I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
*brummar och sladdar in på motorcykel men undviker att trilla av all snön som kommer*
Har varit och hälsat på mina paprikor i Polen ett par dagar. Trevligt att komma iväg lite ibland och umgås med sina kollegor.
Besöket i tisdags på kliniken gick bra 
maken börjar allt mer förstå vad som väntar och tycker att det känns nervös eftersom detta ev (med betoning på eventuellt!!) kan innebära en liten knodd om 9 månader. Allt såg bra ut vid UL och vi ska göra den korta metoden som innebär sprutor från dag 2 i 2 veckor, sedan äp och test om ytterligare 16 dagar dvs i början av april vet vi resultatet (vill INTE hoppas för mycket). Maken engagerades i att sätta sprutorna i magen på mig eftersom jag inte är vän med nålar *huuuuuuu*
Många känslor som kommer fram och ångest över hur det ska gå......detta blandat med ångest om vi ska köpa hus i min jobbhåla (har varit på en visning) eller där vi bor nu. I jobbhålan kommer vi närmare bådas familjer (och makens 3 bröder som vi umgås mycket med) och en del vänner men vi får lite längre till de vänner som vi har här nere dvs de som vi umgås varje vecka med. Vi hade samma diskussion när vi köpte radhuset här nere om vi skulle bo i H där jag jobbar eller här där vi bor nu. Att vi hamnade där vi bor nu beror egentligen endast på att ett par av våra vänner köpte hus här *varför kan man inte spå i framtiden om vad som är bäst*
Ninnis-hur gick det för er idag 
Usch EA vad spännande!
Jag säger usch, för jag tycker själv att det är hemsk-spännande. Inte kul-spännande. Nu syftar jag alltså på den ivf som både du och jag står inför.
jag undrar hur de egentligen motiverar de olika metoderna. Mig sa gyn att den långa skulle passa bäst, men utan att motivera vidare varför. men jag orkar inte ens dividera om det i min skalle. Nu börjar jag spraya den 25 så får man väl åka med på tåget sedan då. Bereda sig på gråt och bryt och sedan skrapa upp sig från marken och stega vidare i tillvaron.
ELLER bli chockat glad och sedan inte våga vara glad utan oroa sig till dess man vet att det gick vägen. HELA vägen.
Det är inte Johnny. men en rolig grej.
EA: skönt att det gick bra på kliniken. Men jag förstår att det blir många känslor i gungning.
När börjar ni med sprutorna (rätt att engagera maken! )? *försöker räkna, början av april, 16 dagar, två veckor... ganska jättesnart då *
Snart ska Anja köra igen. Ofattbart starkt av henne att försöka och lyckas så bra efter gårdagens krasch. *grymt imponerad*
Dagen har ändå gått ganska bra, tack. Tror det var alvedonen som gjorde det. Ska känna efter imorgon om det är någon idé att gå till jobbet. Alltid svårt med gränsdragningen, tycker jag.
lanovia 08 skrev 2010-02-18 15:51:04 följande:
*kramar om inför det som väntar*
Guuuuuud Anja!
Inte sedan Fotbolls VM -94 har ett brons smakat så mycket guld.
Jag tar av hatten, bugar och stavar B-R-A-G-D med versaler och från och med nu stavas vinnarskalle A-N-J-A P-Ä-R-S-O-N
*tårarna sprutar*
Om allt går som det ska denna månaden så kommer indianerna i slutet och sprutstart är början av mars......så ligger en vecka eller så efter dig Blommis
Har just pratat med väninnan om huruvida jag och maken gör "rätt" i att fundera på att flytta från där vi bor nu till 7 mil bort där vi kommer närmare familjerna och andra vänner.
Hur vet man vilket man har mest "nytta" av 35 minuter bort med tåg är inte någon enorm sträcka men visst idag har vi 5 minuter promenad bort till ena paret och 15 min bilväg till det andra......
