I vått och torrt och stiltje och orkan

socialstyrelsen ska det ju vara

Hvidis det är just sådana saker som får mig att tänka en extra gång. Vad är det för mening att lägga pengar på att testa, kanske få ett oroande besked men sedan föda ett kärnfriskt glatt litet barn? Och om det nu inte är frikst kommer vi vilja ta bort det då? Har vi rätten att bestämma detta?
OBS jag dömmer ingen i deras val nu, är bara tankar som mal för att ta så rätt beslut som möjligt.
Vet ni hur ni hade reagerat om det varit något fel på barnet? Tror ni att ni hade försökt få ta bort det då?

Ankan varför är du säker på att du kommer göra KUB nästa gång är det pga av MF?

Undrar fortfarande vad som hänt med Ingis. Så här länge brukar inte hon klara hålla sig borta härifrån.

Kanske en superdum fråga men kan man ta ett glas vin någon gång nu när vi ska på smekmånad?
Jag kan ju faktiskt vara gravid men det är för tidigt för att göra ett test. Kan det skada fostret så tidigt eller är det bättre att låta bli helt?

Lanoviá:
Jag vill nog mest för att veta att allt är ok. Om jag inte får ett VUL innan vill säga.

Nalle:
Ett glas vin kan du nog dricka. Jag var väldigt nojig när jag var på smekmånad, men man kan ju inte sluta leva liksom.
Jag drack sparsamt under ett halvår, fall i fall jag skulle bli gravid.
Sen säger de ju att fostret inte tar skada då det inte har näringstillförsel från mamman i början.

Ankan: ok, ja det är inte lätt. Vi pratade på att ev se om vi kanske kunde få ett tidigt UL istället på någon privat klinik.

Nalle: Du kommer kanske aldrig få en BM att säga att det är ok att dricka. enligt dem skall du helst hålla dig borta från alkohol mellan ÄL och BIM. Det var så jag försökte leva de första månaderna var väldigt rädd för att dricka då. Men eftersom de tog oss 1 år att få ett plus kan jag säga att jag ledsnade. Ok var det någon månad som kändes extra mkt som en plusmånad var jag restiktiv annars tog jag absolut både ett och två glas vin.
Enligt infon man kan läsa om fostrets utveckling så tar inte embryot/fostret upp näring från mamman förrän efter några veckor, är osäker nu men tror det är v8.
Med andra ord du borde absolut kunna ta ett glas vin.

Hur mår du annars då Lanovia? Känner du dig fortfarande lite skakis?
Jag kände mig riktigt sjuk i början....och jätteandfådd av att röra mig

Herregud Nalle, det är klart du ska ta ett glas vin!
Min granne är barnmorska, eller specialsjuksköterska är hon kanske. jajaj, hon har iaf länge jobbat med prematura barn och nu jobbar hon på bvc.

Hon ha bestämt lugnat mig på den punkten och jag tror henne.

Heeeeeeej flickor!!

I´m back!

Var iväg på besiktning hela dagen igår....o idag så var det sista gången på föräldragruppen!
Har saknat er massor!!!
Försökte läsa igenom.....men har så klart glömt allt...nästan!
Guldfiskminne!

Lanovia: Härligt med inskrivning! Du ska se....polletten trillar ner hos er så småningom!

Nallis: Bara drick..... Fostret tar inte näring från mamman förrän i v 9-12....lever på sin gulsäck innan dess. Så det är lugnt.

Hvidis: *kramar om* Ser inte fram emot sommaren med stödstrumpor....fast det är skönt att slippa svullna ben....Har sett ngn affär sälja snygga stödstrumpor....*ska leta*

är nog foglossningar jag fått.....i ländryggen....än så länge så är det inte så farligt.....men ska nog hyra en TENS-apparat som kan massera....

Hatar osså städning som måste göras igen....hade varit förträffligt med städning EN GÅNG!!!

Ankis: Spännande med stickor!

*SKICKAR BAMSEKRAM till ALLIHOPA*

Hej Ingis!!! *kramtebauks*
Snygga stödstrumper - kan man skriva det i samma menng? Har köpt apotekets stayups med spetskant... hi hi... Benn får en finare form ialla fall, eller form i alla fall....

Nallis: klart du ska dricka på din smekmånad!

Ah! Där ÄR du ju Ingis!
VAD menar du med att vara borta så länge? *kikar över glasögonkanten*

Lanovia: Jag förstår precis vad det ärför tankar du har om detta med KUB (vilket är en förkortning jag inte vet vad den eentligenbetyder...)
Men när jag var gravid så var jag ju 29 och fyllde 30 precis innan lilleman kom. FLERA kvinnor var på mig om att jag ju måste göra fostevattensprov och se så jag inte bar på "ett mongo" typ.
Jag var helt förfärad och när jag fick veta att det faktskt ökade risken för missfall så kände jag bara att nej det blir inget med det.
Någonstans känns det som att ska jag göra det, så måste jag varaklar över hur jag skulle göra om jag fick veta att ngt var fel. HU vilka jobbiga tankar och vad jag INTE vet hur det skulle bli!

Jag kan säga att jag skulle bli rikitgt orolig för vårt förhållande, för det är en otrolig påfrestning för en familj om barnet är gravt handikappat eller sjukt. Jag skulle känna enorm skuld gentemot min son jag redan har och allt mäjligt. Idag är jag 8 år äldre. Kanke borde jag verkligen göra det där tstet då...

..men om det visar fel och mitt barn är friskt då?

Usch Jobbiga jobbiga tankesvängar!