Stanna eller gå?
Jag har tidigare skrivit här om min rädsla för sex. Att jag inte vågar ha sex för att jag är rädd för att bli gravid. Jag litar inte fullt ut på kondom och vill inte stoppa i mig hormoner.
Hade oskyddat avbrutet samlag för 1,5 år sedan med min pojkvän som nu är min sambo. Det var vårt första samlag med varann och tyvärr tänkte vi oss inte för. Min mens blev försenad, men kom till slut. Detta utlöste något hos mig, något som jag aldrig upplevt förut. Jag blev livrädd för sex.
Detta ledde i sin tur till panikångest och depression, äter citalopram mot detta. Jag är ganska överviktig och trivs inte alls med mig själv. Detta är en stor orsak till att jag är rädd för att bli gravid. Jag vill inte riskera min egen hälsa ytterligare eller barnets genom att jag är överviktig. Dessutom mår jag inte bra psykiskt, vilket också är en bra orsak till att inte ännu skaffa barn. Jag vill ha barn, men just nu är det inte lämpligt. Jag fyller 30 i år och känner att tiden börjar rinna iväg.
Min sambos och mitt förhållande börjar att gunga mer och mer. Nu är vi osams nästan varje kväll eftersom jag inte vågar ha sex. Vi har samlag högst en gång i månaden, strax innan mens. Däremellan har vi smeksex då och då. Han kommer med anklagelser och talar om hur dålig jag är som person. Jag vänder ryggen till och gråter, känns som om jag bara vill ta livet av mig. Jag förstår honom så väl, jag lider med honom. Jag älskar min sambo och är evigt tacksam för att han alltid ställt upp för mig och varit vid min sida. Men jag kan inte söka hjälp mot detta. Jag vill inte på något konstigt sätt. Jag vill bara må bra psykiskt. Min sambos och mitt bråk har lett till att jag känner mig ännu mindre sexuellt dragen till honom. Han tror att jag ska bli upphetsad genom förolämpningar.
I höst ska min sambo antagligen börja studera i en annan stad. Vi har börjat planera för flytt. Men jag känner nu att jag måste ordna upp mitt liv. Jag vill inte flytta till en annan stad när vår relation ser ut som den gör. Jag håller på att knäcka mig själv ännu mer än vad jag redan är. Funderar ständigt på att bryta upp förhållandet och satsa på mig själv, att ta tag i mig själv innan jag kan satsa på tvåsamhet. Jag vet inte om vårt förhållande går att rädda, det har gått alldeles för långt. Jag vet bara att jag inte kan fortsätta såhär, jag måste satsa på mig själv först och främst. Annars kan jag aldrig bli en bra sambo, maka eller mor.