I vått och torrt och väntan

Jag och Ingis är ungefär lika bra på att spela martyr inför våra makar, dvs sura i tysthet istället för att rensa luften... Eller hur, Ingis?

Jaha, då har man haft sin första dos av graviditetshormoner...som jag grät!! Jag började fundera på livet som tvåbarnsmamma; kommer Moa fortfarande att älska mig när syskonet kommer, hur ska man kunna ha lika mycket kärlek till ett till barn...sen började jag tänka på hur det var när Moa var nyfödd, hur söt och glad hon var i somras när hon fick träffa Bamse osv...tårarna fullkomligt sprutade och jag bad min man att hämta lite hushållspapper. Han kommer med EN bit varpå jag hulkande frågar hur han i sin vildaste fantasi trodde att det skulle räcka med EN bit?? Ta hit hela rullen!!! Det är tur att han varit med förr... Sen började jag gråta igen när jag läste Hvidis inlägg om att hon snart ska bli mamma och få klappa den lilla rumpestumpen, hur hon, liksom jag gjorde, gick och vände på de yttepytte små kläderna. När jag ändå höll på så grät jag lite för Blommis med!Det var dagens dos av hormoner...undrar hur nästa kommer bli?

ÅH, vad jag känner igen mig!!Hallå tjejer! Är in ibland och kollar vad ni har för er. Väntar med spänning på plus och förlossningar och annat. Håller tummarna för er allihopa Jag hade precis samma tankar som du Villemoa när jag väntade mitt andra. Tyckte nästan synd om Tanja att hon egentligen inte förstod HUR radikalt hennes liv skulle förändras när hon helt plötsligt skulle få "konkurrens". De BLIR svartsjuka, så är det bara, men det går över och Moa kommer älska sitt småsyskon. De första tre månaderna var värst för oss. Först var T glad över lillasyster, sedan kom svartsjukan. Så jag lät henne sitta med mig när jag ammade, såg till att hon fick lite egen tid med mig, att hon fick vara med och hjälpa till lite grann med lillasyster, typ slänga kissblöjan i sophinken, ta fram kläder osv. Sedan så fick hon som var "stor" följa med mig på affären och lillasyster stanna hemma med pappa osv. Nu ser man verkligen vilken STARK syskonkärlek de hyser till varandra, även om de vissa dagar kivas och är avis på varandra, och det är underbart att se.Att kärleken räcker till två barn, det kan jag garantera att den gör. Det är inte så att man har en full hink med kärlek som man måste fördela mellan de två, utan kärleken kommer från en aldrig sinande källa, så det blir så att båda barnen får sina egna proppfulla kärlekshinkar Det är fantastiskt. Men man TROR ju att man aldrig kommer kunna ge två ungar lika mycket kärlek. Men det kan man!Sedan kan det vara lite problematiskt att fördela tiden jämt mellan dem, men där kan pappa träda in.ATt Moa skulle älska dig mindre behöver du heller inte oroa dig för, men självklart kommer hon känna svartsjuka, ilska och frustration i början över den nya situationen. Som bekant tar man ut på och visar såna känslor till de personer som står en närmast och man älskar mest... Mamma och pappa. Men det går också över. Ibland betedde sig Tanja så irriterande att jag var färdig att... ja jag vet inte vad, lappa till henne kanske. Men då måste man gå undan och andas djupt, räkna till tio, eller be maken ta över. Hon blev dessutom helt plötsligt en bebis hon med, vilket är normalt. Ungen ser ju vem som får mest uppmärksamhet=bebisen, och börjar bete sig likadant. Men SEN blev hon stor fort, när hon insåg att när man är stor har man vissa privilegier som att få följa med pappa eller mamma på affär, cirkus, och annat skoj.Kramar till dig och dina hormoner ♥ !

JAPP!!! Pratade lite med maken...o ta mig tusan...NU hade han läst i Vänta barn boken att det inte var någon fara med att ha sex! *ritar ett STOOOORT kryss i taket*Så han rastades i sänghalmen en rejäl stund!