Jag undrar om man kan göra så här, vad tycker ni?
Kan jag gå in med min blivande make i kyrkan/till ceremonin? Tror nämligen att han vill det och jag tycker det vore fint. Vi vill inte ses innan vigseln utan möts första gången i vapenhuset eller rummet innan ceremonirummet. Har inte bestämt än om det blir kyrklig eller borgelig vigsel.
PS Chicita, det är kanske ändå bäst att du ber vännen fråga Kjell Präst här i tråden, för jag har hört något helt vansinnigt rykte med det ungefärliga innehållet att det skulle vara så att prästen bestämmer över brudparet och kan säga nej till sådana saker. Men det KAN ju bara inte vara sant-hur skulle DET se ut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Åh tack då vet jag 
... äääh HON... Självklart ska det stå HON, inte jag... 
Och vore det inte vackert med en klänning helt gjord av kaffefilter? Nu när vi ändå är igång liksom....
Fast det är klart, om jag inte tar dom där miljövidriga blekta vita kaffefilterna så kommer hon ju inte att matcha duken med klänningen 
) funderar på om alla som heter Krister har vigselrätt.
Något mycket obehagligt håller på att krypa fram mot mitt medvetande.
Jag är nu gift, så min stora dag har ju redan varit. Och stor var den verkligen - kyrkan har fått sluta ha vigslar, det är ingen som vill gifta sig där längre eftersom de känner att de inte kan leva upp till den otroligt höga standard vi satte med vår älgförrättare som kom svingande ner från takkronan, näbbens rykande plastbyxor, och kaffet som sprutades över oss istället för ris när vi kom ut. Det senaste jag hörde var att prästen emigrerat till Kanada (märkligt nog, eftersom konkurrensen från älgarna borde vara större där) och att musikern har hemfallit åt Bach-konserter. Ingenting blir sig nånsin likt med andra ord.
Men alltså... Får jag inga fler dagar nu?
Jag tycker folk har börjat lyssna så dåligt. Jag får inte rida in på min elefant i snabbköpet utan måste binda den utanför medan jag handlar. Ingen har blivit tårögd över min skönhet på flera dagar. Min man säger att vi måste sluta dricka champagne till varje måltid och nöja oss med nåt tyskt mousserande vin istället. Jag får inte ens frukost på sängen!
Vems dag är det nu då?
Aniara, jag har en morbror-som heter Krister (!) och han brukar bestämt hävda att "Det är min dag idag". (Det här är alldeles sant, faktiskt)
Detta har retat mig i hela mitt liv.
I synnerhet är det om möjligt eter värre nu, än förr, då min make OCKSÅ har haft mage att gå och heta Krister, (också alldeles sant, jag lovar. Jag skulle aaaaaldrig ljuga om något så allvarligt) Så nu så här i efterhand, hävdar han att alla dagar är Kristers dagar. Det är ju helt vidrigt! 
Och det, skulle alltså innebära i förlängningen, att alla dagar är PRÄSTENS dagar! 
Det är bara mer än vad man kan stå ut med, håller du inte med mig?
Nu är det sannerligen dags att göra lite rättvisa här i tillvaron. 
Därför tänker jag ta upp kampen! Fler dagar åt brudarna! Egentligen ALLA dagar!
Eller, kanske inte lingonveckadagarna-då ill man ju helst vara ifred och slippa stå i rampljuset, när jag tänker efter. JAG VET!*glödlampa* Det är ju SÅ vi kommer att kunna fördela ut dagarna så vi båda får så många som möjligt! Den ena får ta över när den andra pausar. Resten delar vi rakt av. 
-Med lite fler dagar till mig. För jag är äldre, och behöver lite mer tid på mig.
Vi får starta en Facebook-grupp och utmana morbröder och andra galna släktingar om dagarna. Och du kan få bli vår ledare -om du lägger upp en fin bild på dig själv på din elefant, så lovar jag att bli tårögd!
Oh lord (förlåt alla älgpräster), var får ni allt ifrån?
