Kan berätta om min lilla svårmor. De är dom där man får på köpet när man säger ja till sitt livs stora kärlek. Ingenting gott som inte har någonting ont med sig om man säger så...
Tanteluran var och hälsade på sin avkomma och sin avkommas avkomma. Ingen fara med det. Det vara bara så att den lilla avkommans kära moder kom hem och skulle hälsa på sin lilla E. Jag tar upp henne, E alltså, inte svårmor. Pratar lite om hur dagen har varit och så.
Då kommer svårmor springandes och rycker formligen E ur mina armar.
J-vlar, då BRANN det i huvudet på mig! Tänkte att jag skulle ändå hålla mig lugn, för E's skull. Säger lite lugnt till k-rringj-veln att kan du ge mig mitt barn, jag vill hälsa på henne.
Nej, svarar hon. Hon VILL vara hos farmor. Och går iväg med E! Att inte jag slog ihjäl henne! E ville vara med sin mamma, inte sin farmor, men det fattar inte tanten.
Har sagt till maken att han får ta ett snack med sin ömma moder. En gång till och det är färdigt med att hälsa på.
Sen när tanten skulle gå, så säger hon oh, nu kommer E att bli så ledsen varpå jag säger varför då? Ja, för att farmor ska gå. Då svarar jag att det blir hon inte. Jooooooooodå, hon kommer att börja gråta.
Tror ni att E grät? Nixipixie. Hon vinkade glatt hejdå och sen så ville hon leka med sina leksaker. De leksaker hon inte får leka med för farmor, för farmor ska tvinga henne att leka med de leksaker som farmor har gett henne. Snart kastar jag ut dom där j-vla leksakerna för E är inte intresserad av dom och leker bara lite pliktskyldigt med dom när farmor är där.
Så j-vla trött på kärringen!!!
