I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
bara en ljusblå ideé
jippie!!!!! *dansar runt m busan*
Nää, jag ska helst reducera kompövertiden också... Det har förhoppningsvis ordnat sig till det bästa, men tack ändå!
lanovia 08 skrev 2010-02-24 11:20:35 följande:
Ninnis: Han säger så ibland. För han är ett extremt ADHD-fall och kan säga vad dumheter som helst för att han vill få mig att bryta ihop, gråta, fjäska osv. Så han får känna sig behövd eller nåt. För hos oss är det så att jag är relativt självständig, förutom när det kommer till bilar och husrenoveringar, lyfta tungt osv. Han är totalt osjälvständig pga sitt språkproblem, dyslexi osv.
Allt började med att han skulle iväg på första träffen i Jägarexamen. Nåt han tjatat om att han ska gå. Det var även villkoret för att jag släppte iväg honom på jaktresan till Vitryssland i höstas. Han skulle kolla om det var nåt för honom (hans bror och polare är jämt där och jagar, OCH festar, och har tjatat om att han ska komma med), och isåfall så skulle han ta jägarexamen och börja jaga här hemma. Han har alla möjligheter här, mark, vapen, jaktlag, allt finns. Han skulle kunna bjuda sin brorsa och polare hit på gästjakt, och jag sa att under dessa premisser kunde jag tänka mig en jaktresa/år till Vitryssland.
Men han fixade inte att hålla sin del av avtalet. Han har nån sorts social fobi med svenskar och tror att han inte klarar av språket, att läsa framför allt då. Men han erkänner det inte. Så han sket i allt. Så jag konstaterade bara lugnt att då blir det inga mer jaktresor till Vitryssland heller. För då kan det ju inte ha varit jakten som var så intressant. Utan allt runt omkring. Jag menar, inte släpper han iväg mig på nån nöjestripp till London direkt...
NÄ, nån måtta får det vara med allt. Det är ju inte gratis att hålla på att åka iväg sådär långt heller.
Ja, så för att han är arg och besviken på sig själv för att han inte någonsin fixar sina uppsatta mål, så tar han ut det på mig.
Vill även tillägga att EFTER såna där utbrott/depperioder, och han är sig själv, så bedyrar han att han inte menar det och att jag ska låta det passera genom örona bara och inte ta honom på orden.
Han har alltså problem med impulsstyrningen. Ett handikapp mao.
Han är en jättefin och bra människa med ett stort hjärta, men han har vissa problem som är riktigt jobbiga. Främst för honom själv, men det kräver mycket lugn och tålamod av mig.
Det låter skitjobbigt, Sonja. För er båda två. En varm, innerlig kram får du av mig!
