Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Lite uppdatering, era tummar och tår verka funka rätt bra ikväll 
Hon ligger inne på KS prematuravdelning, livmodertappen är 14mm istället för 40mm... men alltså inte helt utplånad, phu!
Svarar såpass bra på värkhämmande dropp så hon faktiskt får gå på toa själv, vilket är ett positivt tecken. Har lite feber, men det får hon alltid när hon är rädd så vi hoppas på det för proverna hittills visar inte på några infektioner, en bra grej till 
I övrigt få hon kortison för att bebbarnas lungor ska utvecklas snabbare och så sprutor med blodförtunnande för nu är det sängläge som gäller så då gäller det att unvika blodproppar.... Känns som een repris när jag låg inne med Saga...*ryser*
Tvillingarna är i v.24+5 idag, så just nu är varje dag en gåva!
Ankan, illamående är hemskt men tänk på att ju mer illa du når ju bättre sitter knyttet fast i dig Därmed inte sagt att det inte sitter fast om man inte mår illa, men det är ett tecken på att det är bra med knytten
Ninnis, underbart med hund Själv är jag gammal schäferägare, och saknar grymt att ha hund, men mannen är allergisk, och än så länge vinner han
Åh, vad skönt att det är bättre med din syster, Bruttan!
Var det så dramatiskt när Saga föddes? Vill du berätta? 
Schysst att maken vinner över hund, än så länge iaf...
Vad bra! Ja, hon är smart, vår Ingis 
Jenny står brud 090801 skrev 2009-08-19 20:13:16 följande:
VAd skönt fjällbruttan att det är bättre med din syster! Ska fortsätta hålla tummar och tår...
Blir också nyfiken på hur det var när du väntade Saga, så vill du berätta har du en till som lyssnar med stora öron
Nä, Saga kom snällt i v.37 efter en början till igångsättning, de hann inte mer förrän hon ville ut själv
Men jag skulle ha antibiotikadropp under förlossningen så därför skulle den sättas igång, jag har ju 23 mil till bb så det var ju inte säkert att jag skulle hinna dit...
och det hade jag inte gjort heller, Saga kom på 1timeohc 40 min från första värk
Det som hände var att jag hade GBS (grupp B streptokocker)som rasslade in i urinen och sen ställde till med en sjuhelvetes njurbäckeninflammation.
Infektionen satte igång värkar och som tur var låg jag redan på BB eftersom de försökte häva min infektion.
Värkstoppande droppet hjälpte inte så därför blev det ambulans till Umeå där det finns neo.. När vi kom dit fick vi info om vad som skulle hända om bebis kom NU...
och det var inte lite! Sen var det bara att ligga still och hoppas att dropp, kortisonsprutor, blodförtunande och antibiotika skulle göra sitt!
Det sista läkaren säger innan hon går ( ett helt team var på plats när vi kom) var:
-Känner du dig bajsnödg så ring på klockan,, det kan vara bebisen som är på väg att glida ut! Försök att sova nu så ses vi imorgon om allt går bra
SOVA???????
Som tur var så hade vi en egen sal (fullt utrustad för prematur födsel...) och varsin säng, så en barnmorska drog Mattias säng intill min och sa -Nu sover du bredvid henne hela natten Det var så skönt att ha en trygg famn att vila i!
Han var döslut, först kört mig till Lycksele (23mil) på fredag, några oroliga dygn där, allt lugnt på söndag kväll, då for han hem, hinner bara vända i princip för värkarna kom under morgontimmarna på måndagen och sen vidare till Umeå, stackaren kuskade omkring 84 mil på en helg typ
Allt gick bra, och min livmodertapp blev hård igen så vi fick åka hem när infektionen var över (7 dagar senare) men jag var sjukskriven resten av graviditeten, sköööönt!
Oj, Bruttan! I vilken vecka var du då?
Oj 
Fjällbruttan: Hann börja hålla tummar, men insåg att läget hade lugnat ner sig. Skönt att det ser bättre ut (fast jag fortsätter nog hålla lite tummar ändå...)
T-ä-n-k om vi inte bodde i ett land med sådan här sjukvård!
Då hade vi lika gärna kunnat vara döda. Antingen av att födas eller av att föda. Hvidis tex, hade legat riktigt risigt till. Läste om kvinnor och förlossning i Afghanistan igår i Aftonbladet. Känner djup tacksamhet över att haft nåden att födas här och inte där.
Nu ska jag skura ugnen.
Schysst med härlig träning
Jag tvingade mig ut på en kort joggingtur och fick trist kvitto på min bristande kondition. Men vad hade jag väntat mig? Tränar man inte kondition, tappar man kondition. *muttrar för mig själv*
Skönt att höra Bruttan att det är bättre med din syster, fortsätter också hålla tummar och tår! Vilket KS är hon på, Solna eller Huddinge? För är hon i Huddinge så är hon bara ett stenkast bort från mig
Blommis; håller med dig om att jag är tacksam över att bo i Sverige! Hade vi bott i något sämre bemedlat land när Moa hamnade i anafylaktisk chock så hade hon inte varit med oss idag
