Vi har en månad kvar tills vi står inför varandra & framför våra nära & kära för att lova varandra allt det vi tror på... till min stora oro/fråga...jag har börjat få mardrömmar om hur jag står där och inte kan sluta gråta av lycka... JAG KOMMER ATT VARA HÖGGRAVID, just nu räcker det med att jag tänker på det för att jag ska bli rörd...
hur resonerar ni att ni ska klara det?
Har funderat på om min tärna ska få ta med en toarulle! 
Nä, skämt åsido, jag tror att man inte ska tänka att man inte får gråta, för då gråter iaf jag, bara mer!
Sen gråter ju det flesta litegrann, men jag tror inte att mitt troliga skyfall är så vanligt dock...
Tack, fick precis en ide göra en lista på vad man bör ha med sig i "handväskan" = toarulle :) :) jag vill ju inte förstöra själva akten, tänker att man kanske är så nervös att man fokuserar på annat än på hur underbart det är...det man gör just då eller?
Jag fick en redogörelse av min chef höromdagen om detta med att man blir gråtfärdig frammer vi altaret...
Han sa iaf att man är så ´inne´ i det så man blir bara fokuserad på det man gör. Han grät innan hos sin mamma, menintei kyrkan, men däremot MASSA efter, när de gick ur kyrkan, då alla spänningar släpper...
Dett är en fasa jag har har...
jag tror nog att det du skriver stämmer, Trudilutt! Samtidigt tänker jag att jag gärna vill vara närvarande i stunden ...hm
Jag skall se till att före vigseln lägga en rejäl bund med pappersnäsdukar vid altarringen som jag kan ta till OM jag blir rörd till tårar. Hoppas dock på att njuta av stunden!
Är det inte finare att låta tårarna rinna? de är ju vackra, lyckliga tårar =) får se till att ha vattenfast smink bara :D
Jag kan säga att jag också är rädd för att jag ska stå och stortjuta av lycka...och kanske låter detta löjligt men jag är mest oroad för att sminket ska bli förstört. Samtidigt tror jag att jag bara måste bestämma mig för att det är okej att låta tårarana rinna, om jag har den inställningen så kommer jag nog kunna fokusera fullt ut på vigseln istället för att sminket inte får bli förstört...
Jag har inget emot att det rinner tårar, eller om man blir lite rögråten på korten efter...
Min stora fasa ärr att stå där fram och grina sådär så man inte får nån luft 
Åh börja hulka och grejjer....
Tur att jag ska på tre bröllop i år, innan vårat egna, så kanske jag får "öva" lite med känslorna 
Trudilutt: du satte ord på mina mardrömmar!!! :) :)
Me too!!!
