Jag säger som så, att det finns de som skulle säga nej-med hänvisning till de skäl som Chicita anger, nämligen att man vill använda material man känner att man kan stå för, så att man i slutänden har en produkt man så att säga glatt sätter sitt namn på. Det är ju trots allt genom det folk ser av ens arbeten man får sitt yrkesmässiga rykte. Jag har hört en del skräckhistorier där floristten sagt ja, men sedan har kunden kommit med en korg halvvissna, eländiga blommor som inte gått att göra något vettigt av. Då har man som hantverkare satt sig själv i en rätt risig sits som är svår att ta sig ur.
Men jag skulle å andra sidan tro att många ändå vill gå kunden till mötes och enda sättet att få reda på vem som är villig att ställa upp på vad, är ju att fråga den enskilde yrkespersonen. Den personen kan ju också ge expertråd för hur blommorna ska hanteras och plockas.
Priset måste avgöras utifrån buketttyp och prisläge i butiken så även det behöver diskuteras på plats. Jag skulle gissa att 1700-tal är ganska rätt ute i sin prisild.