Stanna eller gå?

Jag har inte läst dina tidigare trådar.. Å jag har väl heller inte egentligen något råd.. Dock har jag varit i en liknande situation, jag ville inte ha sex med min dåvarande pojkvän/blivande, medan han ville, och inte ens för fem öre kunde respektera att jag inte ville.. Så han hade sex ändå, med mig.. Det var sådär lagom bra för vårt förhållande, som i princip tog slut där.. Eller, senare, när han tyckte det vore ok om han kunde ha sex med andra, tills jag kände mig redo igen.. Varpå jag naturligtvis undrade om jag i så fall kunde ha sex med nån annan, tills jag var redo.. Gissa svaret??? I vilket fall, så tycker jag att du ska prata med någon, utomstående, kurator, psykolog.. Fast du kanske redan gör det, kom jag på, om du har tabletter.. Hur som helst, så får du jättegärna maila, om du känner att du vill, så kanske vi kan hjälps på nå vis.. Kämpa på! Kramar.. Mail: philopoetica@hotmail.com

Kan du forklara lite mer om varfor du inte vill soka hjalp, antingen for den s*xuella biten eller hos en 'vanlig' kurator - jag tror det handlar om mycket mer hos dig an enbart radsla for att bli gravid?

Det du sager om att du inte trivs med dig sjalv, din overvikt mm verkar bottna i nagot annat an radslan for s*x. Kan du komma pa nagra anledningar till var de tankarna kommer ifran? Har de alltid funnits dar men blivit tydligare nu nar du ar i ett forhallande, att det blivit mer tydligt vad som pagar nu nar tex s*x inte ar abstrakt langre.

Fortsatt garna skriva ner mer om hur du tanker och hur du mar, jag riktigt kanner genom ditt inlagg hur jobbigt det har ar for dig. Inser att det inte hjalper om vi andra sager 'det ar klart att kondom ar sakert', det har du sakert hort forut och uppenbarligen handlar det inte egentligen om det. Sa jag ska inte ge nagra klamkacka rad om det - i vilket fall tror jag att din radsla projicerats pa kondom/p-piller men har nagon djupare orsak.

Kram!

Kan det vara så att du egentligen, undermedvetet kanske, inte är riktigt kär i honom. Jag vet att de gånger jag har slutat älska pojkvänner har jag helt tappat lusten och fått ont i magen bara vid tanken på sex. Och detta har skett innan jag förstått att jag ville ut ur förhållandet. Jag tycker som dom andra att du borda söka hjälp. Äter du antidepressiva är det inget problem att få någon att prata med, vårdcentralerna brukar även ha mottagningssköterskor man kan prata om psykiska problem med om du känner att det blir för "allvarligt" med en psykolog/kurator.

Lycka till!

Din sambo "kommer med anklagelser och talar om hur dålig jag är som person." samtidigt som "han alltid ställt upp"...!? Jag får tyvärr inte det att gå ihop... Om nån skulle deklarera för mig vilken dålig person jag är så skulle inte jag vilja ha sex med honom! Och definitivt inte skaffa barn med honom.

Tycker absolut du ska satsa på dig själv i första hand! Och försök att söka hjälp från utomstående! Det är inte så läskigt som det verkar.

Hej på er! Tack för stödet. Anledningen till att jag inte vill söka hjälp handlar mycket om att vilket preventivmedel jag än provar, så är det aldrig 100 procent säkert. Jag vill i första hand komma tillfreds med mig själv och komma ur den här "krisen" jag befinner mig i, innan jag tar tag i sexbiten. Sex är för mig något som inte står högst upp på listan just nu.

Min sambo har alltid ställt upp för mig till 110 procent. Han kramas, han tröstar, han lyssnar och han skulle flytta berg för min skull. Men när vi ligger i sängen och han inte får sex börjar anklagelserna. Då tar han fram alla mina dåliga sidor och skuldbelägger mig. Jag förstår att han är frustrerad, men jag kan inte ha samlag just nu, jag måste må bättre psykiskt först. Det är just det som jag kanske inte kan så länge jag har min sambo. Jag har alltid haft svårt för att acceptera mig själv och se mig som en värdefull person. Det känns konstigt att någon älskar mig så mycket som min sambo gör. Samtidigt börjar anklagelsernas ord att etsa sig fast i min hjärna. Det blir en ond cirkel.

Jag älskar min sambo, han är en underbar person. Han skulle bli en superbra pappa och make. Men det kanske är så att jag älskar honom för att han är den där underbara personen som alltid ställt upp, men att jag inte är kär i honom längre.

Som det känns nu så skulle en stor sten lätta från mitt hjärta om vi gick isär. Jag skulle kunna slappna av på ett sätt som jag inte kunnat gjort på länge. Samtidigt är jag så rädd för att upptäcka att jag verkligen älskar honom som sambo, blivande make osv när det är för sent.

Har faktiskt pratat med min sambo nu. Har sagt att vi inte kan fortsätta såhär. Har föreslagit att han flyttar själv i höst, och att jag bor kvar här. Det är ju trots allt bara tio mil mellan städerna. Det går snabbt att åka tåg och bil emellan.

På det här sättet kan han koncentrera sig på sina studier, jag kan koncentrera mig på att må bättre. Vi kan ses på helgerna och resten av tiden kan vi lägga ner på oss själva.

Jag tror att detta kan fungera. Både min sambo och jag behöver tid och plats till att fundera på om vi vill leva med varandra resten av livet. Vi har länge pratat om giftemål och barn efter det att han är klar med sina studier. Dvs om tre år. Nu får vi förhoppningsvis tid på oss att reparera skador och längta efter varandra. Om inte det fungerar så får man väl ta ställning till det då.

Vad bra att ni hittat en lösning! Hoppas att det fungerar, och att ni finner ut av vad ni egentligen vill. Om du mår dårligt psykisk tycker jag du ska kontakta din vårdcentral så kan de kanske hjälpa. De kan aldrig ge ett preventivmedel som är 100% säkert, men de kan hjälpa dig att komma över din ångest för att bli gravid och rädsla för sex. Kram på dig!