Augusti 2011 - del 2

Oj oj vad ni har kommit långt alla. Vi gifter oss 27 augusti och har lite stiltje just nu. Vet inte vad jag ska ta tag i riktigt.
Har någon en bra checklista att bjussa på? :)

Jag ber om ursäkt för ett långt inlägg, men jag är så himla ledsen så jag måste bara skriva av mig någonstans.

Vi har en vecka kvar till osa går ut och 28 av 92 har svarat. Ingen på min blivandes sida har svarat alls, så därför sa jag detta till min blivandes syster. Detta fick helt totalt motsatt effekt än vad jag kunnat räkna med. Min blivande svärmor ringer upp min kille och börjar skälla ut honom efter noter. Hans moster har minsann osat hela släkten när hon ringde och berättade för honom att hon bokat hotell och att hon är så besviken på hur han beter sig mot sin moster osv osv.

Min blivande uppfattade endast att hans moster berättade att hon bokat hotell och han reflekterade inte mer över det. Vi har skrivit i inbjudan att man ska osa till vår toastmadame men det vägrar hans släkt att göra, inklusive hans föräldrar. Det pågår någon slags maktkamp utan dess like och jag står bara här med ett enormt frågetecken i pannan. Vad fan hände nu? Vad är det för konstigt med att man osar enligt inbjudan?

För övrigt så har både svärmor och svärfar bestämt att vi ska bjuda in några avlägsna släktingar utomlands, och det har vi motvilligt gjort. Nu säger dessa att de inte fått någon inbjudan och så får vi skit för det med.

Som grädde på moset har även svärmor informerat hela sin släkt att om singeltjerna önskar ta med någon dejt, så får det vara någon seriös. En pojkvän går bra men inte en kompis. Men vi har inte skrivit någon+1 på inbjudan. Vi ringde tom runt till mostrar och morbröder och frågade hur vi skulle göra med de större kusinerna, men de svarade att vi skulle skicka 1 inbjudan till hela familjen. Så det har vi gjort men plötsligt har det tillkommit 3 personer som vi inte vet var de heter, vad de talar för språk, om de har några allergier. Och de vägrar osa som alla andra.

Jag ringde min mamma och grät i två timmar nu i förmiddags. Det sjuka är att min mamma hade ringt och pratat med svärmor ca 2 timmar efter utskällningen så hon hade suttit och pratat med henne i 2 timmar igår för att jag mår så dåligt över att de inte bryr sig för 5 öre. Jag har verkligen försökt göra allt jag kan komma på för att få dem att visa intresse i bröllopet. Och då säger svärmor att jag inte varit tillräckligt tydlig att jag ville de skulle hjälpa till och att på hennes jobb har de aldrig hört talas om att föräldrarna ska behöva osa eller anmäla tal.

Men efter att mamma pratade med henne så verkar det i alla fall som att hon börjar inse lite smått vad hon ställt till med.

Sån himla såpa. Vi ville bara bjuda in till en mysig och kärleksfull vigsel med efterföljande middag och fest. Jag vill göra festhäften med några meningar om varje gäst och vi vill göra en bra bordsplacering där alla trivs och har det bra. Självklart är vi glada att de ändå tänker komma, men det känns bara så tråkigt att man ska behöva anpassa sig helt efter några andra, bara för att de inte är fint nog att osa till någon annan än den vi bett om.

Det var inte så här jag eller min blivande hade tänkt oss att vi skulle börja vårt liv som man och hustru :(

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta! Skratta för att de som man själv upplever som jobbigt med sitt bröllop inte e de i jämförelse med andras o gråta för att de finna dem som har de värre. Tycker de e så sjukt att folk inte kan uppföra sig o respektera brudparets önskan. Hur svårt ska de vara att följa instruktioner, blir riktigt förbanad. Ett bröllop e ju inte som vilken fest som helst här sitter vi brudpar o lägger ner vår själ i tex bordsplacering o gästpresentationer o så talar vi inte om den ekonomiska biten... Om de står att man ska ringa till X så gör man väl det??? Oavsett om X är brudparet i fråga el värdpar, toastmaster el en marsian!!! I vårt fall har vi blivandes faster som har tackat ja via sin bror allstå min svärfar som har sagt till min blivande. Osa skall enligt inbjudan göras till mig. Jag blir skitsur o har god lust att inte låsas om detta, men blivande tycker att vi faktist vet att se kommer då svärfar har sagt det :( Tycker det är respektlöst. Tur att det finns mammor att gråta ut hos! Va jobbigt att ett krig utbröt då din blivande inte fatta att mostern osa hela släkten... Vem skulle göra de?! Tycker det är ouppfostrat att inte kunna ringa till rätt person o tala om man kommer el inte, allergier o ev tal. Tycker synd om dig, Snartfrusir. Vad ger din svärmor rätten att bestämma hur ni bjuder o gå emot er önskan o inbjudan!!! Nä folk är bra knäppa!!! Brudparets önskan verkar inte vara så mycket värt:( att det är brudparets dag spelar inte så stor roll. Bör bara så ledsen o förbanad att de inte bara kan vara en glädjens dag o brudparets dag! Vi har inte osa förens ca en månad innan, 27 juli. Känns som om vi har det sent....

