I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*vinkar till Lanovia*

Hvidisen, hur är det med dig?

Jag har hittat den perfekta julklappen för dig:

http://www.designtorget.se/designtorget/se/kop_hos_oss/?ew_0_cat_id=2421&ew_0_p_id=D2238A1D-74D0-4CFD-9F95-AF72AF16A5D4&myproducts=true&comment=G1002854&cat=Övrigasaker&category=Övrigasaker

Äsch, det gick inte att länka...

Den heter "Änglaspel Arne"

Kraaam på dig, Flamman. *peppar inför resten av dagen*
Håller tummarna för ett givande samtal med kuratorn imorgon.

Åh, så fint.

*vinkar till Blommis och den gröna pluppen* Kram på dig, vännen.

Det är ännu en härlig dag här, med betydligt mildare temperatur än det varit de senaste veckorna. Ändå känns det lite trist den här tiden på året: det har börjat skymma redan.
Men jag har hunnit med en dagsljuspromenad i alla fall.

*vinkar tillbaks*

Bruttan, du har väl sett bilden i trådstarten? Det är min punscheveranda med alldeles egen rimfrost på rutan och min fluffiga vita gran som lyser där. På de rutorna blir det rimfrost med eller utan smuts.

Slalom...
...vi flyttade ju till vinterland när jag var i 10-årsåldern. Jag kom aldrig ikapp på det atletiska planet, då typ halva klassen höll på med skidorientering, skidskytte etc. En tjej i min klass blev förresten ruggigt framgångsrik på vad var det nu....hm...sån´t där när man hopppar och gör volter med skidor och brädor och gú vet allt....
Skidåkning för mig är sportlovslägren jag var på varje år ända upp i gymnasiet. Det var skitkul. men jag har aldrig lärt mig åka ordentligt och inte är jag orädd nog heller tror jag.
Nu har jag inte åkt på säkert snart 20 år. Det är ju hemsk! Fast jag skulle hellre köra soter ut på en sjö och pimpla röding och dricka varm choklad med rom och vispgrädde tror jag. Och käka prickigkorvmackor.

Ringde äntligen vårdcentralen nu och fick tid hos en läkare på måndag. Märkligt, jag satt innan och tänkte: men varför ska jag göra det? jag känner mig ju ganska normal nu och gråter knappt längre.
Sedan ringde sköterskan och bad mig berätta lite vad det gällde. Gissa hur mycket jag började gråta då? Ooooh vad normalt jag mår när allt kommer omkring! Som att tro att man kan köra skoter på nattgammal is.
Alltså är jag nu glad att jag faktiskt ringde. Och så får vi se om läkaren är en idiot eller en med en hjärna sammankopplad med hjärtat och det empatiska systemet. Jag har träffat lite för många iskalla akademiska streberläkare (och andra med makt över ens liv)för att lita på det innan jag ser det.

Blimmis, det var JÄTTEBRA att du ringde! HEJA DIG! Jag vet hur jobbiga sådana samtal är. Bra att du fick en tid redan på måndag. Hoppas hoppas det är en bra läkare!

*kramar om*