2012-07-07 Fler än jag?!

operfekt> vilken blankett ska man använda då? Är det någon på skatteverkets hemsida om vi vill ta ett namn som ingen av oss bär men som min förälder har? hittar inget om hur jag ska göra.

L

Jag har nu både besökt och ringt folkbokföringen. Blev lite besviken faktiskt. På ansökningarna ser det ut som om jag skulle kunna ta mitt nuvarande eftersnamn S som mellannamn å min mammas som efternamn R. Alltså initialerna LSR. Sedan på blanketten som sambon ska skicka in där står det oxå frågan om han vill ha kvar sitt mellannamn J å då heta HJR. Men enligt hon på telefonen kan bara en av personerna ha mellannamn om det inte är så att båda hade mellannamn innan. Så om sambon tar sitt efternamn nu som mellannamn å ett annat släktnamn som efternamn tills vigseln å då tar mitt. Då går det. Strange!

Hur har ni gjort med eventuella mellannamn? Det känns ju falskt att jag ska ta båda mina föräldrars namn om han måste lägga av sitt enda...

L

Dazzle: Det låter lite konstigt ändå :S Har inte hört att det ska vara problem att ta sitt gamla som mellannamn?
Ni kanske ska testa & fylla i så att ni båda får mellannamn, det värsta som kan hända är ju att ni då får ett nej?

Vi kommer bara ha det gemensamma som efternamn, inga mellannamn eller så.
Kanske skulle ha haft det om vi varit förtjusta i våra egna namn, men det är vi väl inte direkt.

operfekt> det är nog mest rädsla för att släppa taget, att börja något nytt, att det är så stort att byta namn.

dazzle: Ja, det är ju stort att byta namn, men jag själv känner inte alls rädsla för att släppa taget om det gamla eller så, ser bara fram emot att få heta samma namn & verkligen bli en familj =)

Vingilot skrev 2012-05-02 23:28:16 följande:

Men sedan tänker jag att bara vi blir gifta så är ju dagen faktiskt att betrakta som lyckad.

Det är ju sant ;)

Bara vi har kul så skiter vi i resten!

Nu har det hänt mycket i vår planering! Dels har hela 36 personer tackat ja vid det här laget, så jag kan släppa oron över att ingen kommer att komma på bröllopet.

Och dels har jag varit i Luleå där vi gifter oss över Valborgshelgen och det har varit ett riktigt fixarmarathon. Jag provade klänningen som sömmerskan sytt om och den passade helt perfekt. Det blev som en helt annan mycket finare klänning när den sitter som den ska och jag är så glad att allt blev rätt.

Jag var även hos floristen och hon var tyvärr inte särskilt positiv eller hjälpsam. Jag kände mig som en riktig bridezilla när hon inte alls verkade förstå vilken känsla jag ville ha i min bukett. Helst av allt vill jag ha en bukett med bara pioner, men hon sa att det inte är säkert att det kommer att finnas pioner att få tag på den 7 juli eftersom de beställer alla blommor från Holland. Jag var alltså tvungen att fundera ut ett andrahandsalternativ på plats och då gärna med "pionkänsla" i även den buketten. Till sist kom vi fram till att det då får bli nejlika, fesia, pyttesmå vita som jag inte minns vad de heter och en speciell sorts ros. Det blir nog bra till sist i alla fall, men jag hoppas så på pionerna.

Det som var jättehärligt var att det verkligen klickade med frisören och det kändes som att hon var helt inne på samma spår som jag och förstod vad jag vill ha. Hon var så gullig och engagerad. Vi har även hämtat ringarna som blivit graverade och min kille har köpt fluga och manschettknappar. So far so good!

Hur går det för er andra?