Nu vet jag inte hur er relation ser ut i övrigt, men vad det gäller sexbiten kan jag se en hel del paralleller till hur jag hade det min numera f.d. fru.
Det var i princip alltid jag som tog initiativ till sex, men när vi väl startat så verkade hon intresserad.
Efter många turer (kolla tråden Råd i krissituation), så kröp det fram att hon inte kände någon åtrå och attraktion till mig, och det var därför hon aldrig tog initiativ.
Under äktenskapet så fick jag aldrig riktigt ihop hur hon kunde verka njuta av sex när vi väl hade det, men att hon aldrig själv tog initiativ till det. Nu i efterhand så har hon förklarat att det berodde just på att hon inte kände någon egentlig lust att ha sex med mig, men när jag väl startat det hela så var det ju rent kroppsligt skönt för henne.
Nu säger jag inte att det förhåller sig på det sättet för dig och din fru, men för min *egen* del så kommer jag i nästa relation lyssna mycket mer på magen än på hjärnan. Om den kvinna jag lever med inte visar någon entusiasm inför att ha sex med mig så är det något fel. Punkt.
Det fel jag gjorde i mitt f.d. äktenskap var att jag hittade rationella förklaringar till varför hon inte tog några initiativ; hon är blyg, hon är trött, hon har det stressigt på jobbet, etc, etc.
Visst, ibland kan det vara så, men när det fortgår en längre tid, och man som jag gjorde påpekar att man längtar efter att hon visar samma intresse som man själv visar, utan att något händer, well... i min bok är något seriöst fel.