Minsann! Inte kan vi lägga ner än eller?!?! Nääeee... tänkte väl det!!
Här kommer tråd nummer 11 och det är bara att fortsätta diskuteras livets väsentligheter. Så fortsätt babbla nu, kära bruttor!
Vintips, matlagningsmysterium, byråkratdjunglar, resor, relationer - jaaa visst.. allt ryms ju här!
Lady - indirekt har moster och mamma fattat det beslutet.. mormors inre organ funkar väldigt dåligt men de har tackat nej till sjukhusvård.....
när det handlar om 92 åriga envisa tanter som förklarat detta hela sitt liv är det lättare.. konstigt nog.. men samtidigt är det tungt... hennes utförsbacke har varit så lång...
Vickan
Neej! Stackars mormor,hoppas hon inte lider för mkt. *kram* Min morbror dog ju hastigt o den chocken o sorgen finns fortf kvar även om det är mer kontrollerbart. Mormor har också blivit mkt sämre. Hon har u fått lunginflammation 2ggr inom en månad. Äter och dricker mkt dåligt nu. Hon ser porten till Nirvana, frågan är bara hur långt är det kvar...
Just det, snacket!
Hur ska jag säga... det blev ingen återförening. Han tycker vi har glidit för mkt isär för att kunna försöka igen. Jag visste ju det innerst inne men det var så svårt att acceptera. Jag förstår o vet att man kan glida isär o sluta tycka om varran. Men det gör så ont i mig när jag inte bara mister en pojkvän utan även min bästa vän under dessa åren. Det gjorde faktiskt mkt mer ont. Han började gråta jättemkt när jag sa det. Han insåg inte det förrän då.
Det var så jobbig. Tillslut bestämde vi för att försöka vara vänner. Ingen av hans vänner är ju ex. Men han tror det kan funka mellan oss. Jag hoppas det! Vi får ta det lungt iaf...
Jag beklagar verkligen läget med era mormödrar.....!
Och ledsen Muffin att det blev så där med Grabben. *tröstkramar*
Jag trodde det fanns mer hopp än så. Varför sa han inget om han nu ändå hade bestämt sig?
*kramar om muffin o vickan* Försöker titta in igen senare idag... *stressar vidare*
Sis
Han ville väl känna efter om det verkligen gick att lappa. Känns så tom nu. Jag försöker tränga bort det. Under natten kom tankarna tillbaka o då var jag så bitter istället. Det är ännu värre än att vara ledsen.
*kramar*
Nu ska jag gömma mig under täcket. Imorrn ska jag och en kompis älta tillsammans. Jag över grabben o hon över sin idiot-man (som hon kallar honom 
)
Hej igen!
Det känns fortfarande ok. Tror vi kom fram till rätt beslut trots allt. Fastän det var han som gjorde slut. Under den här pausen har jag tänkt noga. Jag vill ju försöka, jag vill ge det en chans. Men innerst inne så hade det blivit en för stor gap pga all glid och paus. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska bete mig OM vi skulle försöka igen. Jag tror att det finns en risk det ska sluta på samma sätt ändå. Då är skadan ännu större. Som jag sa förut,tanken att förlora vår vänskap gjorde mer ont än vår kärlek. Den har på vägen gått över till vänskap tror jag.
Detta är vad jag tror och kommit fram till. Kanske är det bara bortförklaringar eller förvirrade tankar. Jag vet inte....
Det känns bra det här. Ont visst, men bra!
Tack för allt stöd och råd! 
Jag vill så gärna åka bort härifrån. Tyvärr har jag ingen kompis som jag kan stanna över hos. Har inga pengar att åka för långt bort. Usch!
