Livets viktiga och oviktiga frågor

EA - man måste ju inte ha totalfokus på bebisprojektet hela tiden.. själv tycker jag dock att det har varit svårt att förtränga barnprojektet under de perioder när jag har försökt (främst direkt efter missfallen). På nåt sätt har man väckt en björn som tidigare sov... Samtidigt gäller det att leva också!

Hoppas ni hittar någon balanserad väg framåt. Och glöm inte att tråden finns till för sånt här - vi har alla tjatat i tråden och för egen del kan jag säga att jag hade INTE varit så lugn som jag är om inte tråden hade funnits!!

*kramar*

Instämmer med Vickan! Lev och hitta gobitar i livet under tiden som ni försöker att bilda familj. Superviktigt!

Vickan-tack för kramen normalt kan jag släppa en del tankar och leva men när det strular så är det nästan omöjligt eftersom jag är ett kontrollfreak. Maken däremot är coollugn och förstår mig inte alls att jag ibland mår dåligt och nojjar.
Jaja får väl bita ihop och se när tanten kommer denna månaden..

Lappis-du och maken är enormt duktiga på att leva under tiden!! Jag har inte riktigt kommit dit ännu eftersom jag har svårt att acceptera att det tar tid och kanske inte på naturlig väg men får kanske involvera tjejkompisarna lite mer i diskussionerna så de kan banka mig i huvudet

EA - förhoppningsvis kommer den inte! Och känner igen det där med att försöka låta bli att tänka. Det är inte förrän nu, när jag upp, som jag kan känna mig hyfsat lugn igen.

EA - men det är på nåt sätt lättare för herrarna att ta det lugnt.. det är ju inte de som nojjar efter symptom på om mensen ska komma eller inte... alltså ska man nog inte haka upp sig så väldigt på att de är lugna.. min teori (om min egen make i alla fall) är att han helt enkelt inte tagit in alla info utan glider omkring med en lagom dos kunskap. Just nu gör jag vad jag kan för att få honom att hajja att HAN kommer få ut mycket mer av besöket hos barnmorskan på fredag (inskrivning) om han läst på bättre innan!

Dags för en tupplur här innan jag drar iväg på info från sjukgymnaster... veckans första vårdbesök ang grav av tre inbokade...

AM: Livias dagisentré var ju stencool, hon är min idol idag
Är ingen tårtexpert, men om man gör långpannebottnar kanske man kan göra ett lager med choklad och två med vanlig botten, och lägga chokladen i mitten eller nåt? Så får man litet av varje? Kakburken är ett bra ställa Men faktum är att blå karamellfärg finns i min ICA-butik i alla fall, så kan man tänka sig att knåda in färgen själv så går det att köpa marsipan och färg. I ICA-butiken finns även "extravit" marsipan som är lämplig för infärgning

Vickan: När jag skrev min "fusklapp" vad jag skulle kommentera så skrev jag att jag skulle gratulera till att du mådde illa, men sedan fick du ett litet "återfall"? Jag mådde illa varje dag fram till vecka 12, alla dagar utom en i vecka 13 och ungefär hälften av dagarna i vecka 14, sedan var det bra. Så förhoppningsvis är det på rätt väg?

Snaily: Skit och fan med minus...

EA: Även om ni inte varit mycket ensamma i sommar så betyder ju det att ni är populära i alla fall Alltid något att trösta sig med? Angående inseminationer så tycker min logik (som inte har någon fakta bakom) att om inte du har några hinder i äggledarna, och makens spermier verkar simma utan några som helst problem, så är jag tveksam till att insemination har bättre effekt än något annat...?

Muggles: Ingen aning om centraldammsugare egentligen, men vi hade ingen lust med det. Tyckte de ganska tog stor plats, även om det är i något förråd någonstans. Så ska det dras ledningar till alla uttag, och har man inte så många uttag (och vart vill man ha uttag egentligen?) så får man istället ha en lååång slang för att det ska räcka överallt och det är väl minst lika besvärligt att stuva undan som en liten dammsugare, när det inte används.

Glömde det... känns ibland som om "alla" i den här tråden älskar att vara hemma med bebis och gärna i 2-3 år...(min mardröm)

Muggles: Jag har tänkt mig ca 10 månaders mammaledighet, sedan vill jag nog jobba igen... Då får maken ta över Hade kunnat tänka mig litet kortare också, om det inte var för att jag INTE vill börja jobba mitt i sommaren.

Jag vet ju inte om jag kommer känna annorlunda när bebisen är född, men som det känns nu så är det litet mardrömsscenario att vara hemma i flera år...

Ja, jag har verkligen ingen aning vad jag kommer att tycka. Just nu låter vad som helst bättre än att jobba men man kanske kommer att klättra på väggarna efter ett par månader.