Folk tänkter inte riktigt alltid längre än näsan räcker.

Hoppas att hon förstår att hon gjort fel och att det löser sig med de tre extra gästerna. halva grejen med osa är ju att veta (förutom hur många som kommer) allergier. Tror att vi också kommer ha problem med att folk tror att de osat när de pratat med oss, boende bokas via oss - men osa går till våra föräldrar. Drygt 2/3 har bokat boende och 1/4 har osat. Men vi är inställda på att ringa runt efter att osa gått ut 1 juli.

I planeringen så är det just nu ett flödesschema som håller på att byggas för dagen D och en lång lista på allt som ska ordnas innan... Det är lååånga listor

Tyckte det jag läste om svenska kyrkans tradition att man går in tillsammans va vacker... typ... Brudparet går in tillsammans för de påbörjar sin resa och sedan när de går ut byter man hand för att symbolisera att man är man och hustru och att det är de två. Nu kommer jag inte göra så iaf. :) Det skulle bara kännas tokitgt för mig att pappa skulle lämna bort mig då blivande och jag har två barn tillsammans. Nää... blivande kommer stå där framme och vänta på mig och jag kommer gå in själv tillsammans med våra barn som är brudnäbbar. Min blivande kommer inte ha sett mig innan, vet inte om brudklänningen etc...

Fy hoppas allt löser sig för alla! Tycker såå synd om alla när det bara är massa sura miner och tokigheter. Det minsta man kan göra är väl att följa instruktionerna i inbjudan och osa till rätt person.

Känns som vi ligger gasnka bra till... Håller på att fixa med festhäftet och det är toksvårt! Håller även på med ett speciellt festhäfte till barnen. Och så ska jag vika servetter som hjärtan.

Tack alla snälla!

Det verkar som att min mamma fick något inbankat i svärmor, för tro det eller ej. Hela hennes släkt osade till toastmadamen igår kväll. I och för sig med "extragästerna", som de fortfarande inte frågat oss om det är okej att ta med, men orka gnata i frågan. Vi kan göra plats, och ekonomin står inte och faller med två personer till.

Att jag blev ledsen är egentligen inte att de inte kan respektera vår önskan, utan att svärmor säger dels att jag aldrig försökt prata med bröllopet med dem, så hur skulle de veta att man inte fick ta med en dejt, eller att osa var för alla, samt att när hon väl kommit med förslag så har jag sagt nej.

Det sista är i och för sig sant. Jag tyckte inte det var värt att betala 8000 kr för att ha en man på synthersizer som spelar fanfar när vi kommer till festlokalen, och vi är inte intresserade av att ha någon som står och sjunger under middagen. Det är fullständigt tillräckligt att folk pratar och de hålls tal.

Jag godkände heller inte tärnklänningen som hon köpte utan min medverkan som både var i fel färg och som fick min lillasyster att se ut som hon var en tant. Hon är 13 år.

Och vi skickade ut de inbjudningskort vi valde, trots att hon inte tyckte inbjudan såg "så rik ut."

Tro mig. Jag har försökt prata om bröllopet på alla sätt jag kan tänka mig. Nä, nu ljög jag. jag har inte ställt mig på köksbordet och skrikigt, men annars har jag testat allt.

Så det som sårar mig, är att hon försöker skylla allt detta på mig. Att jag lämnat dem utanför. Men sedan kröp det fram att de (svärföräldrarna) medvetet bytt samtalsämnen och inte velat komma med råd för att hon känner sig sårad av att jag inte godkänt hennes förslag tidigare.

Idag mår jag i alla fall bättre och det gör min blivande med. Jag känner att vi har väldigt gott stöd av alla andra, och även av er goingar här på Törget. Så även om det inte blir den mysiga familjeplanering som jag hade hoppats på, så blir det asbra ändå!

Kram till er alla och hoppas att allt löser sig <3