HJÄLP! min blivande brud har ångrat sig, 4v kvar

En sak till. Vart är medkänslan på väg ???
Det var 106 besök på vår sida bara i dag, inte ett enda vänligt ord på vägen i gästboken...

Vad är detta för värld?
Vill folk bara gotta sig i andras olycka?

Gästabud! Jag hoppas verkligen det löser sig för er två, kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för er båda. Styrkekramar till dig!

Om du läser i denna tråd så tror jag du inser att folk vill allt annat än att "gotta sig i andras olycka"...

Gästabud! Det är bra att ni sammarbetar med varandra gällande barnen, det är inte alla gånger det är så. Man vill ibland straffa den andra genom barnen, det har jag ibland sett. Barnen är ju bland det finaste man har, man ska inte dra dom i smutsen, för att man vill förmedla något till den andra.
Det är bra att ni söker hjälp, vissa gånger behöver man någon utomstående!
Angående att gotta sig i olyckor. Jag var själv inne en gång på er sida innan jag skrev till dig här.
Jag hoppas verkligen inte att det är så att andra gottar sig i det här, kanske finns det alltid några som gör det... Men tror mer att det handlar om att visa sina sympatier istället. Kanske låter konstigt, men man kanske inte vågar skriva något. Det kanske känns för personligt att skriva ett inlägg i gästboken till någon man inte känner.
Det kanske ändå känns för de som varit inne och besökt er sida, som att man lämnat ett litet avtryck, visat att jag har varit här, jag känner med er.
Alla vet nog inte hur man ska uttrycka sig i text, rädsla för att skriva något klumpigt kanske mm.
Jag förstår att du hellre velat se något skrivet som stöd, men jag tror inte att så många är okänsliga. Här i tråden har du ändå gjort det möjligt för dom som vill skriva några rader.
Jag hoppas att vi som är här ger dig lite styrka i allt det jobbiga som du/ni befinner er i.

Att inte skriva i en gästbok är inte samma sak som att gotta sig i andras olycka. Som dfk skriver så är det inte alltid så enkelt att veta vad man ska skriva...

Med det sagt vill jag skicka lite styrka till er båda - jag förstår fullt ut vilken frustrerande situation ni befinner er i och hur smärtsamt det kan vara. Jag tror som så många andra redan skrivit att det enda rätta är att verkligen ta det lugnt, en stund i taget, en dag i taget, låta tiden ha sin gång och absolut undvika all press och att forcera fram något. Ni gör helt rätt som tar ett par steg tillbaka i bröllopsplanerna.

Även om det verligen är svårt i denna situation så är det nu som en positiv inställning med positiva tankar och handlingar verkligen behövs - våga TRO på er kärlek, på er framtid och på er familj. När den ena parten tvivlar så behövs att den andra står stadigt kvar och lugnt och förtroendeingivande ger tid, space och stabilitet - för då finns goda förutsättningar för tvivlen att sjunka undan för att istället återigen låta kärleken och tilltron ta plats.

Jag talar ur egen erfarenhet och har upplevt hur det verkligen kan rätta till sig och bli fantastiskt bra efter att det har sett totalt nattsvart ut - att VÅGA fortsätta älska, fortsätta tro, och fortsätta ge kärlek kan göra så ni kommer ur detta och dessutom får något ännu bättre efteråt.

Men tänk på att verkligen inte forcera fram något - låt det falla på plats naturligt.

Lycka till!

Lycka till! Jag hoppas verkligen att det ordnar sig!

Ännu mera lyckönskningar kommer här!!
Stanna till ett tag och bara andas tillsammans, kanske allt dragit iväg för fort. Och mota tankarna i grind när de kommer med sådana där fällor som "hoppas jag inte tappar tron på henne". Ju mer du funderar på sådant, ju verkligare blir det.

Ni tar det i er takt och försöker hitta tillbaka och jag skickar många kramar och mycket värme på traven

Du är stark!

Tack alla !!!

Ni ger mig hopp. Det är skönt att få ventilera detta...

Är det bara jag som tycker att man bara inte kan planera ett bröllop (länge) och sedan en månad innan ändra sig utan att vilja bryta upp helt? Har man barn är man ändå bunden till varandra. Då kan man lika gärna gifta sig. En separation blir väl knappast lättare för att man bara är sambo... Utformningen på själva ceremonin kan man alltid ändra. Dina barns mor är definitivt skyldig dig en förklaring. Jag lider med dig, TS och hoppas på det bästa.

Gästabud:
jag tror att familjerådgivning är det bästa för er eftersom det verkar aom att ni inte kommunicerar tillräckligt väl med varandra. Det är lätt hänt att man efter flera år tillsammans tycker att man känner varandra så väl och "vet" vad den andre vill.

Jag och (blivande) maken var hos familjerådgivningen för ca 10 år sedan och det öppnade verkligen ögonen på oss båda och fick oss att kommunicera bättre.

Nu vet jag inte hur gamla era barn är men uppenbarligen under 8 och det är en tid då man inte hinner fokusera så mycket på varken sig själv eller på varandra. Hur ser det ut runtomkring er - finns era föräldrar som stöd och barnvakter? För visst behöver ni tid tillsammans hela familjen men först och främst verkar det som om du och hon behöver tid bara ni två.