• fru AM

    Välkomna till Tivoli Empatia!

    I tidernas begynnelse hoppade vi på Barnkarusellen, men efter fyra år har vi fått uppleva det mesta i tivoliväg i den här stammistråden: berg- & dalbanor, skräcktunnlar, skrattsessioner i Lustiga Huset, spåmadamer … För att inte tala om alla timmar, veckor, månader, år vid Lyckohjulet – nit eller vinst denna gång …?


    Här är oftast högt i tak – vi pratar sömn och sömnbrist, barn och barnbrist (och möjligen brister hos befintliga barn ), ägglossning och utebliven ägglossning, jämlikhet och ojämlikheter, amning och flaskmatning, relationer, sorg, glädje, död, liv, recept på mat och recept på barnalstrande läkemedel och metoder … Ibland håller vi med varandra och ibland ryker vi ihop. Det blir som det blir. Tråden är som livet självt, helt enkelt.


    Välkommen att hoppa in, i farten, i trådkarusellen som utgör tivolits nav!  Presentera dig (med ålder, skostorlek, favoritchoklad, ungefärligt geografiskt läge och status i barnfabriken) när du känner dig mogen att kliva ut ur smygläsargarderoben. Många av våra stammisar är före detta smygisar … I den här tråden finns det en hittills oskriven regel som kanske skulle kunna formuleras så här: Vi bryr oss om varandra på riktigt – i glädje och sorg.


    Förra tråden: 

    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3792698.html

  • Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!
  • 3barnsmor

    Tack igen för alla hej .

    Muggles: Jag kan bara instämma i oron som dök upp när vi fick veta att det var två. Det första bm sa som gjorde UL var att det var en riskgraviditet. På vanliga MVC hade jag dock en något coolare bm som sada att jag skulle lyssna på mig kropp, bl a när det gällde hur mycket jag orkade arbeta och om jag behövde vara sjukskriven. Jag har inget fysikskt ansträngande arbete, men det var aldrig några problem att bli sjukskriven. Jag kan ju också berätta att det tog ett tag innan det hade satt sig att vi skulle ha två och att det gick att glädjas över det. Ordet risk förtog ju en del av glädjen.
      
    Jag lovar att du kommer att kunna visa dig i bikini efter graviditeten. Det blev iof en del bristningar eftersom magen blev ganska stor, men den drog ändå ihop sig ganska bra. Jag är inte speciellt stor så det såg ganska roligt ut med den stora magen. 

    Jag förstår att du tycker det är jobbigt med folk som säger att allt kommer att gå bra, när man har svårt att tro på det själv. För mig var allt bra när tjejerna hade kommit ut. Fysiskt mådde jag dock bra hela graviditeten.    

  • 3barnsmor

    PB: Lycka till idag! Angående var jag bor: ca 20 mil söder om dig, så det är ju en liten bit. Jag tror att det finns andra i tråden som bor ungefär där jag bor.

  • Klockarbol

    Åh Muggles så mycket jobbigt du fick att hantera på en gång. Skillnaden mellan hur du har det här & nu och hur omgivningen förväntar sig att du ska reagera är ju jättestor.

    Den allom rådande uppfattningen är ju att man som gravid ska stråla av lycka, gå på små moln, vara rosig om kinderna, ständigt leende och omedelbart börja sticka sockor och fylla frysen. Och så vet vi ju all att det sällan är i verkligheten...

    Du är inte löjlig på minsta sätt i någon av dina funderingar och rädslor.

    Finns det möjlighet att få stöd ifrån BM-håll? (min yngsta är ju 8 år så jag har lite dålig koll på vad det finns för möjligheter nu)

    Jag hoppas så att du ska få möjligheten att njuta lite också längre fram .

    *Väntar nyfiket på mer rapport från PB*

    Här får förskolebarnen vara 15 timmar på dagis i veckan fördelat på 3 tim per dag när någon förälder är föräldraledig eller arbetslös. (25 tim om man fått tvillingar)
    På dagis hemma i skogen är de 3 timmarna förlagda mellan 8.00 och 11.00. Ej förhandlingbart. Klockan 11.00 äts det lunch.
    Får man punktering på vägen när man ska hämta får 3-timmarsbarnet sitta och titta på när de andra barnen äter... Hyggligt va?

  • Tinga

     


    muggles skrev 2010-11-03 12:44:53 följande:
     De flesta som har fått reda på det (familj, vänner, min chef) reagerar väldigt positivt "OJ, grattis! Vad häftigt! Vad coolt! Vad kul!" medan jag känner "hjälp ta mig ur den här situationen". Det är väldigt jobbigt att parera att min reaktion inte alls är samma som deras. Men de allra flesta vet väldigt lite om ökade risker.   

    Då kanske mina negativa inlägg om att ha tvillingar är skönt för dig att höra. Skämt åsido; jag kände också en otrolig krock mellan mina egna negativa känslor inför tvillingar och alla andras positiva. Men för dig är det dina känslor som räknas, så skit i alla glada tillrop om du inte känner dig tilltalad av dem. Fast visst är det otroligt jobbigt att själv vara arg, ledsen och orolig, när omgivningen beter sig som det motsatta, och även förväntar det av en själv. Kramar!

  • BrudSommar2006

    Muggles, jag förstår verkligen hur du känner, det tror jag vi gör allihop. Det ÄR spännande med tvillingar tycker i alla fall jag, men det klart att vägen till BF känns skakig och man behöver inte gå runt och tro det värsta för att känna så. Men vi tror och vi hoppas och vi håller tummarna så gott vi kan här allihop, det ska du veta.

  • BrudSommar2006

    Det är rätt uselt faktiskt, hur personalen på förskolorna handskas med de barn som ska gå reducerade timmar. Jag förstår att inte alla kan komma och gå som de vill för de måste planera sin personal men om det skulle hända något så att ett barn får stanna lite tycker man ju inte att de borde ha några problem att handskas med det. Det är ju liksom inte olagligt att de är snälla och tar hand om barnet en liten stund till... Som när jag låg inlagd med Astrid, då var maken tvungen att ta semester för att kunna hämta Iris tidigt, det tyckte jag var riktigt dåligt. Nu hjälpte mina föräldrar till också men i alla fall.

  • Lapinette

    mugglan - skickar massor med kramar! Förstår att du är orolig och grubblar massor.

  • Lapinette

    snaily - liten nyfiken kanin undrar, vart ska ni på minisemester? Om du inte vill outa här så får du gärna inboxa mig. Alla slags semestrar intresserar mig .

  • Parnassia

    Mugglan - jag kan också tänka mig att tankarna snurrar lite för fort. Och så verkar jobbet hålla dig mer än sysselsatt just nu ovanpå det. Blir det FÖR jobbigt finns det ju hjälp att få både via MVC och BVC (iaf här är det så). Kram!

Svar på tråden Välkomna till Tivoli Empatia!