I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men herregud, jag har ju GLÖMT att säga:

 ♥VÄLKOMMEN HEM LILLA ELISE!!!♥

             

Åh hjälp! Den där smileyn såg nästan farlig ut när den blev så stor....

Hihi! Fast den symboliserar verkligen hur glada vi är att Elise & Heloise får komma hem 

Vid första anblicken tycker jag era avatarer är lika, Flamnman & Blommis. Jag får titta en extra gång så jag är säker på vem som är vem

Ja det är helt samma färgskala. Säg till ifall ni tycker jag ska ha min gamla blomma. (fastän den faktiskt inte ens är en passionsblomma)

Nej, klart du ska behålla den nya! Lite får vi väl anstränga oss

Fast om Blompojken skulle få bestämma så skulle det väl vara en vovve...

Ninnnis: håller med om avatarerna! Gullig liten mage du har, min är betydligt mer imponerande redan (v15). Har ingen färsk bild, laddar för att ta en snaaart.

Flamman: din mans inställning till sin plats i familjen, är den kulturellt rotad? *försiktig fråga*

PB: ang starkt/svagt psyke, så anser jag min mamma ha något svagare psyke (el kanske snarare tunnare hud) än många andra. MEN jag ser inte ner på henne för det. Hon är en känslig sort och väldigt snäll. Dessutom överintelligent (och det säger jag inte för att hon är min mamma, och det är inte bara jag som tycker det), vilket ibland har en tendens att slå över på fel sätt. Hon tänker både 3 och 4 steg för mkt ibland och övertolkar folks avsikter vilket kan bli helt fel. Särskilt när hon var deprimerad. Så vad jag försöker få fram genom detta svammel här är att sk "svagt" psyke el hur man vill kalla det inte behöver vara enbart negativt. Man kanske är det för att man är känslig och det är ju ingen nackdel i sig. För övrigt är jag övertygad om att alla har vi våra svagheter, kroppsliga och psykiska, och ibland är det bra att vara medveten om dem. I vissa situationer i livet är man svagare än i andra. Men iaf så tycker jag att det är en oerhörd fördel om man kan PRATA om sina känslor (ngt många karlar borde jobba på!). Och det kan du ju

Yes, Mugglan, han är från ett annat land där mannen är familjens överhuvud och kvinnan med döttrar ska springa runt och serva mannen och i princip vara tacksam för att han behagar öht vara närvarande hemma istället för ute med grabbarna och dricka eller rumla runt med älskarinnan. Lite grovt och generaliserat och rejält överdrivet förstås Han har dock blivit "försvenskad" och deltar betydligt mer i ungarnas uppfostran, dricker sällan och ännu mer sällan är han ute o festar. Inga älskarinnor heller vad jag vet

Så ja, även psykopaten ( jag vet aldrig om de är psykologer eller psykiatriker) menar på att förutom makens diagnos så har vi en kulturell aspekt med historia, kulturarv, uppväxt osv som spelar in i vår problematik.

Min mamma, som lidit i många år av depressioner, har också ett väldigt skarp intellekt,  betydligt skarpare än pappa t ex. Även hon har tendenser att överanalysera vad folk säger och vad de menar med sitt beteende och därför blir hon på något vis känsligare. Tunnare hud som du så bra beskriver det.

Att kunna prata om sina känslor och rädslor är enormt viktigt och DET om något är ett tecken på styrka. Tycker jag alltså.

Makens polare var helt chockade att han varit med vid förlossningen av våra döttrar och att han bytte blöjor, körde barnvagn OCH var PAPPALEDIG fem månader med två små barn,med allt vad det innebär, medan frugan arbetade. Då lagade han frukost lunch o middag. Middan stod på bordet när jag kom hem.