Det allra viktigaste!

oj svår fråga svår att bara välja en sak allt går liksom hand i hand.
Att man pratar med varandra tycker jag nog är viktigast, att man berättar vad man känner både när det är bra och dåligt. Sen kommer liksom allt annat. För talar man inte om för varandra hur man känner när man är irriterad så blir det en bubbla inom sig och det kanske blir något stor till sist inombords. Även dagligen tala om för sin kära hur mycket man uppskattar dom. Prata är alltså superviktigt enligt mej.

Svårt att välja det är ju så mycket som mste klaffa men om jag måste välja är det nog att man känner sig trygga med varandra.

Jag håller med och tryggheten, men vinklar den lite till att man kan slappna av (alltså helt och hållet vara sig själv) med varandra

Att man har samma människosyn.

Sex. Utan tvekan.

att vi älskar varandra och lyckliga tillsammans.
Har man den basen så tror jag att de flesta andra problem som kan komma på vägen, som vem som gör vad, att man pratar känslor, har samma värderingar osv. Det är ju massor av saker som är viktiga, men jag vet att jag aldrig skulle känna mig kär och lycklig ifall inte det andra klaffade ändå.

Annars ar man ju bara vanner, eller? Man kan vara kara i varann, men man har ju inte den dar passionen, det som skiljer en van fran en partner. Min man ar absolut min bastis och jag ar superkar i honom, men utan sex...

Dessutom kanner jag (typ...) samma for fler manniskor, jag litar pa dom, vi har roligt tillsammans, tar hand om varann etc etc. Men jag ligger knappast med dom...

Men sen beror det pa, om man inte KAN ha sex sa kan jag nog leva med det. Men om ingen av oss vill, om gnistan ar borta... Vad ar man da?

Nejdå, det är enkelt:
att vi är kompisar.

kommunikation! Som i sig leder till trygghet och glädje =)

När jag tittar på andras förhållanden (dvs de som kanske inte är så bra eller som helt enkelt redan gått åt skogen) så tycker jag att det som skiljer dem från oss är att vi kan göra saker med varandra och ha kul.

Vi tar en afterwork med hans arbetspolare eller mina. Vi kan sitta och spela Rockband till fördärvelse, vi umgås med varandra och står ut med det helt enkelt :). Tror det är det vinnande konceptet för oss, blandat med en massa kärlek förstås :)

Tillit!
Utan tillit, inget förhållande.

Jag håller med FiaoJonny man måste kunna ha kul med varandra...
det är det viktigaste att man kan skratta tillsammans..

Ja, då jag snart är inne på mitt andra äktenskap så skulle jag säga "kemi" idag- lukt,smak, fysisk relation- inte bara sex dock.. Hade en relation i tio år som var mer vänskap än kärlek och det jag har idag(sedan åtta år) är passion. Visst skrattar vi ihop, har roligt tillsammans men det är något annat, rent kroppsligt som är "det där".. Det har varit stormigt, bråkigt, struligt, fd fruar, bonusbarn, karriärer, olika värderingar- men inget har kunnat skilja oss åt! Min förra relation hade en massa bra år, sedan kom en vindpust( i jämförelse med vad min nuvarande relation har gått igenom) och det tog slut.
Jag tror att man vet vad som är viktigt för en, om man vågar vara ärlig mot sig själv. Samma saker är förstås inte viktigt förr alla..

MV85: Håller med dig, tillit är det viktigaste.

Personkemin. Den innefattar sex, humor, kommunikation, trygghet, vänskap.

Håller helt med!