• Telis

    Livets viktiga och oviktiga frågor

    Vi fortsätter på vår åttiofjärde (eller nåt sånt) tråd - under tre års tid har vi hunnit prata om det mesta. Det vi alla (möjligen med ett undantag ) har gemensamt är vår längtan efter barn. Vissa har hunnit skaffa sig flera stycken under åren, andra väntar fortfarande. I stort sett alla sätt att få barn på (utom att stjäla ett på Ikea) är snart representerade här i tråden.

    Men även om barnpratet är den röda tråden så är det ofta minst lika roligt att diskutera eventuella husköp, middagsplaner, vintips, snuskiga ord och Boris Becker och hans färg på ... eh, den lilla kalufsen.

    Så, nu fortsätter vi babblet. Ska vi inte försöka se till att den här tråden spränger 10.000-strecket i antal inlägg? Den förra tråden var såååå nära och vi har lyckats förr.

    Den förra tråden finns här: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3389838.html

  • Svar på tråden Livets viktiga och oviktiga frågor
  • Fru E

    Jag och tjejkollegorna tog gemensan lunch idag med ett glas vin för att fira att vi nu är klara med paprikornas "schema" för nästa år. Så sköööööönt att äntligen vara klar och kunna få lite annat gjort!

  • fru AM

    Telis: vilken värdelös Aurora-sköterska! Det hjälpte ju inte alls, utan snarare stjälpte ...?

    Om förlossningsmärta vill jag säga detta: under min första förlossning blev jag skiträdd när värkarna startade (de drog igång ordentligt när vattnet gått hemma). JAg var livrädd och spände mig som bara den och tänkte NEJNEJNEJ så fort det gjorde ont. Den förlossningen kändes INTE lyckad. Tog 6,5 timmar från vattenavgång tills han var ute (sugklocka)

    Andra förlossningen: jag var mer förberedd (och äldre och mognare) och hade gått en förlossningskurs där den viktigaste lärdomen var: Smärtan är positiv. Det gör ont men smärtan är naturlig och nödvändig för att barnet skall födas (om man nu inte tar/får smärtlindring). Varje värk är ett steg närmare att möta sitt barn.
    Jag lärde mig andas mig igenom värkarna (tack vare boken "Innan du föder" av Anna Wilsby) och hade ett bra stöd i maken som klockade mina värkar bl a. Den förlossningen tog ca 6 timmar från vattenavgång tills hon var ute sugklocka. Och kändes som En BRA förlossning.

    Samma typ av förlossning egentligen men med olika inställning/förberedelse/inspiration om man så vill.

    (Sedan är det ju en annan historia att jag ville ha snitt tredje gången - delvis m tanke på de två tidigare sugklockorna).

  • fru AM

    Grattis til chemaläggning! Kan man vänta sig några nya paprikafärger framöver?

    EA&MJ skrev 2009-10-15 13:34:17 följande:


    Jag och tjejkollegorna tog gemensan lunch idag med ett glas vin för att fira att vi nu är klara med paprikornas "schema" för nästa år. Så sköööööönt att äntligen vara klar och kunna få lite annat gjort!
  • Fru E

    Här nere i Skåne blir det inga nya paprikafärger utan de följer vårt märke inget nytänkande här inte

    Två gånger per år brukar vi dricka vin till lunchen och det är samma dag som julfesten och nu när vi äntligen är klara med allt slit eller en del av det tills alla samtal kommer *mutter mutter*

  • muggles

    Jag använde mig mkt av profylaxandningen (som jag faktiskt hade övat på) bla när jag var tvungen att gå och försöka kissa på uppmaning av BM och lustgasslangen inte räckte in dit. Så visst hjälpte den mig, liksom kvaddlarna och lustgasen. Men det gjorde ändå djävulusiskt ont Fast jag kommer ihåg min förlossning som en BRA förlossning och har inga traumatiska minnen från den, jag är glad över den erfarenheten. Men jag kan inte förstå dem som säger att det inte gör så farligt ont el att smärtan inte är ngt att vara rädd för.

  • Telis
    kängu skrev 2009-10-15 12:15:26 följande:
    Jag tror benhårt på att det som är bra för mamma är bra för bebis- med andra ord, pusha inte dig själv till att föda vaginalt om du egentligen inte vill det.
    Åh, kängu, jag blev alldeles tårögd när du skrev så. Tack! Jag känner pressen från alla möjliga håll (inkl från mig själv) att klara av en vanlig förlossning men samtidigt så känns det helt omöjligt.

    Och precis som AM sa så stjälpte det där Aurora-samtalet mer än det hjälpte, nu känner jag mig mer osäker på vad jag vill och vad jag borde än vad jag gjorde innan.
  • Ore

    Telis: Men vilket värdelöst Aurorasamtal...! Trist... Går det att boka ny tid med någon annan, som kanske kan hjälpa dig bättre? Sedan är ju det där med hjälp, beroende på vad utgångspunkten är och målet. Den du pratade med nu förstod ju inte din rädsla och dina farhågor för fem öre... Så då kan hon ju inte hjälpa dig heller.

    Nenne: Vilken busig liten katt... Angående adoptionskö så kan det ju vara värt pengarna, för att minska kötiden OM ni senare vill adoptera.

    Muggles: KRAM till dig! Och även EA hade väl fått en liten depp-känsla... Jag förstår deppkänslan till fullo, och tycker att det faktum att man deppar litet för egen del är inte något man behöver skämmas så värst mycket för. Man missunnar ju inte den gravida att vara gravid, det är ju bara det att man vill samma sak för egen del. Eftersom det ena inte utesluter det andra, så "skadar" ju avundsjukan ingen (utom möjligtvis en själv). Det är ju inte som att man vill ha SAMMA graviditet. Om ni förstår vad jag menar...

    Kul med kontraktskrivning imorgon!!!

    Det var allt jag hinner med nu...

  • Liten med Mindre

    Telis - om du har förtroende för din barnmorska - prata med henne om hur misslyckat samtalet var. Fast det har nog någon tipsat om redan. Du har i alla fall rätt att känna dig totalförvirrat efter det samtalet du hade med aurora.

  • Telis

    Jaaa, jag ska berätta det för min vanliga BM, jag ska ändå till henne innan den där Aurora-BM vill träffa mig igen. Men jag vet inte om jag skulle våga byta Aurora-BM, jag är så pinsamt feg för att berätta för folk att jag tycker dom är dåliga och vill byta till någon annan.

Svar på tråden Livets viktiga och oviktiga frågor