Livets toppar och dalar

Det får bli hockeytrunken. 

Jag nojjade över att sätta in spjälsängen i sovrummet i förväg...  det kändes råskumt med en bäddad säng åt nån som "bara" fanns i min mage....
gaaaaa

Stort kast till svar på Parnassias fråga:
Jag hade en LJUVLIG kväll igår! Min tredje längre bortavaro från Trollet. Makens första egna kväll och nattning (det var tydligen lagom skrikigt.. men mitt grymma svar på det är: Då får vi se till att ni får öva på det där igen... sån är jag).

Drog iväg och såg the Ark.. de var sådär.. jag är väl inte deras största fan egentligen, men det var skoj att se. Ola Salo är ju passionerad scenartist i alla fall! Gick sedan på "mellanfest" som det så förvirrat hette när jag pluggade i norrland för hundra år sedan. Ett gäng bärs, en degbunke chips, lite okänt folk som inte förknippar mig till 150% med min son och rätt mycket fnitter.

Sen återvände vi till festivalen och såg Europe!!! åååå ljuva barndomsidoler!! Är fortfarande helt salig!! Stod rätt långt fram och rockade järnet!! Har inte hört så mycket av deras nya låtar förut, men de var ju också bra! Får väl erkänna att jag vrålade rätt friskt i "mina" gamla godingar. Trampade sedan hem genom en småstad där de enda som var ute, hade varit på samma ställe som jag...

Ja, usch för att komma hem till en massa iordningsställda bebisgrejer... Det är säkert olika hur man reagerar men kan tänka mig att det känns svårt att plocka bort allt på en gång.
Nu jämför jag äpplen och päron här, men när min förra hund dog tog det flera veckor innan jag kunde med att plocka undan hennes hundsäng, till exempel.

Vickan
Låter som en härlig kväll!
Ditt svar till maken är väl förresten helt rätt! Värre om man inte "låter" mannen göra saker för att han inte "kan" lika bra... tyvärr tror jag att jag själv är lagd åt det senare hållet, måste jobbas på!

Nenne
Daglig rapport se där, duktig flicka!
Klart ni ska gå på DN-galan, det är ju skitskoj! Var där en gång och satt precis vid stavhoppet, alla misslyckade hopp gav ordentlig underhållning.
Och förlossningskliniker vimlar det väl av i de trakterna - ni som ändå inte hittar som i er egen bakficka på hemmakliniken

Tack för att ni tycker mitt ältande är ok!
Tycker ni min plan låter bra då? Att först diskutera ordentligt med barnmorskan innan jag eventuellt tjatar på spec.mödravården? Skulle kännas skönt att ha hennes stöd i ryggen innan jag ber om en massa extra undersökningar, även om jag upplever henne som en lite fladdrig typ och kanske inte den mest stödjande tyvärr... men hon får väl skärpa till sig!

Har varit ute och pensionärsmotionerat = gått stavgång. I mål var mammas puls lägst, sen hade Korven lite högre och jag hade klart högst. Sitter nu inne i min lilla gäststuga och lyssnar på regnet utanför. Lite mysigt faktiskt - har nog blivit tvungen att acceptera solens frånvaro... det finns ju viktigare saker i livet.

Nej, egentligen inte. Det är samma sorts sorg och tar lika lång tid att bearbeta, oavsett om det är en älskad människa eller ett älskat djur! Det finns utredningar på det och är bra som argument om folk tycker man är löjlig om man sörjer ett djur, det är man inte!

Snaily, ja jag tycker det låter som en mycket vettig plan!

OM jag motionerar går jag förresten också stavgång-och det är skitbra så det så!

Kikar in lite snabbt, får snart besök av makens föräldrar. Så idag ska de få veta att de, om allt går bra, (peppar peppar, ta i trä) ska bli farmor och farfar.

Tack så mycket för er input om KUB och siffror. Maken och jag har pratat lite om det idag och det känns som att vi tänker ganska lika. Tycker att det lät bra att försöka koncentrera sig på hur det ser ut på ultraljudet och inte bara stirra sig blind på siffrorna. Det är ju ändå bara sannolikheter som sagt. Det blir i alla fall på onsdag nästa vecka. Vi åker bara dit över dagen, och sen åker vi tillbaka hit för på torsdag så är det begravning.

Lunagarden, det verkar som att vi bor i samma del av landet då .

Vickan, låter som ett en bra plan att öva mera. Kul att du hade en bra kväll.

Snaily, självklart får du älta precis så mycket som du vill, och känner att du behöver!

Angående att sörja djur, min svärfar är läkare och han har berättat att när han jobbade som allmänläkare så hände det att han sjukskrev patienter för de var så ledsna när deras djur hade dött. För han menade också, att man kan bli lika ledsen om ett djur går bort, som man blir när en männsika går bort. Särskilt för de som kanske bor själva, med bara en hund eller katt som sällskap. Och min svärfar är ingen djurmänniska kan tilläggas.

Hm, nu försvann radbrytningen igen. Nåja, nu måste jag gå. Tittar in senare om jag har tid.

Jaha - nu har jag rykt ihop med maken igen. Det är det där med jämlikheten ... där tänker vi lite olika tydligen.