur mkt de kostar. Billigare än i sverige dock!

Lavelii, absolut inget att tacka för! Kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara för dig o din familj men jag tycker att du är supergullig som bryr dig så mycket och som känner sån kärlek för din morbror och hans familj!

Pagnie, hur är det med din förkylning? Känns det bättre? Hoppas du har fått ordentligt med vila under helgen!

Ja, tjejer. Idag började jag och min fästman städa ur vårt lilla rum med en massa saker som vi har samlat på oss under 6 års tid. Min fästman blev väldigt sentimental och undrade hur jag så kallt bara kunde slänga saker utan att ens tänka på det. Då när vi var mitt uppe i städningen så tänkte jag bara på hur mycket jag ser fram emot en ny början i en ny lägenhet med min blivande man. Men nu efteråt så börjar det sjunka in för mig... shit, alltså! 6 lååånga år... känns helt overkligt. Hur mycket jag än ser fram emot allt det vi har framför oss så kommer jag verkligen sakna det här stället och alla minnen. Nostalgi på hög nivå! Och nästa vecka är det slut.