I vått och torrt och stiltje och orkan

Ja, det är jobbiga tankar, blommis. Suck... Hoppas att man aldrig behöver ta det valet. Det är ju bara då man har möjlighet att välja, det kan ju hända något med banet hela tiden som gör att det kräver mer uppmärksamhet, så att säga, som man inte kan styra... Åh, jag kommer att li en kycklingmammma!! (som gräddar pankakor dagarna i ända!)

Nä, det är inte helt lätt. Mest upprörd blir man ju när mamman behållt det "sjuka" barnet och som sen varit fullt friskt...

Jag är så trööööött. Jobbigt att gå upp en halvtimme tidigare än vanligt
eller så la jag mig för sent - igen.
När jag skulle gå o ta mig en kopp kaffe nu eftermiddagen så var kaffekokaren borta . Undrar vem som gömt den....skumt...den är liksom rätt stor...

Ja precis! Om det är fullt friskt! Herregud!
Ibland undrar jag om vad vi får för ansvar över liv och död egentligen , med alla de möjligheter som finns idag. Men såklart bra att man kan se saker, samtidigt finns det ju säkerligen en massa som amn INTE ser som ändå kan vara "fel" och så får man iallafall en chock när barnet föds.

Nä, fy! Förra graviditeten var min sambo oerhört orolig att allt inte skulle vara som det ska. Jag själv tänkte knappt på det. Jag var ju deprimerad och hade mest ångest över hur jag skulle kunna bli normal och ta hand om mitt barn utan att förstöra honom...

Hur tankarna skulle gå om det väl tar sig nu, ja, det vet jag inte riktigt.

Tack för alla råd
Jag dricker ALDRIG mycket, max några tillfällen per år och då kanske 2-3 glas vin men det kan faktiskt vara mysigt att ta ett glas vin på en mysig restaurang på vår smekmånad

Hihihi!
BT-abstinenesen är STOOOOOR efter så många dagar utan BT!

Det där med att kolla eller inte....det är jättesvårt.
Maken o jag har pratat om detta o i dagsläget så hade vi inte kunnat/orkat få ett barn med handikapp......själviskt...ja...jo...eller kanske lite föööööör mkt självinsikt.

När man gör ett KUB eller NUPP så kollar man en vätskespalt i nacken...o gör en beräkning på sannolikheten för att det finns kromonsonförändringar.....så själva undersökningen i sig är ju inte farlig för barnet. Vid KUB så kompletterar man med blodprov.

Skulle man få ökad sannolikhet för att något ska vara konstigt.....då åker man in o gör utförligare undersökningar o kollar mer noggrannt.....så man gör inte en abort bara för att man fått taskiga siffor.

Sen spelar det ingen roll i slutändan....för allt kan hända...minskad blodtillförsel mm så barnet kan ÄNDÅ ha lite handikapp.

Beslutet att göra eller inte göra ett KUB/NUPP måste ligga väl förankrat hos föräldrarna.....o man bör ha funderat över vad man gör OM man får reda på att barnet är handikappat......
Eg var det viktigast för mig att kolla så att hjärtat pickade o alla delar var där de skulle...o då räcker det med ett tidigt ul.

Nalle Puh 40 skrev 2009-06-09 13:16:28 följande:

Usch, vad svårt det är att man numera kan "sortera" bort barn man inte vill ha...

Vi har alltid sagt att vi är emot det (annars kanske man inte kan jobba med dessa människor som man får så otroligt mycket av) men blir ibland tveksam...

Skulle jag orka gå igenom allt det som de föräldrar gör vars barn/ungdomar jag är assistent åt?
Skulle jag kunna leva med tanken att ha "tagit bort" ett barn som jag inte ville ha just då?

Bäst att inte funderar för mycket och det går nog inte att säga säkert innan man är i den situationen...

Mmmm, skitsvårt är det!
Min svägerska hade ialla år jobbat med barn med Downs syndrom, och hon var fullständigt skräckslagen för att få barn me ddet handikappet, just för att hon hade sådan insikt i hur det påverkade hela livet.

I vår familj tror jag det svåra skulle vara att jag är rätt säker på att min sambo skulle vilja att vi valde abort men att jag inte vet om jag skulle klara av det. och hur skulle det då bli när barnet kom? Allt jobbigt och svårt skull eliksom bli mitt fel och jag skulle känna mig skyldig till att ha "utsatt" hela famljen för det och kanske också ärligt talat ångra mig,och hur skulle DET då påverka min relation till barnet?
Nä, detta kan jag grubbla mig blå över. Tur att jag inte brukar gå och gruva mig så himla mycket.

Vi skulle nog ha gjort som ingis, tror jag... Det hade vi sagt innan iallafall...

Åååååhh! jag är så godissugen och så snabb på at gå och handla det! Mmmm... kommer ju bli smällfet!!

Usch, jag har så ont i huvudet att jagmår illa idag. och har bara ipren hemma och dem vågar jag inte ta nu när vi väntar på BIM och hoppas att där finns ett litet befruktat ägg som ska fästa.

*hämtar mera kaffe*