Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

EA - vad trist att det var så få blåsor, men Snailys andra ivf-omgång visar ju att man inte ska ge slaget förlorat ändå.

Själv tycker jag verkligen att tillvaron med Piff & Puff suger för tillfället. Igår var det bara en j-kla massa gnäll hela dagen, oavsett vad vi gjorde, och dessutom krånglar även Puff rejält med maten nu. Han äter ju inga stora mängder vanlig mat (inga stora = inte tillräckligt för att täcka hans behov), så därför har näringslösningen varit en välbehövlig räddningsplanka. Den har han verkligen gillat och ätit ordentligt av, men nu är det dags att krångla med den. Det är så s-tans trist när man jämt måste skälla och gnälla för att få i honom lite mat.

Jag funderade lite både igår och imorse på vad det egentligen är jag känner för mina barn, och det som bäst beskriver känslorna just nu är att Piff & Puff är människorna jag hatar att älska. Jag blev verkligen sänkt av att Piff föll tillbaka i sitt matvägransträsk och när nu Puff också klöddar värre än vanligt blev det droppen som fick bägaren att rinna över.

I förra veckan slutade jag med min medicinering, men efter hur det känts de senaste dagarna får jag sätta in den igen, för jag går runt och är konstant arg och sur på Piff & Puff, och så orkar jag inte ha det. Men fy f-n vad jag är trött på det här j-vla livet med de här j-vla barnen. Jag önskar att de aldrig hade fötts!

Stackars, stackars Tinga! Ni har det så jäkla tufft och jag önskar såååå att det ska vända så ni får lite ro och lycka till er familj.

EA - tror inte du behöver vara orolig men jag förstår dina känslor. Tänk att kvalitet inte är samma sak som kvantitet. 

Ego - själv känner jag mig som en övergödd kossa. Middagar hit och dit, massor med vin ... och så här kommer det att fortsätta i minst två veckor till (Loncon + New York). Behöver nog läggas in på hälsohem efteråt. 

Tinga, jag förstår lite hur du känner det så till vida att jag känner likadant för Iris för det mesta men här har det inte med maten att göra. Nog för att hon trotsar om den också men vi är så in i helvete trötta på att hon aldrig gör som vi säger, att det alltid måste till bråk, skrik, hysteriskt utbrott och fullt slagsmål för minsta lilla grej, som att byta blöja eller ta sig hemifrån. Det är inte så att man kan välja sina strider för det här är allt som är nödvändigt vi bråkar om och speciellt att jag måste göra allt och pappa inte får göra nåt. Jaja, det här är ju ingenting jämfört med att ha två som inte äter så jag känner mig dum som klagar och jämför med hur du har det.

EA, ja man har ju förstått härifrån tråden att många blåsor inte nödvändigtvis är bättre än några få.

Snigeln, har inte maken varit sjuk väldigt länge nu?

Har läst i Helgas dagbok att de är på väg hem med sin lilla kille från Korea nu, har varit spännande att följa dem. Nu har de två små adopterade pojkar och allt verkar ju ha gått bra för dem.

Här har vi drabbats av snuvig snuva men det får gå det med. Iris börjar väl bli bättre nu men Astrid håller precis på att bli förkyld. Typiskt att hon alltid ska smittas. Själv har jag lite ont i halsen men inte så farligt än i alla fall. Ingen värme är det heller så man får gå runt och frysa som om det vore mitt i vintern, värdelöst.

Tinga – åh vännen, stackars stackars dig! Förstår att du är frustrerad till max och önskar så att det någon gång för i helvete kunde vända så ni kunde ha det som det är meningen att det ska vara! Det måste kännas så hopplöst. Önskar jag kunde hjälpa er, eller att NÅN kunde hjälpa er NU! Massor av kramar!!!

BS – ja ni verkar också ha det himla tufft med Iris.  

BS - ahhh... så de är på väg hem nu. Måste in och uppdatera mig!

Ego, jädrar i havet vliken produktiv helg vi haft! Här har det grävts upp några meter land och fyllts på med ny jord (hämtade en kärra kompostjord när vi ändå var på tippen med allt RIS efter trädfällningen), klippt rosor, städat, bakat bröd, sovit, satt upp tavlor, tagit fram mer av stenläggningen,målat trappen, tvättat, hivat återvinnning och ritat utbyggnad och varit hundvakt och haft vän på middag och sovits lite till i soffan och grillat och fikat i solen (solsken hela helgen!) och staplat all ved och maken har både hunnit träna på sin nya räsercykel och sprungit... *piuuh* Tänk om vi kunde vara lika företagsamma jämt, då kanske det skulle hända lite grejer här hemma?

EA – Men det är inte säkert att han såg rätt, min läkare såg ju 9 blåsor andra gången och de plockade ut 18 ägg (iofs kanske han sa "...per sida" men det hörde varken jag eller maken så de tär en vild gissning). Och kvalitet betyder inte kvantitet. Det kommer gå bra! Det räcker ju med ett som är kalas!

nenne - har ni haft sol hela helgen??!!! Vi har haft höst!

God morgon! Nu har också jag sett Fru E:s hus. Tack för titten, det ser jättefint ut, det måste finnas många som vill bo där! Och ang blåsor, förstår att man gärna vill ha många när man tittar, men jag håller tummarna för att GULDÄGGET finns där! Tinga - jag kan inte på långa vägar sätta mig in i er situation, men det måste vara fruktansvärt och omänskligt. Finns det möjlighet för er som föräldrar att få någon hjälp? Jag menar någon form av tex samtal eller avlastning? Orkar ni ta hand om er själva och varandra? Hoppas ni orkar och att det _SNART_ vänder för er. Kram! Nenne - det låter ju som en toppenhelg! Vi får också sådanadär ryck ibland och det är ju fantastiskt produktivt som sagt. Vi har haft en liknande helg faktiskt, om man tar i beaktande att vi har en liten H också...