Bryter ihop - ska allt vara så jäkla segt och svårt?

Jag måste säga att du kanske ska tänka om när det gäller kyrkan. Att ta emot hjälp när man behöver den, är inte välgörenhet om man sedan ger tillbaka till någon som behöver den när du kan ge den!
Att hellre svälta än att ta emot hjälp från dem som erbjuder dig, om än inte den sidan du helst vill ha hjälp ifrån, så är det väldigt, ursäkta uttrycket, korkat!

att be om hjälp när man verkligen behöver är inte svagt, det är starkt!
Och när du kommit på fötter igen, så kan du hjälpa andra!!!! Det är väl inte 'allmosa'!? Vilken skillnad att gå på soc? Det är skattepengar som går till dem som har det svårt. Samma sak, annan sida av det hela.
Jag betalar gärna skatt för att folk ska få det när dem behöver, för jag har också behövt. Jag ger gärna hjälp till dem som behöver när jag kan ge det och jag tar emot när jag behöver. Inget fel i det och jag är inte mindre stolt för det..... tänk om...det är ditt liv och din hälsa det handlar om.

Har du ingen sjukförsäkring som täcker upp lite?
Styrkekramar till er

Jag är sjukskriven pga hjärtfel, men man får inget från försäkringskassan "bara för att man är sjuk". Du måste ha anställningsgaranti 6månader franåt och då får du pengar i 6 månader, sen inget mer.

Djuren har vi sen långt tillbaka, jag hae tryggad ekonomi när jag skaffade hund, även så min sambo, min hund är avlivad nu men hennes är ju lvar och det finns inte som alternativ att göra oss av med varken henne eller de två katter vi har. Det här är vår familj, oavsett situation.

Jo jag borde kankse tänka om när det gäller kyrkan som ger välgörenhet, men jag vill att det ska vara allra sista utvägen, vill vänta, jag lyckades skrapa ihop genom att låna från vänner och liknande, det finns människor i Sverige som har det värre som verkligen behöver deras hjälp.

Missade jag nån fråga nu? Jo vi bor i Gävle, vi flyttade hit för att kapa våra kostnader genom att flytta ihop och för att ha större chans att få jobb.

Alfakassa säger de nej om på arbetsförmedlingen. Jag är sjuk, inte arbetsökande. De har dock som sagt inga "program" för sjuka, det kommer nog 2010 eller senare.
Jo, och att studera är inget alternativ, jag har 97.000 i studieskulder till csn efter två år på folkhögskola.

Du kan inte tänkta dig jobba som tidningsbud då?eller på mc donalds ?
eller på en mack ?
Det är några av jobben jag hittade på arbetsförmedlingen!

men om du är sjukskriven så kan du ju inte söka jobb rimligtvis,vilket helt utesluter akassa för vem som helst.. varifrån är det tänkt att man ska få pengar?
en närstående till mig är sjuksriven, och har varit så länge, och han hade inte nån jobbgaranti, eller ens hade jobbat mer än ytterst tillfälligt när han först blev sjukskriven..han får 5800 i månaden....

ursäkta mitt MYCKET omogna språk, men jag tycker det suger skit när så många männsikor i ett modernt land som sverige ska sitta på gränsen till personlig konkurs bara för att försäkringskassa, a-kassa o soc skickar ärenden mellan varandra, ingen vill ta sig an dessa redan utsatta människor. Det är väl ett helvete i sig att få en livsavgörande diagnos...? Nej här i sverige sparkas det på de som redan ligger. Fy fan säger jag. Men pengar ska de ha, skatter o avgifter till fan o hans moster, men om man behöver nåt tillbaka då är det tvärstopp.

SÅ nu har jag avreagerat mig!

Har sökt Mc-donalds, Max, sibylla, alla snabbmatsresturanger och tidningsbud med, både med och utan bil, städfrimor.
Alla på arrbetsförmedlingens sida ha jag sökt innom gävleborg och uppsala län, vissa jobb i Dalarna med bara i ren desperation...

Har truckkort, utbildad på gymnasienivå på företagsekonmi, har goda referenser och har telefonvana, servicevana, kundbemötandevana, bil, körkort... Menj ag har ingen "riktig" utbildning...

Hade det varit år 2000 - 2007 hade jag haft 80% av min målarlärlingslön i upp till ett år.
Men Juli 2008 ändrade de allt och jag blev sjukskriven Juni 2008 och får inte ens för Juni för ändringarna gäller i vissa fall retroaktivt.

Sick jag vet, men är man sjuk idag så får det inte synas i Sveriges fina statestik. Det är så Moderaterna sänkt sjukskrivningarna . Man får helt enkelt inte sjukskriva sig.

Jag förstår dina känslor kring att söka hjälp från t.ex kyrkan, men "dem" som har det så mycket svårare än dig, vem är dem? Kanske dem är precis som du...fördommar förstör på så många plan. Det är inte fel att be om hjälp. Och att låna från alla man känner är i längden inte så bra...men du väljer såklart själv och du vet mer såklart.

