Livets toppar och dalar

för att inte tala om nancys alla prylar. Bajslåda, sandsäck och mat och katten själv.

nenne - vad gott! Vi ska ju bort ikväll (igen!). Herregud, 3 kalas denna vecka ... är redan supertrött!

Ja, husdjur tar en massa plats .. .tänker på mitt marsvin som alltid åkte med ut till landet.

ja om det ändå var så, men det som passade sist har ju vi tagit med oss hemifrån. Så hemma finns inga kläder t ex. I fäbon fins det men då skulle vi båda se ut som från filmen "Tillsammans"

Vad gulligt ... eller kanske inte!!!

Fast jag lovar att min gamla skidjacka i gult, lila och rött inte är den vackraste heller.

muggles - Ååååh, vad rätt du har i att det viktigaste är att man fortsätter komma ihåg sorgenmänniskan!! En vän till mig drabbades av samma som snorkis och vi pratar inte så ofta om det nu (två år efter det hände), men jag är väldigt noga med att höra av mig på årsdagen av förlossningen, det är ju faktiskt hans födelsedag!

Håller med er om att man tänker på snorkissons mest hela tiden och att det är en fruktansvärt sorglig tid just nu. Tänker mycket på det nenne var inne på, att snorkis hade så jobbig graviditet och inte vill göra om det.

Och PB, underbara, underbara PB!! Din rosenknopp är så symbolisk och vacker och jag hoppas att snorkis får höra om det förr eller senare!!!

...

Välkommen hem cicci! Hoppas ni haft det bra!!!

Välkommen hem telis också, om jag inte sagt det. Vad skönt att sömnen är bättre! Livet blir så mycket roligare och lättare när man får sova. Har jag hört. Lillebror vaknade 4 i morse och tyckte det var dags att gå upp... Fast positivt är att han sov tills dess utan uppvak. Bestämde mig där och då att det är färdigammat. Ammade alltså sista gången i morse, får se hur det går med det.

Och välkommen hem AM! Hoppas du och maken kommer på samma sida igen snart.  Been there, liksom.

lappis - Ja, oj, vad jag ser fram emot NY-resan! Ska bli hemskt spännande att se om vi kastat nästan onämnbart mycket pengar på hotellet i sjön (dvs om det motsvarar våra förväntningar)...
Tar gärna emot restaurangtips, förresten!

Sambon har pajjat ryggen igen, så nu är jag i princip ensamstående. Fan, jag som VERKLIGEN behöver egentid!! Men men, nu är det som det är, förhoppningsvis går det över fort.

snaily - Jag är så mesig och skulle inte klara att ställa krav på min BM (kräva läkare skulle nog vara enklare för mig), men om du kan det, gör det!

Hjälp, måste nog väcka lillebror nu så han somnar ikväll...

*fler tankar till snorkis med familj*

nenne - Vad snällt av dig att baka till oss!

lappis - Jag gillar svarf i håret, fast använder det nog bara när jag har riktigt dåliga hårdagar. Har dock precis återupptäckt diadem, lovely! Luggen ur ögonen och man känner sig uppklädd automatiskt.

Min sambo har också en skidjacka som är röd, gul och lila! Den är gammal som gatan men var dyr när det begav sig. Eller, det är kanske klättra man ska göra i just den outfiten. "Tierra" står det på den och så är där en hacka eller nå´t.

Jag åker alla saker med berg och dalar, men numera har jag insett att jag blir åspysjuk av sådant som snurrar för mycket. Annars tycker jag flygande mattan på Grönan är löjligt rolig.

Packa, är jag en liten jäkel på ifall jag anstränger mig.
Bakar bullar gör jag inte, för jag har ingen vadhetnudå..hushållsassistent.

...så jag tar fram en glass ur frysen istället. Glassbilen körde visst härförbi igår. Oj vad mycket glass det blev!

Själv gillar jag snodd så man får bort och upp allt från nacken när det är svettigt och varmt och ett måste när jag tränar. En anledning till varför jag sparat ut håret igen.

Vi har alla olika sätt att hantera vår sorg på. För en del är det en viktig del av sorgearbetet att plocka undan allt i egen takt, andra orkar inte med det.

Hur man själv reagerar vet man inte förrän man hamnar i denna livets allra djupaste dal.

Jag tänker också på Snorkis varje dag, trots att jag är ny här och inte känner henne alls. Men som mamma och gravid delar jag liksom er hennes sorg, var och en på vårt egna sätt.