I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Lanovia: tack, idag känns det lite bättre. Jag försöker tänka positivt inför framtiden och misslyckas ganska ofta, vilket i sig är deprimerande. Men så kommer jag ihåg att jag har sorg och att den också måste få plats (tänker på de där små hjärtegrynen som jag aldrig kommer att få möta... 
).
På tal om det lyckades jag få tag i kuratorn idag. Hon har gett mig en tid - idag!
Daa, det var inte meningen att du skulle träffa de små hjärtegrynen, kalla mig kall, men de blev aldrig något mer än en klump. Förlåt om jag trampar dig på tårna, jag vet hur ont det gör, men det gör det inte lättare att bearbeta om du tänker på dem som bebisar, om de skulle bli bebisar så skulle de bli bebisar, men de blev aldrig det för att det inte var meningen. Det betyder inte att det är nått fel på dig eller din make bara att det var något som inte stämde med embryot därför valde naturen och din kropp att skilja bort det. Krarmar om extra hårt och länge och hoppas att jag inte sårar eller blandar mig fel i din sorg, som du självklart ska bearbeta.
Byggis: jepp! Det var lilla e som lärde henne det, nästa gång blir det ga ga ga!
Fikmås... Ja en sån har jag! (mås=rumpa på danska) =B
Bearbeta på ditt sätt, skulle de stå. Kram
Nog är det sant det du säger, de blev aldrig mer än klumpar. Och även om jag oftast inte tänker på dem som bebisar, så är det ju bara så att det en gång (eller två gånger) fanns en förhoppning, en konkret längtan och en dröm om ett barn som skulle komma till oss. Det barnet/drömmen försvann och det kan ingenting ändra på.
Fast det är bra att bli påmind om att man ibland kan välja sitt tankesätt.
*kramar tillbaka*
Daa, drömmen är inte borta, den har skjutits upp! (vilket är jobbigt nog) Du har inget beräknat förlossningsdatum just nu, men det kommer att komma ett och då är det inget som är fel så kroppen måste stöta bort. Då kommer lilla hjärtegrynet-det som ska vara i just din famn, och h*n kommer att vara alldeles ljuvlig och perfekt och levande underbar. 
Ja, det skulle vara toppen om det visar sig att det är så. Jag har kommit så långt i min bearbetning att jag just idag kan skriva under ditt inlägg med ett "Ja, så kan det kanske bli" istället för ett "Nej, det kommer förmodligen aldrig att hända, för det är säkert något som är fel".
Men det är vad jag ska prata med hon kuratorn om idag.
Nu har mitt eftermiddags-pass sedan länge börjat.
Hoppas ni får en fin eftermiddag.
