Livets viktiga och oviktiga frågor

Nenne, Jag mår inte bra, men det är inte ett skit synd om mig för det! Om några veckor mår jag nog bättre. Verkar snedtända enormt på hormonerna av nån anledning.

Här är det inskolning nu, maken sköter den och det verkar gå bra. Det verkar vara ett bra dagis och hon gillar det skarpt. Det är intensivinskolning så tre dagar har maken varit med på heltid och idag har hon gått en sextimmarsdag själv! Stolt blir man!

Jag hade kunnat tänka mig dagmamma till lilla tjejen om det varit en bra dagmamma, men maken hade dåliga egna erfarenheter och ville hellre ha dagis enligt devisen att då borde det vara åtminstone någon fröken som hon gillar. Det finns inga ur- och skurdagis i närheten av oss och hade det funnits en dagmamma med sådan verksamhet nära hade vi kört på det.

Själv har jag gått hos dagmamma som liten och på dagis från fyra år och var nöjd med båda. Jag är också social pratkvarn, men vet inte om det nödvändigtvis beror på barnomsorgen! Ensambarn är jag också. Det är så mycket som påverkar hur man blir som vuxen.

Vi gör som Cicci ibland och säger att han inte FÅR komma och sitta på stolen och äta middag t.ex. Då blir det genast annat ljud i skällan!

Jag har läst att barn kan bli lika frustrerade över att man gör som de vill som att man inte gör det, för de bara testar om de kan få bestämma och blir oftast lättade (i slutändan) över att de inte får det för nånstans vet de att de är för små för att klara det. Prinsen försökte köra med oss ett tag och det tog lite tid innan vi fattade vad han höll på med. Typ att mamma ska sitta där och pappa ska köra vagnen och inte mamma etc. När vi började bemöta honom med att "Det bestämmer inte du, nu kör mamma" i stället för att göra honom till viljes, så lugnade det sig och nu håller han inte på så.

september
tjohooo där är ju du också!

nu ska vi - hör och häpna - se på TV! Det vet jag inte när vi gjorde sist... på eroch vi får se när vi ses igen...

Jaaa! En riktig julgran!!! jag tro jag ska ha två baraföratt!

Och så har jag ju glömt apropå trotspratet: Jag har också kört "ge honom att välja melan två" och det har fungerat. Ett tag var det strider på mornarna mellan son och pappa i huset så jag höll på att bli helt galen. me n när jag noga förklarat syftet med att ge två outfits färdigga att välja på, så anammade far i huset tänket och det fungerade utmärkt. Sonens fokus hamnade på valet och han glömde sitt "NEJ-INTE".

Frågor som "ska du gå och lägga dig nu då?" har också "förbjudits"då jag anser att den frågan bara kan få ett svar av en liten pojke och det lätr inte bli "ja pappa gärna" och så sitter man där med en konflikt i knät helt plötsligt.

Tror som nån skrev att det är lite inne med dagis nu och när vi var små var det nog mycket vanligare med dagmamma. Tror det var regler om att de skulle ha så många barn på en dagmamma som gjorde att många slutade, men vet inte riktigt hur det är idag.

En dagmamma jag hade var jag bara hos i 2 dagar innan jag rymde till mammas jobb och jag behövde inte gå tillbaka till henne mer. Men en jag hade länge på slutet var super och jag har besökt henne ett otal gånger genom åren. Hon hade dessutom en katt och en hund som jag älskade.

Långt ego: Vi skulle ju sätta igång med syskonförsök nu efter sommaren sade vi. Just nu känns det lite läskigt, känns som det är så mycket runt ikring nu att få att fungera i höst (lilla tjejen, dagis, jobb, en större renovering) så det känns förmätet att ens våga önska sig en graviditet mitt i det. Så kanske väntar vi någon/några månader till. Det är ju mycket mf och X-tankar hos mig. Klurigt.

Dessutom har jag en berg- och dalbanecykel - allt ifrån 23 till 35 dagar vilket gör det lite klurigt att veta hur man ska pricka också. Nu senaste var den 23 dagar - en dum fråga - är ÄL då precis i mitten? Eller är det en indikation på att man inte haft ÄL? Jag har inga spottings.

fascinerande att jul dykt upp som samtalsämne...

jag tog nämligen en liten paus från datorn och hade djupa samtal med maken. bland annat kom jul upp... vi firar snart nio år ihop och har hittills aldrig firat jul ihop. han verkar tycka att vi ska göra det redan i år, jag tycker att vi kan vänta tills ungen är ute..fniss.. ja ja... det är låååångt dit och ingen vet hur jag mår då..

PB - jag vet... alla blir chockade.. men vi är svårartat hemmakära båda två.... och har båda familjer som firar jul i ganska liten skara vilket gör att om en person är någon annanstans så märks det väldigt.

mjaa.... vi får nog fira hos mina föräldrar om det ska bli nåt gemensamt firande.. eller så får vi fundera över hur vi ska kunna synka oss med resp lillebror....

njaaa jag vill HEM i jul... så är det... hihihihi...