Att söka jobb vet vi nog alla hur j*kla svårt det är! Mitt bästa tips är att ta 3-4dagar i veckan då du sätter dig på eniros hemsida och skriver i dem yrken du söker till, och börja ring runt och sök rent allmänt till alla företag.
Det kan vara knäckande oxå för 99 av 100 säger att dem inte har något just nu, men sätt upp en gräns, typ 10ringningar per dag. Det var så jag fick jobb

Jag gråter när jag läser ditt inlägg. Jag vet hur det är att ramla igenom skyddsnätet. Tycker det är bedrövligt att soc inte tar emot er snabbare.

Du har inte möjlighet att bli långtidssjukskriven? Jag har varit långtidssjukskriven nästan hela tiden sedan jag var 20 år. Jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag försökte gå från 100% sjuksskrivning till 100% studier för 7 år sedan. Det "funkade" i 3 år. Sedan satt jag där utsparkad från CSN eftersom jag inte klarade av mina studier, på grund av att det var för stressigt, så stressigt att jag klappade ihop psykiskt. Så där satt jag med skuld på över 100000 och fortfarande utan utbildning. Jag hade inte rätt till Alfakassa, eftersom jag inte tagit alla poäng, så de ansåg inte att jag hade avslutat mina studier. Jag hade flyttat ihop med min sambo 3 månader innan jag klappade ihop och eftersom han har ett välbetalt jobb så fick jag kalla handen av soc. Vilket egentligen är fruktansvärt eftersom sambor inte är juridiskt skyldiga att betala varandras räkningar, utan det är ren djävla snällhet från hans sida som är orsaken till att jag inte gått i ekonomisk konkurs.

Jag erbjöd mig att flytta, men min sambo tyckte det var en jättedum idé.

Jag blev efter att ha levt på min sambo en tid, långtidssjukskriven på grund av depression. Jag mådde så dåligt av hela den situationen att jag var nära att ta livet av mig.

Du har ju rätt många hälsoproblem, och jag antar att många av dem kommer det ta mer än 1 år att åtgärda. Vilket borde kunna ligga till grund för en hel- eller åtminstone deltidssjukskrivning på bestämd tid. Men dessvärre måste ni ju få soc till dess att försäkringskassan tagit beslutet. Får du en långttidssjukskrivning så har du dessutom rätt till rehab, så länge du är sjukskriven.

Själv tappade jag min sjukskrivning i DEC-08 och nu lever jag åter på min sambo. Jag har på grund av att jag inte längre är sjukskriven inte rätt till någon rehab, och jag är fortfarande inte stark nog att ge mig ut på den vanliga arbetsmarknaden. Så det känns rätt hopplöst nu. Tack och lov att min sambo har sitt jobb än så länge, även om det ser mörkt ut även för hans företag. Än så länge försöker de klara den här svackan utan att varsla anställda.

Det är märkligt moderaterna pratar om att minska utanförskapet, för sedan de nya reglerna kom, så känner jag mig ännu mer utanför än vad jag någonsin har gjort. Och det känns som att de har cementerat fast mig utanför samhället, eftersom alla möjligheter som tidigare funnits att komma in på arbetsmarknaden efter att man varit sjuk nu är borta....

Hemskt att höra, jag känner igen mig i mycket.
Det är just den där känslan jag går med också, vill ju jobba, vill ha hjälp men får kalla handen överallt. Har alla intyg på mitt hjärtfel, mitt psykiska tillstånd men går jag till försäkringskassan tar de inte ens emot dem. Inget jobb, ingen sjukskrivning, punkt.
Arbetsförmedlingen VILL i alla fall hjälpa men när arbetslösheten gick ner för några år sedan så stängdes alla hjälpprogram ner, dessa kommer tillbaka tidigast 2010....

Jag ser inte heller något sätt att lyckas få hjälp som håller en längre tid. Så fort jag fått jobb kommer allt börja krongla, det vet jag. Sömnen, ångest, kommer behöva äta sömnpiller och lugnande för att orka med - har gjort det förr.
Sen en dag så kommer det bara vara slut på kraft och då sitter jag i samma soppa igen.

Lillabruden: Jag tänker främst på illegala flyktingar, folk som är helt utanför systemet. Men det är sant de du skriver det är en fördom. Eller en stolthetsgrej... Ringer runt till industrier idag hoppas på att få truckjobb eller kontorsplats, vad som helst. Är bara så trööött idag... börjar ge upp.
Ska till psyk på Torsdag igen, läkare och psykolog, de ska besluta om de sätter in en utredning på neuro ang bipolär samt ifall min hjärnskada behöver kollas igen, det var 8 år sen sist, kan vara den som spökar.
Tänker helt enkelt säga att nu är det bra, de får fan lägga in mig om jag inte kan få mer hjälp för jag orkar inte ens äta längre, än mindre duscha, städa, diska eller sova..
Ush, det blir mycket klaga nu men jag är så himla less bara..

Tack till er som lyssnar och kommer med råd! Det gör mycket :)